Loading...
Min make

del 2. Jag älskar min man… för att

18. För att han avskyr att plantera och gegga med jord men ändå är mån om att få sin mors gravplats fin på den katolska avdelningen på Skogskyrkogården. Hur han kan ta sina sista pengar innan nästa lön och göra en grav så fin. För att han prioriterar att ge framför att ta.


19. För att vi tillsammans har samma mål, att vi har samma tanke, när vi på Hornbach såg de vita duvorna som vi ville skulle finnas på hans mors grav. Graven som han förutom att besökt med mig under årens lopp, även friade till mig vid. Det var ett så enormt starkt ögonblick att jag får gåshud när jag tänker på det. När man står med en katolik som inte längre biktar sig, men som är uppvuxen inom den katolska kyrkan, och som gör korstecknet vid graven varje gång vi lämnar den.. hur den mannen i sin mors närvaro ber om att vi ska gifta oss och jag inom mig själv tyst lovar hans bortgångna mor att jag alltid ska finnas där för hennes son… och jag försöker fortfarande hålla det löftet. Jag vet, ett vanligt frieri sker inte på en kyrkogård. Men min man är inte en vanlig man. Han är unik. 😉


20. För att han tålmodigt med illa dold stress följer med mig, år efter år, till handelsträdgårdar, blomsterhandlare och köper blommor som jag planterar så att jorden sprätter åt alla håll och kanter. Att han blir glad för min skull för att han vet att jag älskar blommor. Att han försöker att vattna blommorna trots att han glömmer om jag inte är hemma. Han är rädd när jag är borta flera dagar för att blommorna ska dö och vattnar då extra mycket så att rötterna dör, och hur han bara önskar att jag kommer hem så ordningen återställs och jag är blomsterflickan som står där i en ocean av blommor och bara trivs i vårt gemensamma hem.

21. För att han står ut. Vilken annan man skulle låta sin fru köpa blommor för flera tusen bara för att hon ska vara lycklig och orka bo i en stad när hon egentligen vill bo i sitt torp. Och det fina i kråksången, transportera alla dessa blommor till landet när en nyck säger att hon nu vill byta miljö och ska till landet. När hela bilen doftar av blommor. Blommor som lämnar jord och pollen i hela bilen när de körs 2,5 timme till torpet och frun bara sitter med ett leende på läpparna på andra sidan prästkragarna.


22. För att han sitter med sitt morgonkaffe och kanske inte alltid sitter med armen kring mig men att han alltid har en katt eller hund i knät eller tätt intill. För att han då blir ett så fint fotomotiv.

23. För att han alltid älskar mig i alla mina olika skepnader. Hur jag har växlat i vikt mellan 55 till 120 kg beroende på hur jag medicineras för sköldkörteln och att han inte behandlar mig på ett annat sätt utan får mig att känna mig älskad hur dåligt självförtroende jag än har pga den ofrivilliga viktökningen. Hur han när jag är tjock ger mig gymkläder för bodybuilders som är stora och pösiga och när jag är smal uppmanar mig att köpa tighta tights. Jag har aldrig behövt känna mig rädd för att han tar mig för utseendets skull. Han ser till mitt inre och jag försöker lära mig att göra likadant.


24. För att han finner sig i alla mina en och tusen tokiga ideer, som att sopa en gata i Ludvika fri från ekollon för att ta med dem i bilen till “mina” ekorrar på torpet. Jag är så van vid att han inte klagar alltför mycket. Ibland är han stressad när jag ska hejda världen för att jag får någonting för mig. Det är alltid djurrelaterat. Stanna bilen mitt i en rondell för att det sitter en hare i rondellen, det ligger en räv i diket eller … jag vet bara att jag har honom med mig, även när jag är totalt uberbesvärlig.

25. För att han alltid lägger ned hela sin själ i det jag ber honom om. Som när vi ska ha ett stånd på “Hundens Dag* och samla in pengar till andras hundar och han står i flera dagar och provar ut det bästa receptet för att göra cupcakes och sedan lägger ned en förmögenhet på att köpa toppings och att han snabbt som ögat åstadkommer cupcakes till ett helt kompani. För att han inte ger mig gliringar när han burit ut flera flyttkartonger med hundtilbehör ur bilen och sedan samma saker tillbaka med oss hem för att det var så pass mycket lite folk att det blev en ekonomisk katastrof. Men det var fina cupcakes och jag var så stolt över honom!


26. För att han bara knotar ibland, om än rätt högljutt om hur mycket pengar jag lägger ned på akvariumet i form av nya växter, nya fiskar, nya foder, frysfoder till fiskarna, algmedel, nya… och att han ställer upp på dessa regelbundna vattenbyten även om han skriker och spiller vatten när han utför dem, och jag vet att han finner sig i detta tidskrävande sabla akvarium projekt för att han älskar mig. Även om jag älskar honom lite mindre precis i den sekund han tappar humöret och skriker högt “Jävla akvariumhelvete”. Men akvariumet står där.

