Det är underbart på Grantorp. Den här resan var det nollgradigt ute så det tog inte lång stund att värma upp torpet som var 2 plusgrader när vi kom fram. Vi hade ju bara ett tunt snötäcke på backen och det gjorde att jag med en dålig fot kunde ta mig runt på tomten. Det är alltid avkoppling att komma ut till landet. Vad man än gör så är det lugnt och alldeles tyst. Men nu är jag tillbaka i Sjöstan. Vi kom hem ifrån landet sent igår.
Så fort vi lämnade tomten kom rådjuren tillbaka i samlad trupp. De höll ju sig borta under dagarna vi var där. Ett rådjur kom på natten vid ett tillfälle, men annars har de inte kommit nära huset. De ser ju på en gång när något är annorlunda. Bilen, rök i skorsten, hundlukt på tomten, rörelser innanför fönstren…
Men nu är hela gänget där och det visade sig att de är mer kräsna än förgående generationers rådjur. Här hade jag tagit mig tid att göra morotsslantar och äppelbitar och köpte några säckar med krossad havre för att komplettera viltfoder i form av pellets. Men det är de vitaminberikade pelletsen som de äter. Bara det. Lite snopet men nästa gång vi åker ut den 20 januari kommer jag beställa 10 påsar viltfoder ifrån Granngården som levereras till torpet. Då har de 200 kg viltfoder till nästa gång, så skippar vi den krossade havren. Jag misstänker att de kommer börja äta den när först när pelletsen är slut.
Vi fick improvisera och gjorde återbruk av en bänk så det blev en till foderplats för rådjuren, men de har inte upptäckt den ännu. (Jag spanar ju genom webkamerorna)
Den ser inte mycket ut för världen men fyller ju sin funktion och det är det viktigaste.
Räven får ett riktigt skrovmål på resterande julmat när jag tömde kylskåpet. Jag hoppas han gillar prinskorv, köttbullar och julskinka, och chips.. Chips är nog salt och starkt men jag har en känsla av att det blir uppätet, så även de salta pinnarna… 🙂
På natten innan vi åkte fick jag se något så roligt, en liten hasselmus klättrade upp på fettkakorna och satt där på kompostgallret och käkade och käkade av fettkakorna. De är så finurliga de små. Trots all fågelmatning och oundvikligen frön på marken har vi inte mer möss än vanligt inne, snarare färre. Tidigare har vi hört dem rusa i väggarna och även se spillning efter dem när vi kommer till torpet, men inte på senaste tiden, så hoppas att stödmatningen av hasselmössen ger flera nya generationer möss då? 🙂
Hasselmössen är ju fridlysta och hör till hotade däggdjur för deras naturliga miljö försvinner ju alltmer. En sommar hade jag fågelbord som hängde intill bastun och det kom en hasselmus med stora fina öron och klängde ned i fågelbordet och hämtade frön varje dag trots att jag satt och åt frukost precis bredvid. Jag har inte problem med de andra mössen inne heller.
Det är lite tröttsamt att vi inte har något garage på tomten. Bilen är kall vilket man inte är van vid när man har bilen i stan i ett varmluftgarage under huset.
Det var skönt att vara på landet i några dagar även om foten hindrade mig att göra några större utflykter. Det är bara att anpassa sig tillbaka till Hammarby Sjöstad.
Det gjorde jag idag genom att när alla skåp var tomma på mat provade Uber Eat för andra gången. Jag har ju fått rabattkoder dit och fick en wok och kycklingspett i jordnötssås levererade på en kvart. Man får ju hemskt dåligt samvete när en pakistanier kommer cyklandes med maten, men jag kompenserar mitt dåliga samvete med att kunna ge dricks direkt i appen. Tidigare granskades buden eftersom de hade rysligt dålig lön men nu ska de iallafall ha 110 kr i timmen före skatt plus dricks och jag hoppas att det stämmer.
En av min mans julklappar var en kort resa till England, till en svit precis intill floden Themsen och Hampton Court Palace. Jag fastnade för hotellet eftersom rummet hade en öppen spis och det kändes så genuint. Men det blir inte förrän i april. Innan dess har vi en annan längre resa planerad.
Tillbaka i våningen i Hammarby Sjöstad. Djuren tycks helt utmattade efter vistelsen på landet, både hundar och katter sover djupt, men jag tänker väcka hundarna och ta ut dem på en kort rastning i parken. Kan inte komma så långt på foten.
Erika jörnliden skog
Ser härligt ut!
admin
Ja det ÄR härligt med!