Jag har en väldigt skum sida. Jag är seriös när jag jobbar och jag var seriös med djurskyddsföreningen jag grundade. Men privat är jag helknäpp. Jag berättar det bara inte för någon. Jag älskar nämligen att busringa. (Det bästa är förstås när någon ringer upp mig som jag kan driva med)

Jag är 45 år gammal och det är det min väninna Margona och jag brukar ägna oss åt när vi ses. (Vi ses alltför sällan men har umgåtts under mer än 20 år.) Margona är helt oskyldig i det hela. Jag tror hon bara låter mig hålla på så här då hon är ytterst tolerant.

Blocketannonser är roliga. Jag kan spinna vidare på vad som helst som en människa säger till mig. Jag har alltid haft den egenskapen vilket även hjälper mig i mitt yrke. Att skapa text för webb handlar om associationer.

Om du jobbar med SEO behöver du kunna använda dina sökord rätt så din hemsida/blogg rankas högt i sökmotorer. Du behöver sammanfatta ett större stycke text i sökord för att kunna länka in besökarna ifrån tex Google. Du behöver använda sökord som är lockande. I WordPress kan du få hjälp genom olika plugins. (Ursäkta grekiskan)
**Jag är ledig från jobbet fn**

Om du skriver text för reklam behöver du använda synonymer. Alla texter måste vara unika. Du kan inte plagiera utan ditt innehåll du lämnar till kunden måste vara unikt. Mitt är alltid 100 % unikt och därför får jag fortlöpande uppdrag.

Om du skriver text för webben behöver du förkorta. Jag älskar att förlänga. Jag har svårt att sätta punkt. Nu när jag inte jobbar alls den här veckan har jag gott om tid för bloggen. Lite för mycket tid skulle många anse.

När jag ringer någon behöver jag bara veta personens namn och funktion i samtalet, sedan är resten glasklart hur jag ska lägga upp samtalet. Jag har inte direkt telefonskräck kan man lugnt säga. Jag improviserar under samtalets gång. Älskar att göra det med.

Om du busringer behöver du skapa ett förtroende hos den du ringer till, och sedan när du invaggat personen i falsk trygghet, DÅ är det dags att bli SKRUVAD.

Om du minns tjuvringningarna som Hassangänget var upphov till, då känner du mig och min humor.

När jag och min väninna sitter hemma en kväll och har slut på samtalsämnen ger vi varandra en blick och så säger vi samstämmigt “Ska vi ringa lite”.

Och jäklar så vi ringer. Blocketannonser är roligast, då kan man vara vänlig och tillmötesgående och fråga om en dyr servis och när säljaren talat sig varm om servisen fråga om måtten och därefter fråga om den kan passa in i mitt pottskåp på landet. Säljaren blir här förvirrad och då det är en dyr servis vill han inte lägga på, och jag kan hålla masken när jag vidare ställer frågan om man skulle kunna använda soppskålen till att kissa i då den i färgen påminner om min mormors skål och jag tänker alltid på henne när jag är.. nödig.

Om vi ringer på bilar brukar jag vara väldigt oupplyst om bilar och det jag ställer mest frågor om är det som står i annonsen. Jag inleder alltid samtalet med om köparen tar swish och om jag kan komma samma dag eller nästa dag. Detta gör att de inte lägger på. Sedan drar jag noga ut på samtalet tills det börjar närma sig att vi ska bestämma en faktiskt tid för bilköpet då jag frågar om Thomas kan vara med. Absolut svarar säljaren varav jag snyftar lite i luren och säger att Thomas är min bortgångna katt men att han är med mig i sin astralkropp. Helt beroende på hur människan bemöter det kan jag hålla masken rätt länge där med…..

Jag vågar inte ens gå in på vad jag säger när de säljer en dubbelsäng. Det går bara inte att återge vad jag hittar på då. Tyvärr. Det vet bara de stackarna som jag har ringt och dem känner jag inte. *skrattar*

Och så här kan jag sitta en hel kväll. Jag behöver ju inte ens vara berusad för det är jag sällan. Jag behöver bara min väninna i rummet så vi kan skratta tillsammans. Jag ringer ju samtalen på högtalartelefon såklart och Margona kan vara tyst oftast hon med.

Margona fyller förresten 50 nästa gång!

Så tokiga kan kärringar vara, men Margona kommer ifrån Sveg så det finns iallafall en förklaring där. Mycket inavel i den byn. 🙂 Varför jag är så himla knäpp har jag ingen förklaring till. Det började med Heta Linjen när jag var tonåring, där man kunde ringa in och babbla med en främling. Jag var 15 år och ville testa människors gränser då det är INTRESSANT. Jag kommer förmodligen tycka det även när jag är 60. Men vid gud, jag kan ju inte hjälpa det!!!!!

Eftersom jag inte haft så mycket fritid det senaste året har inte jag och Margona kunnat träffas så till mitt försvar har jag inte busringt en enda gång under 2018, så jag borde känna mig botad ifrån åkomman!

Jag älskar dock att bli uppringd!! Vid gud så jag älskar när någon ringer fel till mig. Jag kan dribbla personen in i vilket hörn jag vill. Det med en experts teknik.

Eftersom jag inte hann blogga idag av det jag ville blogga om, avslutar jag med en busringning.

 

Det var Naturskyddsföreningen som ringde fel till mig. De sökte en Katarina…. Jag lade efter samtalet upp detta högst verklighetsförankrade kåseri på deras facebooksida men de kommenterade det inte till min besvikelse. 🙂

(Sluta inte följa min blogg nu. Jag är inte galen. Jag har bara en märklig humor. Det går i släkten Leijd.)

KÅSERI

“Nyss fick jag ett samtal på min mobil ifrån Naturskyddsföreningen. Jag är inte medlem där, utan någon ringde fel. Han började med att be om ursäkt för att han störde i semestertider bla bla bla och sedan kom det ändlösa monotona tiraden om hur viktig jag var som medlem och det var tack vare mig och att jag gjort min familj som medlemmar som de kunde utföra sitt viktiga arbete och … han sa allt i samma ton, mässandes, och det hördes att han satt och läste allt innantill totalt utan nyanser.

Jag avbröt honom abrupt och sa “Du där, du kan inte ha det arbete som du har för det hörs att du läser innantill och du gör ett hiskeligt arbete när du mässar så där monotont, nej jag vill faktiskt GÅ UR Naturskyddsföreningen nu, på en gång, du kan stryka oss som medlemmar. Jag var positiv till ert arbete tills jag hörde dig, ni har inte längre mitt stöd…”

Han svalde i andra änden, lite osäkert, sedan sa han “Vi börjar om ifrån början…”

“Vi på Naturskyddsföreningen är så……….” Jag avbröt honom igen. “Det där lät inte bättre det heller. Du behöver byta arbetsuppgifter.”

“Men jag har jobbat här i 3 år jag läser inte alls innantill utan…”
“Jag har inte tid med dig” sa jag snäsigt och kort. “Vad vill du mig”?
“Ja men då får jag önska dig och din familj en fin sommar då…”? (sa killen)

“Min familj? “Nä de lever inte längre. Jag skar precis av fötterna på dem för de mässade precis som du, min förra man lät precis som du med, ni har snarlika röster.”

“Lever de inte? Menar du att du har DÖDAT dem”? Han lät skräckslagen i andra änden.

“Ja jag har dödat dem och ……”

“Jag kommer ringa polisen, jag ringer polisen jag … stämmer det att det är Katarina…” så rabblade han upp adressuppgifter med vindens hastighet och monotonin hade lämnat hans röst. Han lät uppriven, förstörd, och väldigt exalterad.

“Ja det var vad min man sa som sista ord han med, att polisen skulle få reda på det, men serru det får de inte för han har semester nu och sedan kommer han bara .. försvinna” sa jag lugnt och glatt.

“Ärrrgghh.. Du måste få prata med min chef. Min chef skrek han febrilt. Vart är min chef någonstans? Min chef kommer snart, 10 sekunder han är bara i ett annat rum, du får inte lägga på, min chef…”

Jag väntar sa jag glatt.

Samtidigt åsåg jag hur min bengalkatt började närma sig fågelbordet där ekorrarna precis satt och åt middag.

Chefen tog luren och han presenterade sig som Isak, arbetsledare. Helt med i samtalet.

Jag sa lugnt att jag heter Christine och ni behöver uppdatera era adressregister till era medlemmar för jag är inte medlem hos er och jag heter inte Katarina.
Vidare var operatören jag talade med bedrövlig. Han stakade sig och läste allt innantill utifrån ett manus, och det kan ju verkligen skrämma bort era medlemmar. Han mässade, ord efter ord och trivs nog inte med sina arbetsuppgifter så ni bör kanske ta bort honom från sin tjänst?

Isak lät trevlig, glad och med i samtalet. Han tackade så mycket.

“Ja och så drev jag lite med killen på slutet, och han blev fruktansvärt uppriven och började skrika på polis..” sa jag muntert.

“Men du, jag måste gå ut till fågelbordet nu, för min bengalkatt håller på och vill äta upp en ekorre. Ha en bra dag!”

Ingen vill ringa fel till Christine. Ingen.