Loading...
torpetVilda djur

Äntligen på landet – lugn och ro – själslig frid …

Jag är äntligen tillbaka i paradiset igen. Det är så det känns varje gång bilen styrs in på den långa skogsvägen in i skogen. Trots att det bara är granar och björkar jag ser hittar jag i skogen så pass bra att jag kan hitta minnen knutet till varje plats. Jag ser en sluttning där skogsmaskinerna har avverkat och vet att i höst kommer sluttningen vara täckt av gula kantareller.

Torpet, livet på landet, de vilda djuren, de bästa grannarna, hur jag hela tiden ser små detaljer på tomten som sly som växer upp vid ett avverkat träd. Hur min blick snabbt tittar till de nya ekorrholkarna för att se ifall det är spår av att de har blivit använda, hur jag samtidigt som bilen parkeras på kortsidan av huset ser flockar av fåglar som flyger ifrån matplatserna och som välkomnar mig med sitt glada tacksamma kvitter.

Min andning blir annorlunda här. Hela kroppen är alldeles lugn och det enda ljud som hörs på tomten förutom fåglarna som sjunger är bäcken som porlar på tomten.

Ibland funderar jag på ifall jag hade varit lika tillfreds på en annan plats så länge som det är i skogen eller på landet? Det kan jag inte veta. Det enda jag vet det är att hela mitt väsen och hela min kropp väcks till liv på den här platsen där jag har tillbringat mina lyckligaste år.

Den här generationens rådjur är med all rätt mycket skygga. Den flock som jag matade när jag bodde här permanent de var också skygga för människor men de lärde sig att jag inte utgjorde något hot.

Varje dag gick jag i den djupa snön i mina egna fotspår för att fylla på den rödmålade blomlåda som som utgjorde rådjurens matplats. De stod oftast och väntade eftersom de hade lärt sig mina tider.

När jag närmade mig var jag noga med att inte titta direkt på dem och att röra mig lugnt och prassla lite med det jag hade att ge dem. Vi hade hela tiden koll på varandra. De backade sävligt några steg in i skogen för att ge mig plats att fylla på. Sedan fyllde jag på utan att titta på dem och när jag långsamt rörde mig tillbaka till huset kom rådjuren tillbaka i samma takt som jag avlägsnade mig.

De var ju bara och hälsade på på vintern när snötäcket var så högt att de hade svårt att få tag i sin vanliga föda. Det var kallt, minusgrader, och det var ofta skare på snön.

Jag hade nästan alltid på mig samma jacka och samma mössa. En ganska ful mössa som jag hade hittat i en jägarbutik. Grön och fodrad med öronlappar. Men rådjuren gillade min outfit och den gjorde att de kände igen mig. Vid något tillfälle när jag var annorlunda klädd i en annan jacka och en mössa som de inte kände igen rusade de all världens väg när när jag närmade mig.

De var absolut inte tama. Men efter några veckor och samma ritual två gånger om dagen kunde de acceptera att jag satte mig i mina tunga otympliga svarta skidbyxor på backen och fotograferade dem med min systemkamera. Jag använde inte blixt och närmade mig dem inte men var glad för de ögonblicken. Varje morgon kände jag mig så rik, för rådjuren låg alltid utanför huset i sina gropar när de första solstrålarna värmde.

Jag och maken var ju så nära att uppleva livet på Grantorp en längre period. Han sade upp sig och jag kan jobba på distans och flyttlasset hade precis gått när min mamma blev sjuk. Sedan fastnade jag tillbaka i Hammarby Sjöstad igen. Därför är ögonblicken här, tiden här, ännu mer värdefull. Det är bara här jag tankar energi, finner frid, kan vara mig själv.

Dock märker jag att mamma blir orolig varje gång jag nämner att vi ska åka till landet. Hon beter sig lite som om hon ska leva under en belägring, behöver bunkra med bananer, bröd, snus och frågar rätt ofta hur länge vi blir borta. Samtidigt känns det inte bra för mig att lämna mamma i sticket heller eftersom ingen annan släkt kommer på besök. Det är som det är.

Eftersom rådjuren på en gång märker med ökad belysning på tomten och skuggor innanför fönstren att vi är här, så kommer de inte till tomten för att äta. Eftersom jag är ganska blödig och rådjuren betyder mycket för mig bad jag Martin om att sätta ny botten i blomlådan. Den hade rasat in där den stod i skogskanten.

 

 

Tanken var att fylla den med viltpellets för att de skulle kunna äta en bit in i skogen för att slippa närma sig tomten.

Han gjorde lydigt som han blev ombad men blomlådan var alldeles för murken för att göra något åt. Men väldigt snabbt snickrade han ihop en liten tillfällig ho där 15 kg pellets rymdes.

 

DHL levererade 200 kg rådjurpellets idag och en saltsten.

Jag tycker att det är fantastiskt att man får fri frakt och att de kommer med en stor lastbil och lastar av en pall.

Pallen kommer jag kunna åter använda till något annat. Det kommer inte vara sista gången jag anlitar Foderboden för att få foder hemlevererat.

Även rävfamiljen kommer få sina skrovmål. Men jag tror att de väntar med att ta dit sina ungar förrän de märker att vi och hundarna har lämnat Grantorp. Jag hittade något billigt kött till rävarna på Willys idag när vi handlade. Så rävarna kommer få åtskilligt med mat.

Jag gjorde en tillfällig rävmatare på egen hand genom att återbruka en vanlig kartong. Min make såg med avsmak på mitt hembygge.

Jag tyckte att jag var finurlig när jag gjorde en portabel rävmatare som jag kunde lyfta bort nästa dag innan jag släppte ut hundarna. Vi hade nog delade meningar om det? 🙂

Min väninna Margona har ganska mycket torrfoder till katt som hon vill skänka till mina rävar. Hennes katt äter bara blötfoder numera så rävarna kommer bli ganska glada över den feta maten nästa gång vi åker ut.

När det är mörkt ute är det svårare att uträtta något på tomten den här årstiden. Men jag hade med mig en massa smör, ister, talg, och kokosfett för att göra mina fettkakor till på fåglarna på plats. Det blev ganska många samt att jag fyllde tre plastglas med som jag gjöt med ståltråd i glaset så de går att hänga upp i “fetthuset”. Hela frysen är full nu med fettkakor.

Imorgon när det är dagsljus fyller Martin två kompostgaller med fettkakorna och det kommer att räcka riktigt länge. Jag har nötter och skalade solrosfrön över samt jordnötter med skal som jag tänkte lägga ned i ekorrmataren.

 

 

Jag tycker att det är mycket synd att situationen är som den är. Jag har en jättebra väninna som hade kunnat hyra vår lägenhet och ta jättebra hand om den ifall vi skulle kunna bo här istället. Men det skulle vara svårt att få min man att bryta upp med jobbet för andra gången. Han är en stadsbo som nog skulle ha svårt att acceptera dessa långa avstånd mellan allt här ute. Han kan uppskatta sommaren på torpet men inte den långa vintern.

Om han hade bett mig imorgon om att flytta ut hit, skaffa fem höns och bo här i idyllen hade jag inte dröjt med mitt svar.

Utsikten från vår våning i Sjöstan

Han avskyr de långa perioder som jag kräver att vara här ute tillsammans med alla våra djur. Men det är orättvist att jag ska vara tvungen att bo i stan bara för att hans arbete kräver hans närvaro på plats. Jag har styrt hela mitt liv för att kunna arbeta hemifrån eller vart som helst i världen. Det gör att jag har möjlighet att vara på landet långa perioder och skulle till och med kunna bo här.

Jag kan inte låta bli att känna mig som en fånge i en gyllene bur när jag är i Hammarby sjöstad på våren och sommaren.

Dessa eviga diskussioner om hur lång tid jag ska tillbringa här gör mig faktiskt galen.

När jag är här är tiden alltid tidlös. Jag vaknar glad och lycklig varje dag. När jag är själv här vaknar jag, äter frukost och ge djuren mat, packar ryggsäcken och går raka vägen ut i skogen där jag verkligen andas. Det är inte bara jag som är lycklig här, utan djuren lever i en idyll utan hundmöten och med en matte som har deras bästa i centrum.

Men vad är en bal på slottet?

Jag är en vuxen och fri person trots att jag är gift. Det kommer att bli svårt att övertala mig genom att gnälla eller skälla att jag måste sitta klistrad i min takvåning i Hammarby Sjöstad.

Jag vill i all anspråkslöshet plantera lite potatis i en pallkrage. Jag vill plantera perserklöver till rådjuren. Jag vill kunna promenera ner till sjön där jag sätter mig på bänken och tittar ut över vattnet och bara är.

Snart så har min man att välja mellan att stötta mig i det jag vill eller hamna med silvertejp på utlagd plast. Jag har sett alldeles för mycket på Dexter och Criminal Minds. Har lärt mig hur man ska göra sig av med personer med andra åsikter, i alla fall i teorin. 😉

Ikväll har jag legat och jobbat genom att klicka på olika sökord på Google och anteckna hur högt olika webbsidor hamnar i resultatet. Väldigt enkelt jobb samtidigt som man har en serie i bakgrunden. Imorgon kväll ska jag lägga flera timmar på jobbet. Men trots att jag jobbar här så känner jag mig ändå ledig och avslappnad i den här miljön.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.