Loading...
Vilda djur

Den annorlunda frun som sopar trottoarerna

Min man kom tillbaka till torpet idag efter att ha varit i Stockholm några dagar. Hundarna var som vanligt överlyckliga och jag filmade deras krigsdans kring husse när han kom. Martin har köpt en mountainbike i Stockholm och är jättesugen på att prova den här ute på alla skogsvägar och även lite i terräng. Vi åkte först till Kopparberg för att hämta ut en ny digitalbox. Det är helt oförlåtligt, någon av de familjer som hyrde vårt hus i somras har loggat in via digitalboxens fjärrkontroll och angett standardlösenordet till digitalboxen och därigenom tagit bort nästan alla våra kanaler via parabolen. Vi trodde att det var fel på digitalboxen men insåg när vi hämtade ut en ny digitalbox att problemet kvarstod. Jag saknar helt förståelse för hur en tillfällig hyresgäst tycker sig ha tillträde till inställningarna på vår parabol? Det är väl lite ändå att gå över gränsen?

Inne i byn stod det en ek som hade ganska mycket ekollon kvar på grenarna och en hel del som låg på marken. Trots att både jag och min man var hungriga då vi båda bara fått i oss frukost började vi att plocka ekollon.

Sedan gick färden vidare till Ludvika där vi åt på en restaurang som heter Caruso, det är det enda stället man kan äta på i Ludvika för övrigt. Jag skickade in mannen på Lidl medan jag hoppade ur bilen intill Lidl eftersom där fanns en annan ek som jag hade spanat in i förra veckan. Runt den eken är det bara asfalt och det gick inte att motstå att fortsätta samla in nötter. För ändamålet hade jag tagit med mig en sopkvast och skyffel hemifrån. Jag struntade helt i vad omgivningen tyckte om det. Eftersom folk inte förstår att det är ekollon jag sopar upp såg det förmodligen ut som att jag väldigt noga stod på frivillig basis och sopade trottoaren. Jag sopade, och jag sopade. Min man tog tydligen en paparazzibild på mig samtidigt. Jag kunde knappt sluta sopa upp ekollon för det fanns så otroligt många! Till slut hade jag sopat upp så många att ländryggen började att säga ifrån av arbetsmomentet och sedan började papperspåsen bli rejält full med! Jag gav mig. För den här gången!

Förra hösten åkte min snälla man runt med mig eftersom jag febrilt försökte hitta ekollon. Vi åkte runt för att leta ekar, i flera timmar i olika riktningar, utan att hitta ekollon. Den här hösten var jag lite tidigare ute och eftersom målet är att ge ekorrarna ett bra vinterförråd av mat kommer jag fortsätta att plocka ekollon. Så är det med den saken. Men jag är förmodligen en väldigt annorlunda fru. Om vi skulle ha barn hade jag lärt barnen de värderingarna med, att hjälpa vilda djur och stödutfodra dem. Det hade varit en bättre livsläxa än att sitta vid en dator och spela datorspel där allt går ut på att man ska döda varandra.

Igårkväll satt jag hela kvällen och försökte skissa upp en ritning på hur jag ska kunna förvara ekollon, nötter och fröer utan att nötskrikorna stjäl allt ifrån ekorrarna. Jag behöver få en foderlada byggd med ingångar som inte fåglar kan komma in i. Jag vet att de flesta människor köper olika typer av fågelmatare som ekorrar inte ska kunna plundra. Men jag tänker alltid tvärt om alla andra människor. Sån är jag!

Nötskrikorna äter ju i stort sätt allt. När jag köpte havre till rådjuren satt de där och festade, de äter bröd, kokt ris, fröer, matrester. Men de är också helt galna i ekollon. Helt besatta av dem. När jag har lagt ut ekollon hinner inte ekorrarna få några i sig utan det kommer ett gäng av nötskrikor som fyller näbben och flyger iväg med dem. Nu har det kommit en stor vuxen nötskrika som dessutom kör bort de andra nötskrikorna från ekollonen. Det verkar vara hårdvaluta. När de andra fåglarna försöker landa och komma nära de åtråvärda ekollonen kastar han sig fram och hugger efter dem med näbben. Allt mellan ekorren sitter på baksidan av fodertunnan och äter solrosfrön istället.

