Loading...
min mamma

Vaknade innan alarmet idag!

Jag vaknade utvilad idag. Jätteskönt. Hade en ledig eftermiddag så jag hade stora planer för dagen. Klädde mig varmt, tog med mig hackade köttbullar, satte på Doris sitt Back on tracktäcke. Planen var att vandra. 4 timmar! Dagen startade så bra. Vi kom efter 15 minuters promenad till Hammarbybacken och när Doris insåg att vi var på väg in i skogen började hon gå långsammare och långsammare, precis som om hon hade ont eller var stel. Vilket hon inte var. Blev så less. Frågade den lata hunden, promenenadsaboteraren, om hon ville gå HEM istället. Hon spratt till, viftade yvigt på svansen och vände på en femöring och började med raska steg marschera i samma riktning vi nyss kommit ifrån.

Jag gav upp. Mammas nya boende är mellan skogen och mig så vi gick in genom de dörrarna istället och tog hissen upp till rätt våningsplan. Gick direkt ut i köket med Doris vid min sida och bad om en skål att ha vatten i vilket jag fick emedan Doris fick en massa kel. Hon lutar sig ju alltid mot nya människor på en gång så de kommer åt att klia. Det satt en rad med tanter kring bordet som var intresserade av henne och min stora hund njöt av att få bli medelpunkt.

Inne hos mamma fastnade vi rätt länge. Doris är så himla miljötränad och duktig, när det knackade på dörren var hon lugn utan att vakta och åsåg främmande människor stå i dörröppningen utan att röra på sig. När sjuksköterskan kom in skyndade hon sig fram med sin stora mule i knät på henne, hon ville bli klappad. Och när vi skyndade ut därifrån då jag skulle hem och jobba lite blev vi först hejdad av en tant som satt och lyssnade på en ljudbok i vardagsrummet, och sedan en till som kom gående med rullator. Alla var ju jätteglada över Doris närvaro och hon var väldigt lugn och samlad. Ja, vi höll knappt på att komma därifrån! Ingen i personalen var hundrädd utan alla kom fram och kelade med henne.

Efter att ha jobbat tänkte jag gå ut med Neo istället. Jag hade ju fortfarande ett behov av att röra på mig. Glatt kröp jag tillbaka i mina varmare kläder och pälsade på honom täcket och tänkte att han skulle få välja väg helt själv, vilken riktning som helst, bara HAN GICK. Han brukar ju helst vilja gå mot skogen till, oavsett tidpunkt. Vi gick i den riktningen och jag satte på en ljudbok, när jag insåg att Neo abrupt vände vid lyftkranen 5 minuter hemifrån och sneddade över gatan ut på gräset och sedan stretade HEM igen. Jag var så trött på hundarna.

Doris hade ju inte ens rest sig upp från soffan när jag hade kopplat Neo så jag hade inte så höga förväntningar. Dock väntade hon innanför dörren när vi kom hem och då kopplade jag helt sonika henne igen och gick med bestämda steg hemifrån. Jag fick ut henne i ungefär 45 minuter, och väl var väl det. Men det var inte riktigt hur jag hade planerat min dag. Jag har inte riktigt tiden just nu att ta buss eller tunnelbana till nya platser där hundarna inte hittar, för det är det bästa knepet att få till en bra vandring, att de jäklarna inte hittar tillbaka, de ska inte hitta hem. Jag har insett att det är lika bra att jag lånar min systers hund Easy igen, han kämpade inte emot utan gick glatt Sörmlandsleden, visste inte till sig av lycka att få vandra i några timmar. Mina bekväma hundar har tagit slut.

Mamma behöver höstkläder. Det är en ny huvudman för vårdboendet, de har bytt till Humana och det är tal om att de ska få internetanslutning där nu. Det finns inte plats för datorn jag gett till mamma så jag tänkte ta dit en bärbar snart och koppla upp den på mitt mobila internet så vi kan surfa efter kläder till henne. Allt ska ju vara i bomull och det är jättesvårt att hitta i butik. Det blir ju svårt för mamma att googla på den iPad mini hon har fått låna av mig men hittade att det fanns externa tangentbord till ett billigt pris att köpa på Teknikmagasinet. Jag vet inte vad som är enklast och bäst för henne.

Det är svårt när tekniken har utvecklats så fort. Martin ringde och jag hade en öronsnäcka, bluetooth och mamma kunde inte förstå hur jag kunde prata rakt ut i luften medan mobilen låg kvar på bordet. Men så fick hon prova min öronsnäcka själv medan jag ringde ett samtal och hon är ju inte korkad, långt ifrån, utan förstod att det var en trådlös öronsnäcka. Nästa gång jag har tid att gå i affärer ska jag kolla på tangentbordet på Teknikmagasinet, det verkar ju smidigt att kunna använda ipaden som dator.

Syrran sa sent ikväll att hon hade pratat med mamma senare som hade suttit ute i dagrummet i två timmar bland de andra på boendet och haft lite trevlig social samvaro. Hon måste ha hittat samma damer som hälsade på Doris för bägge var helt klara och mycket verbala. Mamma har ju varit förhindrad av värmen på det tidigare boendet, det har inte gått att röra sig där i lokalerna, men här där temperaturen är normal har hon inga problem att ta sig fram med rullatorn som stöd. Det enda bekymret är den där förbenade syrgasen. Innan jag somnade igår hittade jag en lösning på det. Hennes blå syrgaskoncentrator som hon har idag låter och är varm och är mycket störande. Sedan är det långa plastslangar som är kopplade från den och ger henne en viss räckvidd ifrån koncentratorn. Om hon vill förflytta sig längre behöver någon rulla med hela anläggningen. Man kan ju förstå att det känns mycket besvärande, att man är ofri.

Jag hittade att man istället kunde använda flytande syrgas, samma metod som man har på sjukhusen, och om man har flytande syrgas är det en annan basstation, och till den finns det sk termosar som man kan fylla på ifrån basanläggningen och sedan bära med sig. En betydligt smidigare lösning då de vägde ifrån 1,5 kg och var mycket mindre och enklare.

Jag berättade det för mamma idag och hon blev eld och lågor eftersom det blev ett problem på vårdboendet att hon ska ha slangar som ligger tvärs över korridoren, det finns ju fler boenden som det berör. Sjuksköterskan tyckte också att det var en bra idé så jag ringde till företaget som har produkterna och talade med dem och fick mer information, och ska ringa till syrgasmottagningen på måndag så de helt enkelt ändrar mammas syrgastillförsel till något som passar en mobil människa bättre.

När vi har varit iväg på sjukhusbesök har jag behövt rulla både rullstolen och en batteridriven annan portabel syrgasanläggning som är klumpig, för stor och för tung, som även den kan transporteras på en rullvagn. Och att rulla både en rullstol och en rullvagn med syrgas det är inte vidare bekvämt när man samtidigt ska parera dörrar och annat. Det är ju något som bara begränsar mammas mobilitet, försvårar saker och ting. Samt att det är en för klumpig utrustning för att hon ska känna sig bekväm med att skjutsa runt med den på en rullator.

Nu hittade jag de mindre termosarna och har satt mig in i hur de fungerar på Youtube och företaget som har dem erbjuder även en kostnadsfri utbildning i hanteringen av dem vid leverans. Det kör vi på!

Den man ifrån företaget som ringde upp mig idag nämnde att han var så imponerad över hur insatt jag var i deras produkter. Haha. Jag har så himla lätt för att sätta mig in i saker och ting oavsett vad det gäller, att göra research är nog mitt bästa ämne. Det fanns alltför lite information om syrgas och olika sätt att ha syrgas i vardagen på nätet, men jag har sovrat bland den information som finns. Ju enklare det är att ha syrgas, desto mindre begränsad kommer mamma att känna sig av att använda det. Ja, se bara produktbilderna på den lilla termosen, hur liten och bra den ser ut i förhållande till att behöva släpa 15 meter slang efter sig!


För övrigt ser jag ut, och känner mig lite som ett vrak. Men det finns en räddning inom räckhåll. Ögonfransarna som numera spretar åt alla håll och kanter ska fyllas på nu på tisdag kväll. Naglarna ska jag fixa på måndag, innan jag röntgar min fot. Och vila, ja det kan jag göra nu framöver i bättre utsträckning eftersom mamma numera är trygg på Sjöstadsgården. Imorgon (senare idag efter klockan är över 12) ska jag vara några timmar i mammas gamla lägenhet tillsammans med min systerdotter. Skönt att få hjälp där att städa sortera och slänga. Vi måste bli klara med den någon gång. Det bara är så. Själv tänker jag sola lite solarium för jag blir mer glåmig för varje dag och i kombination med mina ringar under ögonen ser jag helt osund ut. Så det blir lite solarium imorgon kväll. Ett måste. Landet vore min räddning egentligen, men vem, vem har tid att åka till Grantorp liksom? 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *