Loading...
torpetVilda djur

Holkar, ekorrar och en känsla av förlust

**** Alla ekorrbilder är här från gården****

Idag kom Martin. Det har ösregnat precis hela dagen och vi åkte först till Kopparberg och hämtade mitt paket med lökar ifrån Odla, sedan vidare till Ludvika där jag köpte 60 kg solrosfrön till fåglarna och ekorrarna. Martin var egentligen trött efter all stress i stan och sedan bilresan på 25 mil hit enkel resa men han ville helst göra alla ärenden idag så han kunde ta en lång cykeltur imorgon. Vi handlade lite mat på Coop och jag möttes av den positiva nyheten att Plantagen kommer öppna en butik i en tom butikslokal i Ludvika.

Coop Bygg låg där tidigare, men de misskötte sina uteväxter något otroligt. Vid ett tillfälle påpekade jag det, för de hade massor av vissna växter till salu som var uttorkade och inte hade vattnats. Då erbjöd de mig jobb på trädgårdsavdelningen på stående fot! Eh, det var inte riktigt det jag hade tänkt mig. En tid senare gick de i konkurs. Och det är i den lokalen som Plantagen kommer att öppna och det blir fantastiskt att ha en trädgårdsbutik så nära torpet i vår! Jag älskar växter och blommor!

Vi har myst ikväll och pysslat. Min man låg i soffan nu konstant i flera timmar, tittandes på Star Trek bara för att kunna koppla av. Jag satt och grundmålade holkar. Jag tänker köpa fler holkar på Rusta när jag kommer till Stockholm och köpa mindre penslar så jag kan måla så som jag vill. Under hösten kommer jag pyssla med detta och nästa gång vi kommer hit får min man sätta upp flera. Jag är ju höjdrädd!!


Jag såg i en stor fågelgrupp jag är med i ikväll att en man lade upp en film ifrån en holk som han har kameraövervakning i. Det var två pilfinkar som slogs eftersom båda ville vara i holken. Det var beklämmande att se. Det sker en ganska stor avverkning här i skogen och jag såg nya lappar på träden när jag var ute och vandrade att gallring eller slutavverkning skulle ske i vinter. Det ska ju vara ett visst avstånd mellan holkarna pga reviren men jag har gott om egen skog att sätta upp holkar i. Jag skulle ha gjort det för länge sedan!

När vi kom hem ifrån Ludvika började Martin på en gång att snickra till det sista på den stora ekorrmataren så jag kunde måla de sista detaljerna. Han visste ju att den måste ut imorgon när vi vaknar. Det trixiga var ju ingångarna till mataren, jag ville ha två stycken på var sin sida så att ekorrarna hade en flyktväg om de behövde. Och det som är viktigast är att vare sig nötskrikor eller helst inte fåglar alls ska kunna ta sig in. Därför har vi försökte göra en ingång där ekorrarna naturligt kommer kunna ta sig in och till och med gett dem trappsteg. Både på utsidan och insidan. Ekorrfamiljen brukar hoppa in i den nuvarande fågelmataren när det regnar och äta tryggt under tak och jag har aldrig sett att någon fågel har gjort på det viset. Jag hoppas att det innebär att de får ha just den här mataren som sin egen. Vanliga mindre ekorrmatare som man kan köpa uppfyller inte gårdens behov.


Att jag har extremt dåligt samvete över att inte kunna vara här hela vintern och fram till våren enkom för att förse ekorrar och vildfåglar med mat, ja det behöver jag nog inte nämna? Vi måste ha tid för att åka hit emellanåt. När vi lämnade i november förra året kom vi inte tillbaka förrän i maj. En annan tanke jag haft är att låna ut huset helger till vänner mot att de köper fågelfrö och nötter till de vilda djuren.

Det är verkligen en känsla av förlust och vemod som jag kommer lämna min gård på torsdag eftermiddag. Hundarna har det så bra här! Katterna kanske inte lika bra. Främst Dexter är ju frustrerad dagtid eftersom han vill ut då och jaga och döda fåglarna och ekorrarna. Han jamar, slänger sig mot fönstren och försöker smita ut genom dörren. Men han vet att han får gå ut exakt kl 19 efter att jag har tittat ut genom fönstret och sett att kusten är klar. Då tycker han att det är lite för kyligt. Martin hittade inte några av hans tröjor i stan och han vill nog gärna ha en liten stickad tröja nu att kravla runt i. Men kvällstid ska han in, äta, gå på lådan, gå ut, komma in, äta, gå ut, och så fortsätter det tills han ska vara inne vid midnatt.

