Det är med kluvna känslor jag lämnar Grantorp. Anita som kom på besök ikväll tillsammans med ännu mer ekollon kan hjälpa till med att hålla ekorrmataren full. Precis som hon sa att “Det vore ju hemskt om det blir ett glapp när de är vana vid att få mat” och då hugger det ju verkligen till i mitt hjärta. Jag har ju under flera veckor nu följt ekorrarna dag för dag och fått se att det nu finns halvvuxna ungar som inte fanns här förra året då det enbart var stora vuxna ekorrar som kom. Till varje pris ska de ha mat vintern igenom. Dock vet vi inte när vi kan återvända.
Jag gjorde mig redo för en långpromenad med hundarna när min man raglade upp ur sängen. Jag ville få upp honom för att han skulle bära ut ekorrmataren och se till att den var stabil. Men när han väl hade gjort det och vi fyllt den med lite nötter var han i gasen och ville fortsätta med att sätta upp holkar, vilket han gjorde med bravur. Jag såg sedan ifrån fönstret att det var mängder med småfåglar som provade holkarna och inspekterade dem. Det tog tid att sätta upp alla holkar och plötsligt var det redan eftermiddag. Vi hann med en tur in till byn där vi åt mat och handlade lite mer på ICA. Neo var på gården de timmarna vi var ute och pysslade där medan Doris låg inne i soffan trots öppen ytterdörr. Hon är så lat att man bara häpnar. Om det inte är mat inblandat rör hon sig frivilligt inte ett extra steg.
På hemväg ifrån byn började bilen att vibrera igen. Det var för det problemet som min man blev kvar i stan för att bilverkstan skulle byta till vinterdäck och när det var gjort och han åkte därifrån vibrerade bilen igen. Inte alltid men emellanåt. Den skakar och det låter om den. Då åkte han till en biltvätt och spolande igenom bilen ordentligt och lätet försvann och när han åkte 25 mil till landet var det helt borta. Det kom tillbaka i eftermiddags och jag höll på att bli tokig. Vi har sedan tidigare goda kontakter med en mindre bilverkstad här och jag ringde och vi kunde åka förbi. Dock var deras bilhissar upptagna och de behövde gå in under bilen och kolla “kardanerna”. Vi har redan lagt ut 10 000 på bilen de senaste veckorna, men så är det alltid med bilar. Nåväl, bara vi får en diagnos och veta vad det beror på, så får man börja om därifrån. Jag har ingen lust att sitta still på motorvägen med bilen full med packning, hundar och katter. Det är redan jäkligt som det är.
När Martin skulle köra hit två sängar eftersom vi köpt ny dubbelsäng till Sjöstan hade han problem med att stänga luckan om sängbottnarna och tryckte med Martinkraft ned luckan. När han anlände hit hade låset gått i baklås och han fick inte upp luckan istället. Eftersom han är stark tog han i med all kraft och fick upp luckan och ut med sängarna men han förstörde låset då han hörde hur något gick av. Bilverkstan kunde fixa det men han behövde åka in på Volvo för att få ett artikelnummer på låset först.
Det blir därför mycket spännande att packa bilen imorgon! Nästa spännande sak är att mamma när som helst kan få plats på vårdboendet i Sjöstan och då behöver vi bilen för att flytta hennes saker. När man är van vid att ha bil behöver man den. Om det inte är löst till dess får vi nog hyra en mindre lastbil och flytta allt på en gång.
Vi fyllde på 80 kg solrosfrön i den stora fågelmataren och nu är ekorrmataren fylld och jag ska lägga in ännu fler nötter i den med innan vi åker. De var väldigt nyfikna på den idag. Jag hade hällt ut mat på taket för att locka dit dem och de åt den utan att förstå att de kunde hoppa ned på nedre plan och gå in i den med. Nötskrikorna såg dock att det fanns nötter i den men de kunde bara flyga förbi inte komma in. Därför fick Martin curla dem ytterligare och bygga till två brädor som går ifrån trädet direkt till mataren på båda sidor. Om de inte förstår nu, då kommer de aldrig klara av det! 😉
