Loading...

Om Christine

Vem är då denna Christine? Med några långa meningar är jag en 44årig kvinna som bor i vackra Hammarby Sjöstad i Stockholm med min man och våra två hundar Doris och Neo och de två katterna Dexter (bengalkatten) och Chleopatra.

Sjöstan är ett fantastiskt område och jag trivs här varje dag. Fågellivet, vassen, bryggorna, svanarna och lugnet. En liten oas nära stan men ändå tryggheten och en plats där man månar om varandra vilket är unikt idag. Vi har bott här i 8 år och ändå så kan jag bara stå och njuta av vyn och alla fina byggnader och färger. Vi bor högst upp precis vid kajen så om sommaren kan man sitta på terrassen och se alla båtar som åker fram och tillbaka i Hammarbykanalen. Det är roligt att fotografera i Sjöstan. Närheten till Nackareservatet är ändå det bästa. Över 800 hektar med natur och sjöar. Sörmlandsleden går jag ofta! Mitt hjärta klappar för omplaceringshundar och katter från katthem. Jag grundade för 18 år sedan en djurskyddsförening som blev riksomfattande som fokuserade på omplacering av hundar. Det upptog väldigt mycket av min fritid, och den växte sig till slut så stor att det ideella engagemanget blev ohållbart. Jag har fått ett stort nätverk inom djurskydd och många fina minnen. Men det var samtidigt förknippat med en stor stress då jag samtidigt arbetade heltid med en felbehandlad hypotyreos. Jag var svårt sjuk samtidigt som jag koordinerade allt, med många bollar i luften, och hann aldrig tänka på mig själv.

Nu sedan jag lade föreningen i vila har jag betydligt mer tid för mina nära och kära. Då har jag även haft tid för att bota mina krämpor. Det var inte en dag för tidigt! Mina största intressen är friluftsliv och att långvandra med mina hundar där de ofta bär klövjeväskor med fika. Jag behöver gå 8-10 mil varje vecka för att må bra. Om jag inte kommer ut i skogen så blir jag inte en trevlig människa. Koster och trick och avancerade balansövningar är det jag tycker är roligast inom hunderiet. De hundar jag lever med idag är hund nr 7 och 8 i ordningen sedan jag blev “vuxen”. Det kommer alltid att finnas en hund i mitt liv. När man lever med bengalkatt är det som att ha tio katter i en och samma lilla prickiga kattkropp. Så jag tänkte från början att jag skulle ha fler. Men nä, det går så bra med en bengal som stjäl saker i hushållet, som har så mycket vilja och egna idéer och som är betagande vacker och är sååå medveten om det med. Heminredningen står min man för, med undantag för vår stora terrass i söderläge där jag härjar fritt med tomater och växter. Jag har alltid älskat att plantera ända sedan jag planterade apelsinkärnor med min mamma som barn. Trädgårdsmässor, att fynda på Facebook och att tvinga sin man att åka till en trädgård och gräva upp 20 taggiga rosa rosor för hand, och dessutom gräva ned dem runt vårt torp  det är min bästa gren! Eller sommaren då jag planterade okontrollerat mycket med tomater, som jag skulle ha med mig ut till landet, tillsammans med jordgubbarna, ärtorna och resten av vad jag sått i Stockholm utan eftertanke hur det skulle fraktas till torpet för sommarvistelsen. Jag blir shoppinggalen på växt och frösajter och förra hösten fyndade jag 150 olika lökar som anlände i en stor kartong. Vi  fick inte tid att gräva ned dem. Så vi grävde ned dem i sista sekund när den första snön hade fallit och jorden var stenhård. Men nu ligger de där och frågan är om de kommer upp i vår? Bloggen kommer naturligtvis även att följa med mig när jag är på vårt torp Grantorp mitt i Bergslagens djupaste skogar. Jag vurmar även för stödmatning av rådjur (där de flesta avskyr rådjur som stjäl tulpaner matar jag dem med viltfoder, morötter och äpplen) och vilda fåglar och för att inte glömma ekorrar! Min man kommer förmodligen frekvent att förekomma i bloggen, då jag ser honom då och då när han inte är på gymmet i full färd med att bli stark och stor. Bloggens viktiga ämnen kommer nog även beröra hypotyreos då jag har kämpat med underfunktion av sköldkörteln ett antal år och äntligen har funnit en medicinering som fungerar. Det är alltför många som har bett mig återberätta den historien gång på gång, och nu kommer det ske i flera blogginlägg.

Andra ämnen som berör mig är äldre människor och min egen mamma som har hälsoproblem däribland KOL, astma och högt blodtryck. Att ta hand om sina äldre föräldrar är något som jag önskar fler skulle göra. Jag lever i två olika världar. När jag är i Sjöstan sköter jag hår, naglar och kläder betydligt bättre än på landet. Men på båda ställena tar jag med mig mina eviga följeslagare; vitaminerna, mineralerna och det hälsosamma levernet. Min man är köksmästare och det är hans nyttiga matlagning som håller mig på banan. Jag gillar också att fotografera och förmodligen kommer nästan alla bilder vara tagna av mig.

Det jag behöver arbeta med är att kunna sätta punkt. Kill your darlings! Det är det svåraste för mig. Bloggtexter ska vara korta. Men för den som klarar av att läsa kommer en del bli längre. Och då får man hoppa över istället! 😉 Men jag är inget våp så jag kommer inte bjuda på någon veckans outfit. Om det inte är något hundhalsband till hundarna jag vill visa. Mig hittar du i bekväma hundägarekläder som tål de påfrestningar jag utsätter mig för i olika naturreservat. Men jag är en kameleont, jag kan dyka upp till ett möte med stylat hår, välmanikurerade naglar och långa ögonfransar. Det som avslöjar mig är dock att jag ofta har ett par neutrala joggingskor till. För jag har i regel gått till mötet. 😉