Jag har dåligt samvete för katterna med. Den här årstiden blir huset kallare på nätterna. Jag har haft sovrumsdörren lite på glänt om nätterna tidigare men upplevde då att jag låg i drag. Jag drack cocilliana eftersom jag fick hosta, men det hjälpte aldrig tills jag stängde in mig och hundarna i sovrummet på natten. Det innebär att inga katter kan sova i sängen! Och det första jag ser när jag vaknar och öppnar sovrumsdörren är Dexter som med förebrående blick stirrar på mig. Med djur har man alltid dåligt samvete!

Stackars mamma. Hon har ju inte fått besök sedan jag lämnade Stockholm annat än av Martin som varit där och handlat varje helg när han varit i stan. Det är bara jag och Martin som varit där och en gammal arbetskamrat till henne, Britt sedan hon flyttade till vårdboendet.  Numera är det omöjligt att ringa till mamma med eftersom hon har spillt ut ett stort glas mjölk över mobiltelefonen jag gav henne. Den brummar bara när någon ringer. Hon är nog lite sällskapssjuk ändå. Jag vet inte om jag ska kolla med en mobilverkstad om ljudet går att laga eller om jag ska våga ge henne en Iphone och se om hon klarar av den? Hon har inte riktigt förståelse för smartphones med skärmar men någon gång måste ju vara den första för varje person. Hon ska iallafall få min iPad mini som jag får sätta in ett simkort med internet på.

Vi är i Stockholm på torsdag kväll, jag hinner duscha och göra mig lite mer representabel och sedan åker jag med mammas rullstolstaxi till min privata vårdcentral på fredag eftermiddag. Hon måste få annan hjärtmedicin och få remiss till hudklinik mm. Läkaren på vårdboendet verkar inte ha insikt i mammas behov, och insomningstabletter behöver jag också ge henne då läkaren på boendet vägrade ge henne en förskrivning på det hon behövde. Nu har hon åtminstone portabel syrgas. Det var roligt igår då mamma sa att hon ville gå till frisören och göra blonda slingor i håret som hon inte har tänkt på blivit grått. Hon har inte varit till en frisör på säkert 20 år. Jag tänkte boka Victoria på Ladies and Gents som klipper mig eftersom jag vet att hon är så lyhörd, den dag mamma är redo för att bli fixad.

Skönt att mamma kan restarta sitt liv, hon som pga sjukdom knappt kunnat lämna sin bostad på säkert 15 år. Hon talar om att gå ute med rullator i Sjöstan, hon som vägrat lämna sitt hem under så många år, och det är som ljuv musik i mina öron!

Min man har somnat på övervåningen. Jag sitter uppe själv och ska avrunda. Medan jag skriver hör jag hur min husmus är under diskbänken och äter de skalade solrosfrön som jag hällde ut där. Den måste vara supertjock nu då den fått rikligt med mat varje dag. Är så imponerad över att den har lyckats överleva med katterna i huset. Har slängt i Dexter massor av portionspåsar med Perle så han blir däst och trött till kvällen. Han lyckades ju ta musen första dagen vi hörde den och jag snodde tillbaka den, och sedan dess har jag matat den i köksskåpet. Jag vill inte se den död på köksgolvet när jag går upp på morgonen och har undvikit det hittills.

Imorgon behöver jag börja dagen med en långpromenad! Nu har hundarna vilat i 2 dygn. Det är dags för dem att komma ut. Och för mig med!

Det här är mitt paradis! Jag kan inte mata fåglarna från vår terrass i Hammarby Sjöstad, de bajsar så det hamnar på grannens balkongräcke och det funkar ju inte. Däremot förra hösten matade jag några få fåglar i smyg. En björktrast och en koltrast. Jag har skrivit till Stadsdelsförvaltningen och bett om lov att få sätta upp ett fågelbord på gräsmattan utanför mig, men se det fick jag inte! ;(