Jag har varit lite ledsen i ögat eftersom jag inte sett till någon ekorre sedan jag kom hit. De brukar följa fåglarnas rörelser och se att det läggs ut mat ifrån trädtopparna och komma och äta. Till dem samlade jag ju in både hasselnötter och ekollon i höstas.
Helt underbara barn i Sjöstan. Jag skulle plocka ekollon till ekorrarna här på landet. Ekarna stod nära en skola.
“Vad gör du?”
“Plockar ekollon”
“Varför då”
“Till ekorrar så de kan samla ett lager mat för vintern”
“Får vi också göra det. Vi vill hjälpa ekorrarna”
En liga mellan 7-10 år hjälpte mig med ivriga händer att samla in ekollon och jag fick nästan ihop en halv pappkasse på en timme!
Det är dagens ungdom det!
Jag har hållt utkik varje dag efter ekorrar eftersom vi matade dem maj-november förra året och det brukade hänga ett gäng om fem stycken här. Men det har inte funnits några i sikte. De som har tagit ekollonen jag lagt ut har varit nötskrikorna så jag har inte lagt ut fler när jag märkte vilka som tog dem. I eftermiddags när jag satt vid datorn såg jag i ögonvrån att det satt en ung ekorre på en trädgren. Han spejade försiktigt över omgivningen, redo att ta till flykt om han såg något han var rädd för. Men jag höll andan och försiktigt klättrade han ned bit för bit och började att mumsa solrosfrön. Mina katter var inte ute eftersom jag stänger in dem hela dagarna så de inte ska störa fåglarna. Något gjorde dock att ekorren tjattrade sitt varningsljud och flög upp i trädet. Han tog samma väg som ekorrarna gjorde förra sommaren, klättrar högst upp på en gren och sedan hoppar rakt över vägen som i en trapets så han landar på nästa gren på trädet tvärs över vägen. Jag håller alltid andan när jag ser det för ibland är de nära att missa.
När ekorren hade försvunnit in i skogen skyndade jag mig ut och fyllde på med ekollon där istället. Sedan väntade jag en stund bakom gardinen. Först på arenan dök det upp nötskrikor, flera stycken. De är också mycket skygga och flyger flaxande iväg bara de ser en skugga innanför en gardin. Sedan kom ekorren tillbaka, försiktigt spejandes genom att vrida sitt lilla huvud i alla riktningar. Jag försökte ta kort med mobilen genom fönstret för att få se om det var ekollon han mumsade på eller om det var solrosfrön men hann inte riktigt se. Sedan var han försvunnen igen efter en stund. Jag ser att det är en ung unge. De vuxna blev modigare och modigare förra året. Eftersom vi flyttade tillbaka till Stockholm av flera anledningar varav mamma var en stor del fick vi ju abrupt sluta stödmata ekorrar och vildfåglar. Det har inte känts bra alls, men jag hade inget annat val just då. Nu kommer jag inte vara här lång tid och det smärtar det med, men under tiden jag är här ska de få mat iallafall.
En vän här, Anita sa att de samlade in lite ekollon från en ek inne i Kopparberg och när Martin kommer hit på måndag eftermiddag ska vi in till Ludvika och hämta fler ekollon. Det fanns en stor ek där som släppte en massa ekollon på trottoaren och jag tänkte bege mig dit med en sopborste och skyffel och samla ihop det. De där nötskrikorna är verkligen asgamar för de bryr sig inte så mycket om vad de äter. De är väldigt förtjusta i kokt ris och en stor bunke sådant äter de upp på nolltid. Jag vill gärna att nötterna och ekollonen kommer just ekorrarna till del. Om min man får lite tid över har han lovat att bygga någon slags förvaringsbord för nötter som bara ekorrarna kan komma åt, inte nötskrikorna. Jag ska försöka fnula ut en ritning på en sådan. Det finns inte tillräckligt många excentriska ekorrevänner där ute helt enkelt? 😉
Imorse vid 09 hörde jag trots mina öronproppar att hundarna som sov i sängen började att moffa lågt. Det var uppenbarligen någon som knackade på dörren. Jag tänkte att det måste vara Jehovas vittnen och märkligt att de valde just min dörr eftersom ingen bil är parkerad utanför huset. När jag väl hade hittat glasögonen och raglat ned stod det ingen utanför. Senare när jag gick upp fick jag reda på att det var en granne längre nedåt vägen som hade hittat en katt som hade varit hos dem i flera dagar. Jag blev upphämtad och fick träffa katten som var den keligaste katt jag någonsin har träffat. Han kråmade och ålade sig och ville uppenbarligen ha sällskap, få komma in, få bli en del av en familj. Jag filmade och fotade och min granne Siw hjälpte till och lade ut annonser på Facebook att kissen var upphittad.
Eftersom det inte fanns någon här utmed vägen som kunde ta hand om den tillfälligt bollade jag snabbt med Martin. Han är ju så himla blödig. Jag kom så pass långt i mitt lirkande att jag sa att jag ville ta hem katten här och annonsera i närområdet, och om det inte gav något, ta med den till Stockholm. Han var så pass trevlig att jag skulle ha goda möjligheter att omplacera honom. Min man säger sällan nej till mig. Jag hörde även av mig till ett lokalt katthem men fick ingen större hjälp där. Sedan såg jag i en av facebookgrupperna att en tjej som har en ekologisk handelsbod här i trakten blev taggad i ett inlägg om katten och skickade ett sms till henne direkt med en förfrågan om det var hennes katt. Och det var det tydligen, så nu är katten Håkan hämtad. Han hade varit på vift ända sedan juni. Skönt att han kom under tak.
Det har regnat här större delen av kvällen. Hundarna är fortfarande trötta ifrån gårdagens vandring så jag har låtit dem vila. Neo var med mig ute när jag plockade in ved. Doris har sovit i soffan hela dagen och bara gått upp för måltider. Martin kommer hit vid 15-tiden imorgon. Då åker vi direkt till Ludvika och fyller på förråden. På onsdag har jag bokat en tid för att fylla på mina naglar med. De går ju av och man fastnar i saker när de vuxit ut. Jag ska fixa naglarna i närheten av Granngården som ligger i Smedjebacken, och kan passa på att fylla på fågelfröförrådet. samtidigt.
Vad mer har hänt? Jag hittade en tjej på Facebook som sålde skott av vissa krukväxter som jag vill ha och köpte fyra Karlberger och två skott av gummiplanta och två skott av en annan som jag inte minns namnet på. Jag skickade en fraktsedel till henne så hon kunde posta dem hit. Sådant gör mig glad!
Min man har också gjort en enorm insats som har mött upp otaliga personer som varit intresserade av mammas piano som vi har skänkt bort. Det var hur många människor som helst som hörde av sig om det men folk ställde in i sista sekunden eller så var det för stort etc. Idag mötte han upp fyra letter som kom med en lastbil och med hjärtat i halsgropen fick han se hur fyra klena killar bar det nedför två trappor. Martin tänkte väl i sitt stilla sinne att det skulle bli han som fick frakta bort resterna ifall de skulle tappa pianot. Det väger över 350 kilo! Men det lyckades! Vi försöker bli kvitt möbler där bit för bit. Hörnsoffan av buffelhudsskinn var det en kilo från Gambia som hämtade för några veckor sedan. Han skulle ge den till sin mamma i Gambia! Lägenheten kommer bli lättare att städa när möblerna försvinner! Martin har för övrigt åkt kors och tvärs över hela stan för att hitta en blus i 100 % bomull som jag tänkte att mamma skulle ha på sig när hon åker till Syrgasmottagningen på Huddinge Sjukhus på onsdag. Det känns kymigt att inte kunna följa med mamma dit, men jag behöver för min egen skull vara här just nu. Har inte kunnat koppla av på evigheter!