27. För att han har behövt lära sig att bli praktisk när vi köpte torpet och att han alltid försöker hur svårt det än är att dra rör och bocka rör. Att han alltid ger sig på varje ämne i livet med samma entusiasm, oavsett om det handlar om att göra någonting man egentligen behöver rörmokare till eller om det är någon hobbie för nöjes skull. Hur han utgår ifrån att det är “karlsysslor”, (YES) och han låter mig slippa allt som är besvärligt, krångligt, tråkigt eller jobbigt. Feminist? Jag? Knappast! Jag har en man som gör allt det där jämställda som feministerna skriker att de kan! Det är världens bästa deal!!!! 😉


28. För att han med tålamod accepterar mina vildfågelprojekt, mina ekorrprojekt och mina …. han är pedant men skriker inte så ofta om att jag har sabbat hela diskbänken med smält kokosfett eller för att det är hampfrön över hela golvet, medan jag står och fokuserar på att fästa ståltrådar genom fettkakorna för att de ska bli lättare att fästa. Hur det går ur honom efter att han skällt ut mig, och sedan hjälper mig att fästa fettkakorna på träden istället eftersom jag inte når upp på en kattsäker höjd.


29. För att han är så himla mjuk, kramsjuk och go, någonting som inte en främling ser. En främling uppfattar honom oftast som surmulen och trist eftersom han inte släpper in folk på livet. Men jag vet. Det är huvudsaken. Min man bryr sig inte om vad andra människor tycker. “Skit i” är hans standardkommentar. Men jag kan, med nöd och näppe tvinga ur honom några sociala ord i möten med nya personer ifall jag noga har instruerat honom innan att vara trevlig. Snarare hotat honom med något, att han måste vara trevlig. Det är nog inte så lätt att vara trevlig under hot men han lyckas med det.


30. För att han finner sig i att somna på soffan om han har druckit alkohol vilket händer så sällan att jag störs av hans snarkande då. För att han är så söt att hitta morgonen därpå när han ligger med en ansiktsmask på sig för att febrilt stänga ute solljuset. Men soffan är straffet! Hehe Jag snarkar tydligen enormt själv men jag sover alltid i vår gemensamma säng och det är ingen som puttar på mig eller berättar för mig nästa dag att jag snarkar. Ja jag säger ju det, om vårt förhållande vore jämlikt skulle jag förlora på det. Enormt!


31. För att han fortfarande kan få mig att känna mig nykär på nytt, gång efter gång när vi för en gång skulle hinner göra någonting för och om varandra. Det här är det enda vi har gjort tillsammans, för oss, under hela sommaren 2018. Vi delade en plocksallad köpt på ICA och gick nedanför vårt hus vid kajen. Det var romantiskt, till och med på slutet då jag per automatik började att mata fiskmåsarna och kajen förändrades till en skräckfilm som från Hitchocks Fåglarna.


32. För att han är så hjälpsam på gymmet och han alltid står stand by för att hjälpa andra att komma igång med sin träning. För att han är snäll och trevlig så länge han får träna 6 pass i veckan. För att han alltid ger avkall på sin enda egna tid, sin gymtid om jag ber honom om någonting annat, för att jag är så bortskämd och självisk att jag ibland glömmer bort att han är på väg till gymmet egentligen när vi är upptagna med något annat… och han inte påminner mig för att han sätter mig före sig själv….


33. För att jag alltid är så stolt över att ha honom vid min sida när han köper nya verktyg för att åstadkomma någonting jag har bett honom om, att man alltid kan lita på honom och räkna med honom i alla lägen, trots att han nog upplever att jag oftast prioriterar andra saker. Han kan tycka att akvariefiskarna går före honom till och med, och gud ja. Jag är usel. 😉

Jag inser att jag kommer aldrig kunna avsluta mina Valentineodyssé så det är lika bra jag sätter punkt. Jag tror inte det har undgått någon att jag är rätt förtjust i maken. Jag går från ett till hundra när vi grälar. Det är klart att vi grälar. Jag som är född i Jungfruns tecken är superbra på att ge kritik. Jag kan efter att ha fått en tillsägelse att dammsuga upp min blomjord gå till att vi nog måste ha en bodelning, gärna imorgon, något han tar med milda ögon och en gest som att han liksom ger upp. Jag är fruktansvärt slarvig även om det har blivit bättre de här 19 åren jag har gått i min mans pedanta skola.

Det är faktiskt som så att när jag träffade den här mannen var jag 27 år, och han var bara 24. Jag såg honom som en musklad toyboy som jag skulle leka med en liten tid.
Och .
Jag hade fel.
Det är inte färdiglekt än!

Jag älskar dig Martin. Glöm inte det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.