Torsdagen gick galant! Jag vaknade utvilad i tid för mässan Personal och Chef. Så skönt med en fransstylist som fixat fransarna på onsdagen. Det var bara att kliva i kläderna och gå. Jag avskyr att ägna tid på morgonen åt oväsentliga saker som att sminka sig!
Jag ångrar verkligen inte att jag hade föranmält mig till denna workshop som Sankt Lukas höll i. Den var riktigt riktigt bra. Jag kände igen mig i väldigt mycket. Det var så bra under de här två timmarna att jag förde anteckningar samt fotograferade av några bilder från presentationen.
Precis som alla andra mässor jag har gått på under mitt liv kunde jag inte förbli obemärkt i mässlokalen. Jag gillar att gå på mässor.
“Bråttombeteenden” var en text jag bara nickade mig igenom, det är mig som i ett nötskal. Många av övningarna var mycket givande och det var skönt att kunna sätta ord på sitt eget beteende.
Min make hämtade mig ifrån Kista sedan efter mässan. Vi var båda hungriga och hamnade på Krubb, en nyöppnad restaurang i Hammarby Sjöstad. Det var första gången vi var ute och åt på säkert ett år eftersom vi inte har haft tid och möjlighet. Jag hade velat stanna längre på restaurang men min man ville hellre gå på gymmet. 🙁
Eftersom min man ville gå och träna tog jag en långpromenad med hunden istället. Den blev lite längre än vad jag hade planerat för eftersom det plötsligt var polisavspärrningar som hindrade vår hemgång.
Jag fick ta Sjöstadsfärjan över till Södermalm och gå hem den vägen istället. På den turen fick vi passera Thaibåten. Jag har länge velat gå dit för att äta men i våra hektiska liv har det inte funnits en lucka. Jag var så pass fräck att jag klev på tillsammans med Doris för att kolla av läget om stor hund var välkommen in, men ingen personal kom till vår sida.
Jag har otroligt ont i foten. Jag var utan mina gymnastikskor som fungerade under flera veckor och under de veckorna fick jag använda skor utan innersula på högerfoten för att över huvudtaget kunna gå. Nu när jag var till min syster för att hämta mina ordinarie skor har foten format om sig och jag får nu ont av samtliga skor jag äger. Det är mest på hårt underlag som asfalt som jag har ont.
Meningen är att jag framöver ska trycka in tid i skogen, (jag blir en läskig och elak bitch om jag inte får komma ut i naturen), tid på gymmet och tid för att börja en ny spanskakurs. Sedan är jag bara sjukskriven i två veckor till eftersom stress räknas som kortvarigt och inte bestående.
Mitt sätt, som alltid fungerar, för att hinna med allt jag vill göra, det är att i god tid lägga upp ett arbetsschema. Först kollar jag in vädret och bestämmer mina hundpromenader efter det. Efter att jag har satt min tid i naturen lägger jag in jobbtiderna, och därefter försöker jag pussla in tandläkarbesök, tid för att göra fransar och fixa naglar.
När stressen kom in i bilden försökte jag förgäves hinna med allt detta PLUS att jag var hos min mamma. Det är ju rätt logiskt att jag bara skulle klara det en begränsad tid. Jag är ju ingen övermänniska, även om jag skulle vilja. Men från juli 2018 då min mor åkte in med ambulans och fram till för några veckor sedan fokuserade jag på min mor och satte mig själv, min man och min egen tid i sista rummet. Jag drog ned på min arbetstid och det var ofta jag hann handla till mamma men inte duscha själv.
Nu är jag tydligen i det som kallas för utmattningsfas. Dock känner jag bara av det när jag har kontakt med mina anhöriga. Jag mår så gott av att stänga av min far, och att ingen annan släkt ringer mig nu, det var dunderskönt!
Framöver ska jag vara en normal dotter som är hos mamma för att jag vill och kan. Mamma själv blev ju dessutom förbannad för all hjälp, så bara där skulle jag väl ha insett att det var bättre för hennes mognad och utveckling om jag inte lade mig i. Dock är jag så arbetsskadad från åren med Hittehund och alla andra människor som jag hjälper. När jag ser ett behov så kliver jag in. Jag har jättesvårt för att inte göra det.
Numera ringer inte ens mamma. Det är klokt av henne. För jag vilar när jag bara umgås med min make och inte med någon annan i familjen. Plötsligt blev jag avslappnad, glad, välmående och mår markant bättre, precis som läkaren sa att jag skulle bli. Det finns en viss stress i att vara hemma så mycket, eftersom jag är en högpresterande människa som avskyr att vara sjukskriven för stress. Man kan inte sätta mig i en soffa och be mig kolla på tv en kväll för att “koppla av”. Det är inte så jag vilar. Jag vilar genom att skapa webplatser och använda min hjärna för jag vet precis vad som belastar och vad som inte belastar.
Ikväll har jag vilat. Jag har suttit med en spellista på Youtube. Jag har även bokat in ett zumbapass! Om du som läser vill få en uppfattning vad jag tycker om för musik; lyssna och lär! 😉 Jag tycker om merengue ifrån början av 90-talet. (Har att göra med min mångåriga förkärlek för Dominikanska Republiken.) Därför avslutar jag med mina favoritlåtar och världens töntigaste musikvideos ifrån 90-talet! Ha en fortsatt trevlig helg, för det kommer jag ha!