Ska lägga mig strax. Imorgon blir en tuff dag. Hundarna blir själva hemma några timmar i väldigt dålig tajming. Det är byggjobbare utanför huset som renoverar fasaderna. De har hållt på under flera veckor, men just imorgon kommer de nå precis utanför vårt sovrumsfönster och fönstret till arbetsrummet. Hundarna som aldrig har hört eller sett någon utanför de fönstren 6 våningar upp kommer förmodligen reagera med skall. Jag pratade med arbetsledaren igår och han insåg problemet och sa att han inte ville stressa våra hundar, om de märkte att hundarna skällde skulle de jobba på något annat våningsplan. Hoppas det avlöper så bra det kan för just imorgon kan jag inte styra det på ett annat sätt. Lämnar nog lägenheten med hög musik överallt för att dämpa lite av ljuden och stänger av rummen närmast bygget.
Systersonen drällde in idag efter att vi efterlyste hans närvaro. Han ska infinna sig för att hjälpa till med flytten. Det blir Martin och lille Max som bär. Magdalenagårdens personal hade frågat mamma vem som skulle städa efter henne. Det stod redan någon och knackade på dörren. Jag saknar totalt förståelse för det. Rummet är sjaskigt, mörkt, nedgånget och tapeterna är i stort sätt sönderrivna.
Verksamhetschefen vet om det och personalen. Stockholm Stad borde rimligen renovera rummet innan nästa pensionär slungas in där. Men så ska tydligen inte ske.
Redan när mamma flyttade in var det ju tal om att rummet skulle tapetseras men det skulle inte hinnas med eftersom det var en snäv tidsram tills mamma tvingades infinna sig. Den tanken tycks nu ha försvunnit. Enligt mamma ska nästa gäst in på direkten.
Jag blir helt beklämd.
Vad händer om nästa tant eller gubbe som ska in på boendet inte har så många anhöriga som bryr sig? Vi skyndade oss att hänga upp tavlor och bonader över alla väggar för att försöka dölja det mesta av den nedslitna cellen. Jag ville inte att mamma skulle behöva se det helt enkelt. Jag skulle inte vilja själv, eller ens unna min värsta fiende, att behöva betala hyra för ett rum som är i så bedrövligt skick. Kan inte de som jobbar där tänka eller är de helt avtrubbade?
Mamma berättade att en ur personalen hade sagt till henne att en nyanländ gamling som hade kommit dit förra veckan inte hade fått sitt rum inrett. Trots att det fanns anhöriga var det ingen, ingen som hade brytt sig om att komma dit och inreda med möbler. Människan hade bara sjukhussängen som ingick ifrån Stockholm Stad. Inte en pinal mer. Jag saknar förståelse för sådana anhöriga. Fy fan för att ligga avstjälpt i en säng på ett vårdboende med främmande människor omkring sig utan några tillhörigheter. Det är ju som 1800talets fattighus. Som om man vore något jäkla hjon som låg där på undantag. Så kan det bli när man blir gammal.
Mamma har sin vana trogen skrivit om personalen på prosa som avslut på sin vistelse där. Hon är vid gott mod!
Om man jämför med Sjöstadsgården. Den nya lilla lägenheten med pentry hade också lite skadade tapeter. Men kanske 1/10 förslitning än hur det såg ut på Magdalenagården. Chefen som visade oss rummet uttryckte på en gång att rummet naturligtvis skulle tapetseras om innan mamma flyttade in om det gick bra att vänta några dagar. Idag när vi kom dit var det så nytapetserat att tapeterna inte ens hade hunnit torka helt.
Här får hon ett pentry med två plattor som har en timer och bra belysning under köksskåpen. På Magdalenagården finns bara ett trångt supermörkt pentry utan belysning där hon inte tillåts använda plattorna. Jag ser än så länge bara fördelar med Sjöstadsgården och den personal som jag har träffat har verkat mycket trevlig. Det är även fler svenskar som arbetar i lokalerna där vilket är bra för mamma som hör dåligt.
Rummet är lite mer svårmöblerat eftersom det är oregelbundet och mamma envisas med att släpa dit totalt opraktiska möbler som har ett stort värde för henne men som bara kommer ta upp all golvyta utan att vara funktionella. Imorgon hämtar vi mamma med personbilen med rullstol och allt så hon får komma till Sjöstadsgården i tid för att hinna träffa sjuksköterska och arbetsterapeut. Sedan påbörjar vi flytt av möbler ifrån Magdalenagården till Sjöstadsgården och i nästa vända hem till mammas lägenhet och den där förbaskade tunga slitna chiffonjén som ska bäras nedför 2 tunga stentrappor samt tre bokhyllor. Jag är dörröppnaren! Någon gång under dagen behöver jag städa ur cellen på Magdalenagården för att sedan försöka hinna hem för att hinna jobba det som återstår av kvällen.
Systersonen ligger och sover i vardagsrummet. Min man sover. Jag sitter vaken och betalar räkningar och ska snart sova jag med. Känner behov av att komma ut i skogen. Jag har abstinens. Har ju regnat ihållande idag så hundarna fick gå ut 30 minuter på kvällen bara. Jag ska vandra först på fredag om inget oväntat inträffar. Kanske lördag med! Om jag går till skogen passerar jag Sjöstadsgården på vägen och kan kika in till mamma. Det blir fantastiskt bra!
Jag lagade en höstgryta idag som vi alla åt till kvällsmat. I ärlighetens namn kändes den mer som en soppa än en gryta, men smaken var god.
Ingredienser
Instruktioner
- Skär det putsade köttet i ca 3 cm tärningar. Vänd dem ordentligt i mjölet och bryn dem runt om i oljan och smöret i het gryta (gärna järngryta). Slå på vatten så det täcker.
- Skär paprikorna i grova bitar (var noga med att avlägsna frön och alla vita hinnor) och tillsätt halva mängden i grytan genast. Gör likadant med en av lökarna. Tillsätt de krossade tomaterna.
- Låt grytan sakta småputtra på spisen någon timme tills köttet är mört (se upp så inte köttet kokar sönder). Tillsätt tomatpurén.
- Skär en av de återstående lökarna i bitar. Tillsätt den och resten av paprikorna mot slutet av koktiden, liksom den eventuella vitlöken. Grovhacka tomaterna och lägg ner i grytan (det blir godare om dessa har visst tuggmotstånd kvar). Tillsätt grädden.
- Smaka av med salt, peppar och spiskummin.
- Finhacka kvarvarande lök och servera den rå som tillbehör tillsammans med kyld gräddfil. Bjud kokt ris till.