När jag var kanske 6 år gammal brukade jag och mamma ofta mata gråsparvarna med brödsmulor på vår tomt. Mellan huset och tvättstugan var det en gårdsplan och där brukade vi ge dem mat. En dag när jag var ensam ville jag lära känna dessa gråsparvar lite mer så jag började att hälla ut smulorna på trappan av tvättstugan istället och när de var vana vid att äta där hällde jag smulorna inne på golvet i tvättstugan. Sedan lurpassade jag och sprang fram och smällde igen dörren till tvättstugan för att jag skulle ha alla mina fåglar därinne. Jag minns inte om mamma kom på mig och pedagogiskt förklarade att det inte var någon bra idé eller om det var jag själv som insåg att fåglarna var livrädda när de inte kom ut. Jag upprepade det iallafall aldrig mer. Jag kommer aldrig bli en crazy ekorrlady som fångar in dem och börjar förvara dem inne så som det finns galna tanter som gör med tex svanar och har helt badrummet full med svanar. 😉 Däremot vill jag ha möjlighet att förvara större mängder med fröer och nötter till ekorrarna utan att allt tar slut på några dagar bara för att det drar till sig nötskrikor.

Min man bygger allt jag ber honom om att bygga. Ett bevis på hans hjälpsamhet är alla fågelbord som vi redan har, samt det fina rådjursbordet han byggde i höstas. Nu blev det ju inte så att vi bodde här i vintras och kunde stödmata rådjuren tyvärr pga mamma, men en dag så…

Jag har iallafall skissat nu en ritning på en stor fyrkantig foderlåda och det kommer finns två ingångar på vardera sida högst uppe med stegar ned mot maten så ingen ekorre riskerar att fastna därinne. Ingångarna kommer att vara krökta som stora L bara för att småfåglar eller nötskrikor inte ska lyckas flyga rakt in. Eftersom det mig veterligen inte finns andra ekorrmatare på marknaden än de där jättesmå där ekorren ska lyfta på ett lock för att komma åt nötterna har jag skissat på fri hand. Jag kan ju inte vara säker på att ekorrarna kommer att förstå att de kan gå in där. Men jag tänkte curla dem genom att göra små trappsteg så det blir lättare att få fäste och lägga ut nötter hela vägen i ingångsgångarna för att de ska lista ut att det finns ännu mer nötter där inne. På insidan kommer det finnas stegar ända ned till botten så de obehindrat kan ta sig upp när nötterna börjar att sina. Wish me luck!

Imorgon när vi vaknar ska Martin prova sin nya cykel och cykla 22 km. Samtidigt går jag en promenad med hundarna och på eftermiddagen åker vi till Jem och Fix för att köpa material. I samma köpkvarter ligger även Rusta och jag har länge sneglat på att de har flera väldigt billiga holkar. Jag har nämligen låtit fälla så många träd på tomten att flera av de holkar som fanns här när vi köpte Grantorp inte längre finns kvar. De som finns är i murket skick. Så det ska bli min fritidssysselsättning att måla några röda holkar. De kommer med ett ingångshål som är på 32 mm vilket passar talgoxar mm. Vi hade tänkt bygga egna holkar men jag tror inte vår tid kommer att räcka till. Idag såg jag två talgoxar som inventerade en holk närmast huset. Den är i så dåligt skick att den nu hänger upp och ned. Fåglarna tittade på det boet mycket skeptiskt och det var som att de skakade på huvudet åt den och kvittrade till varandra att de verkligen inte kunde bo där. De undersökte holken väldigt länge innan de flög vidare. Jag har gjort en hel del hemlagade fettbomber som vanligt. Jag blandar hampfrö, nötter, skalade solrosfrön, torkade larver med smör, ister och koksfett och jordnötssmör tex och låter det stelna i frysen. Sedan hänger jag upp det i trädgården.

När ekorrarnas foderlåda är byggd är nästa steg att även bygga ett vinterbo åt dem. Jag googlade runt på nätet och hittade ett ekorrhus som jag föll för. Jag kommer dock inte binda upp det på ett träd utan använda vinkeljärn istället. Bild på ekorrhuset och beskrivning hur man bygger det finns här.
Är det någon som känner mig som tror att jag är stadsmänniska? Nej just det. Det är i naturen jag hör hemma.

One comment
Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *