Loading...
Vandra med hund

Vandring med hundarna och söt husmus

Min man gav sig av på en cykeltur om nästan 4 mil och jag gick samtidigt ut i skogen med hundarna. Jag hade för avsikt när jag gick hemifrån att ta en kortare promenad men hundarna ville annorlunda. Neo fick bära klövjeväskor och Doris hängde bara med. Hon håller inte riktigt hans tempo men var ändå ovanligt pigg och glad idag. Vandringen idag gick genom omväxlande natur, både på grusvägar i skogen, upp till en liten jaktstuga som finns uppe i skogen och sedan på andra sidan gärdsgården en etapp genom skogen ut på en grusad landsväg och vidare hem via Pingstaberg.

Vi var ute i ungefär 2,5 timme. Jag hade ätit en redig frukost innan jag gick hemifrån och hundarna fick dela på en ost och baconkorv som låg i kylen. Min man sken upp med hela ansiktet innan han gav sig iväg på cykeln och sa dröjande att “Det är så underbart att kunna åka direkt ifrån gården rakt ut i skogen, vi bor verkligen helt perfekt” Jag håller med! Det finns så oerhört mycket man kan göra här.

Idag när jag satt vid datorn såg jag tre rådjur som korsade vår lilla väg utanför huset. Ekorrarna kommer förbi frekvent och under åren här har jag ju både sett älg, lodjur och räv på tomten. Man mår så bra här ute i naturen. Jag är lite halt och svullen om vristen på foten som behöver opereras. Men det är det värt, bara jag kommer ut på vandringar!

Martin åker hem till Stockholm imorgon och sedan är han där till måndag eller tisdag då han åker hit igen. Vi åker hem tillsammans till Stockholm sedan på torsdag. Det kommer att kännas tomt och konstigt. Jag hoppas att Neo inte börjar att halta på det hårda underlaget som asfalten innebär. Här kan han ledigt gå 15 km utan att halta. I Stockholm på asfalten har han haltat rätt kraftigt efter 4 km. Han äter Royal Canin Mobility Support för lederna, får glukosamin och just nu smärtlindring genom Metacam. Han har Back on tracktäcke som vi snart kommer börja att använda igen efter uppehåll under sommaren. Här på mjukt underlag är han helt symptomfri trots att han rör sig som en galning på tomten och går långa sträckor nästan varje dag. Det är så synd att situationen med mamma är som den är och alla åtaganden i Stockholm, annars hade vi kunnat vara kvar här till november iallafall.

Vi har en liten mus som har flyttat in nu när det börjar att bli kallare ute. Jag och katten Dexter brukar höra honom i skåpet med soppåsen under diskbänken. En kväll när jag öppnade för att slänga något i sopkorgen satt han mitt i hinken för att leta mat. Han sprang förskrämt därifrån. Jag öppnade skåpet och hällde en liten hög med solrosfrön på golvet i skåpet och stängde sedan. Jag hörde efter ens stund hur det prasslade där och någon knaprade och skalade frön och log för mig själv. Någon timme senare har Dexter fått korn på att det prasslade under köksskåpen och ligger tydligen tyst på lur. Plötsligt flyger han fram och har musen i munnen. Jag far upp från min stol och springer efter Dexter och skriker argt. “Släpp”. Sedan ryar jag vidare “Det är för i helvete MIN MUS, jag har matat honom!”. Dexter såg helt skräckslagen ut att jag konkurrerade med honom om musen och jag högg Dexter om ryggen när han var på väg upp på övervåningen med musen i mungipan sedan tryckte jag i mungiporna så han var tvungen att gapa och musen flög nedför trappan som ett skott och in under listen nere vid golvet under köksskåpet Räddad av gonggongen!

Martin sov och jag trodde han skulle vakna av mina rytanden från nedervåningen men det gjorde han inte. Jag var själv på väg att lägga mig och ville inte att Dexter systematiskt skulle lura på denna söta mus under natten så jag flyttade ut katternas matskålar i hallen och stängde dörren mellan hallen och köket. Nu var musen fredad. Idag har musen skalat alla frön och därför hällde jag en ny hög med skalade solrosfrön där inne. Nu prasslar det igen. Martin är lika blödig som jag är. Han ville lämna kvar en massa strumpor i våra nya byråer för att mössen skulle kunna bygga bo där och finna lite värme förra året… Det initiativet hejdade jag eftersom jag inte ville ha muspiss i byrålådorna. Däremot är vi båda lika galna så vi skulle kunna bygga isolerade bolådor till mössen. Om vi bara hade tid. Igår hittade jag en av mina öronproppar på golvet och såg att det låg några blå smulor bredvid den. Jag skrattade när jag såg att det var omisskännliga märken ifrån muständer på öronproppen.

På eftermiddagen hjälpte min starka man till hos grannen som behövde få upp stommar till sin utbyggnad på huset. Egentligen ska en lyftkran göra jobbet men det gick tydligen bra med två starka män och två stegar och lite finurlighet.

Nu är det senare än jag tänkt så här slutar dagens blogg. Jag ska måla holkarna och ska fortsätta mitt googlande efter hobbyfärg imorgon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.