Loading...
träningVardagsliv

20årsdag och hur jag träffade Martin!

Jag älskar den här mannen, och om det har jag skrivit i bloggen här och här!

Historien om hur jag träffade min man!

För 20 år sedan träffade jag Martin på Valborgsmässoafton. Jag och vänner var på puben London & New york och jag satt i en svart liten åtsmitande klänning som var rejält urringad. En pushup-bh och glansiga stay ups fullbordade bilden av en blond bimbo. Håret var flätat med varsin sida på huvudet och läpparna var glansiga av läppglans. Jag var snygg och jag visste om det. Jag satt på en barstol och talade med en kompis till Martin när han plötsligt uppenbarade sig. Han kom med upppumpade armar och iklädd i en liten tajt tshirt av lycra var han en 10-poängare. Jäklar vilken kropp! Jag som aldrig varit intresserad av musklade killar blev det på en gång. Men jag utgick ifrån att han var totalt korkad eftersom han var musklad som Karl-Alfred och därför kläckte jag ur mig den genomtänkta kommentaren i Martins närvaro till hans vän; “Din kompis har den snyggaste kropp jag har sett men han måste vara helt korkad va”?

Martin stod kvar. Han sa inte ens emot. Det var här det började bli konstigt. Jag kastar ur mig något som bara jag kan säga när jag är på mitt bästa humör, och killen säger inte emot ens. Jag är något salongsberusad men inte onykter, men den här killen som bara är 24 år står kvar vid min sida och jag har med en gång övergett hans kompis och är nu helt fokuserad på muskelknutten. Vi börjar att prata med varandra och jag finner honom så pass intressant att det går blixtar genom min kropp bara jag anar hans beröring.

Jag njuter av anblicken av hans kropp, och han njuter nog att visa upp den med, jag känner mig avväpnad och mullig, men kommer på att jag kan öka insatsen vid bordet med mitt hår. Vi har varit och dansat, jag är varm och vi är åter vid bardisken där det väntar ett glas champagne på mig, jag dricker bara champagne och Baileys när jag är ute. Jag var rädd att främlingen skulle gå, så jag tar snabbt och släpper ut mina flätor och låter honom se mitt långa lockiga änglahår som jag med spelad nonchalans smeker bort ifrån ansiktet. Han är min. Inlockad i min fälla.

Jag vet inte vad han heter, han vet inte vad jag heter. Men genast känner jag en så stark attraktion och ett intresse jag inte brukar ha för andra män, inte så snabbt, inte så omedelbart. Jag är ju kräsen och brukar bara leka när jag är ute. Hemma väntar golden retrievern Nicky som jag passar. Och jag är ju tokig i djur, jag kände ett väldigt starkt behov av att veta om den här, snälla, gud hjälp mig, var en “djurmänniska” eller inte. Annars var det inte intressant att gå vidare, då kunde det bara bli ett one night stand. Och det tyckte jag var så synd för han var så … intressant, inte bara hans kropp. Det jag anade av hans personlighet, hur lätt det än är att ta reda på sådant inne på en bar med hög volym. Jag har alla tentakler ute. Muskelknutten ser avslappnad ut. Jag kan inte läsa av honom och jag vet inte vart jag har honom. Det är okänd mark för mig.

Eftersom jag kan verkligen kan konsten att konversera och byta samtalsämne som ett frö för vinden styr jag vant in samtalet på Nicky. Det var alltid mitt generaltest på män. Jag testade dem, och fortsatte bara om svaren var till min belåtenhet. Martins svar förde mig till himlen. När jag berättat att jag när jag kommer hem ska ta en golden retriever, Nicky, runt kvarteret som jag passar och frågat om han har erfarenhet av hundar…  En glimt av omtanke i hans ögon och han berättar att han inte bara tycker om hundar utan han är uppvuxen med labradorer. Och när han fäller kommentaren om att han mer än gärna skulle vilja ha en egen hund, men att han inte kan ha en egen hund pga att han arbetar heltid och är SINGEL. Va, va, va sa han precis detta? Det var i det ögonblicket jag blev blixtkär i den man som nu är min make.

Först efter hund-testet presenterade jag mig och fick höra att han hette Martin. Martin kunde inte läsa av signaler, det gick inte att flirta med Martin. Jag som var så van vid att fladdra med mina ögonfransar, puta med läpparna och trycka fram brösten och styra vilken man som helst i vilken riktning som helst, tyckte det här var intressant. Jag kunde inte manipulera honom, det insåg jag rätt omgående. Han var stark mentalt och kände inget behov av att hävda sig.

Jag som hade som största hobby att flirta med och driva med män. Jag brukade ju ha jätteroligt på krogen. Sitta där som en getingfälla och nästan räkna antalet killar som kom fram. Jag tyckte det var en rolig hobby för jag var barnslig. När de kom fram fick de aldrig bjuda mig på något att dricka för mitt eget kort låg redan i baren och jag vände på det hela och vinkade nonchalant till mig bartendern och bjöd istället dem på drinkar , bara för att få ett övertag.

Sedan med fnisset inom mig och med ett glupskt leende inombords brukade jag manipulera på hög nivå. Jag lät dem stå en stund och ta för sig av synen av mig, sedan plutade jag lite med underläppen och frågade om den som stod framför mig, kunde HJÄLPA mig med en sak. De lutade sig fram över mig, hur hjälpsamma som helst och redo att stå till tjänst. Jag lekte Marilyn Monreo och flaxade med ögonfransarna när jag oskyldigt pekade med ett välmanikurerat finger mot en vägg en bit bort.

Med en stark blick och plutande mun och hår som en sagofe berättade jag att jag ville att han skulle rätta till tavlan på väggen. För den hängde lite snett. Det var ju så irriterande. Tavlan som såklart hängde rakt var ett tiotal meter bort. Men de här hugade kavaljerna de vågade aldrig säga att tavlan hängde rak, för de var så tjänstvilliga och ville ha en chans hos den bystiga blondinen som gav sådana löften med sin mun och ögon. Så det slog aldrig fel. De gick rakt över rummet och rättade till tavlan lite till vänster eller lite till höger och när de hade gjort det log jag mitt magiska leende med skrattgropar mot dem och de tilläts stå intill mig igen. Jag var väl medveten om hur de följde mina rörelser och att jag kunde driva med dem hur mycket som helst.

Det var ju inte en enda man jag drev det här rävspelet med, utan jag gjorde det med alla som närmade sig mitt bord. Ju senare det blev på natten i desto snabbare takt kom ju männen fram och jag hann knappt le mot den som precis rättat till tavlan innan jag skulle skicka ut nästa att göra det. Fast ibland hade jag hunnit bli uttråkad och körde ryskan istället. Eftersom jag hade läst en termin ryska var den starkt i minne, och då jag har fotografiskt minne kunde jag citera långa stycken ur min lärobok. Då kunde jag leka ryska på krogen. Och varje jäkel som kom fram försökte hjälplöst med engelska, finska, franska, de ville ju gå hem med mig, men då jag var ryska förstod jag ju inte. Mina vänner som jag var ute med brukade bara skaka på huvudet och jag brukade få hejda dem med en ilsken blick när de var på väg att avslöja mig, och när de hörde mitt “Daa, daa” förstod de vilken roll jag besatt just då, och hängde på. Flera av dem höll på så här själva på krogen eftersom jag hade lärt upp dem, och det var jätteofta vi stod vid bardisken och var ryskor hela bunten bara för att skaka av oss ovälkomna kavaljerer.

Nåväl, det här var evigheter sedan, men jag hade alltid så roligt på krogen. Jag gick inte ut primärt för att dricka eller dansa, utan det var för att läsa människor och driva med dem. Och då jag var en fullfjädrad expert på det, var det, för att knyta an till Valborg för 20 år sedan, mycket intressant med en man jag inte kunde få dit jag ville. Det var frustrerande rent ut sagt. Efter en längre stund där hela omvärlden hade blivit betydelselös och jag bara ville lära känna den här mannen mera, ville jag ta med mig honom till nästa ställe. Mina vänner kom fram och frågade om vi inte skulle dra vidare till Collage istället. Jag hade ju VIPkort där och vi kunde snabbt gå före kön som så många kvällar förr. Jag gillade Collage och kände mig hemma där. Jag är mer än salongsberusad nu medan muskelknutten framför mig inte såg ut att vara berörd av alkohol alls. Ölen var som vatten för hans kropp och han hade hög tolerans. Jag hade ett eget konto hos taxibolaget Top Cab och skulle precis ta upp min mobil och ringa en taxi när Martin lugnt sa att han nog inte skulle följa med vidare för han skulle jobba tidigt nästa dag. Ett slag i ansiktet? Vad menade han? Jag blev med ens osäker nu när saker och ting inte gick som jag hade planerat. Jag hade ju tänkt tillbringa natten med honom, hur kunde han inte förstå det?

Martin blev övertalad att följa med till Collage! Det är ju inte så att jag förlorar. “En liten stund” kunde han följa med, så in med honom i taxin, vännerna, och in på Collage. Till skillnad från London & New York var det här min hemmarena och champagnen flödade och jag köpte även Vodka Russian till mina vänner. Samtalet mellan mig och Martin fortsatte, men jag är berusad så jag minns inte om vad. Jag vet bara att jag är berörd av honom, att han verkar vara en väldigt fin kille, omtänksam, go, på det sätt han berör ämnen vi diskuterar så är han mer än speciell. Jag blir mer berusad, inte han. Han står där och har en överblick av rummet, precis som om han vore en av dörrvakterna där. Det är DÄRFÖR jag gillar honom. Jag brukar alltid tända på poliser och dörrvakter, det är inte bara uniformen utan det är att de har koll på omvärlden. Det hände emellanåt att dörrvakter kom fram till mig när jag drivit med tillräckligt många killar och bara lugnt skrattande sa att de har iakttagit mig hela kvällen och hade haft så roligt åt det. Min favoritdörrvakt Var Lång-Thomas på Sturecompagniet som jag spenderade nätterna med ibland. Inte för att få fördelar och komma in på Sture, jag kom ju in i VIPkö ändå, men för att han var en jäkligt bra person som jag verkligen uppskattade på flera plan.

Men nu visade det sig att Martin hade jobbat i dörren på krogar på Söder och dessutom jobbat som väktare. Det var ju inte så att det inte gick att ana. Det var min “typ”. Gud så han var min typ.

Vodkan hade börjat att sprida sig i hela kroppen nu, snabba besök på toaletten, han fick inte ha gått, han måste vara där. Puh. Han var kvar! Nu var jag berusad och hade kommit fram till att jag INTE tänkte ta med mig honom hem. Jag ville inte att det bara skulle bli ett trist one night stand, hur mycket han än tände mig. Jag ville bli hans vän, för jag ville inte FÖRLORA honom. Allt detta förklarade jag för honom på onyktra klackar. Jag hade dessutom stulit till mig en kyss. Han bara skrockade och sa att det inte var aktuellt att tillbringa natten med mig, han skulle ju jobba om bara några timmar, så det var dags för honom att åka hem. Som ett slag i magen. Men vi bytte nummer. Jag kände att han var för bra för att vara sann, så det var bättre att vi inte såg på varandra som man och kvinna, utan att vi blev vänner istället. Detta upprepade jag många gånger, för det kunde ju hända att han inte förstod budskapet eftersom jag sluddrade.

Men Martin skickade ett SMS. Jag hade precis raglat ut en TOPCAB när mitt första SMS kom, och jag besvarade det blixtsnabbt. Han gick till jobbet, och jag gick och lade mig. Det var ett fint SMS, och efter det träffades vi varje dag, precis varje dag. Jag hade verkligen plockat hem högvinsten. När vi gick ut med Nicky tillsammans tog han kopplet och jag kunde snabbt bedöma att han verkligen hade hundkoll, koll på trafiken, andra hundar, cyklister, koll på mig. Det tog inte lång stund förrän han hade snickrat en trappa till mina katter så de kunde gå ut från min balkong utan att hoppa, och det dröjde nog bara en dag förrän hela min diskbänk var skinande ren och allt var sorterat. På jobbet häpnade de över att han kom med matlådor varje dag, hemlagad god mat som lämnades på jobbet och att han hämtade mig från jobbet trots att timmen var sen.

På midsommarafton sa han att han älskade mig för första gången. Jag blev helt ställd.

Jag kunde inte bli klok på karlen, men jag deklarerade tidigt för honom att han måste vänja sig vid tanken på att han bara var min Toyboy, för jag brukade inte vara kär mer än en begränsad tid, och det var alltid jag som lämnade relationer när de hade blivit tråkiga. Jag ville inte att han skulle bli sårad…. Detta försökte jag förklara för honom i flera månader men han bara log och bytte ämne. Jag var 27 och han var 24. Det var allvar. Så jag berättade alla mina mörka hemligheter, sådant som jag inte berättar för någon, för jag ville verkligen att han skulle veta allt som fanns att veta, så han inte skulle backa längre fram pga något jag hade dolt. Han tog det bra.

Vi åkte på semester till Jämtland och hans sladdbror Daniel var med. Vi åkte som en liten familj och vandrade på Årefjället, bodde i min farmors stuga och Martin klippte gräset och byggde stöd för vinbärsbuskar. Jag var kär som en klockarkatt. I en säng på Åreskutan i en stuga vi bodde i över natten frågade jag honom om han ville gifta sig med mig. Han sa nej. Han tyckte allt att jag gick händelserna i förväg. Suck.

Sedan strax efter gick Martins mamma bort och det fick bära eller brista, antingen lämnade jag som mina vänner tyckte, eller så var jag kvar. Det var en turbulent tid med många känslostormar. Men jag valde såklart att vara kvar, och det har jag aldrig ångrat. Vi blev en familj på tre, jag, Martin och Martins 12-13åriga bror Daniel. Vi flyttade till Martins morbrors lägenhet, en trea i Bredäng. En förfärlig plats, detta kunde jag inte vänja mig vid. Jag, Stureplansmänniskan.

Men det är en helt annan historia. Nu är Daniel en vuxen man med en son, det har gått bra för honom i livet, och jag och Martin har stått vid varandras sida under 20 år. Det har givetvis varit upp och nedgångar. Livet är som livet är. Men jag ångrar inte att jag bara slutade att gå ut för att stanna hemma med min man, bara ibland. Då blir jag som ett trotsigt barn och skriker som en 4åring. Men den tiden kan inte komma tillbaka. Det som har varit har varit. Jag är ju 50 år om några år, Stureplansdrottningen är död. Det gäller bara att hon ska inse det!

Jag älskar den här mannen, och om det har jag skrivit i bloggen här och här!