Loading...
torpetVilda djur

Sista dagarna på landet …. saknar det redan!

Det blev ingen vila eller ro för Martin! Han satt minimalt vid sitt gamla playstation, det gick ändå inte att ladda ned uppdateringar till spelen på vårt mobila bredband på landet.

Men det är bara bra att han inte förslappade sig alltför mycket i soffan, det fanns fortfarande mycket jobb på gården som behövde göras!

Hundarna har det inte gått någon nöd på de här dagarna. De har haft störtkul på landet och har hängt med i allt som vi har gjort. Jag försökte gå en längre promenad i skogen, men då vägrade Neo för ovanlighetens skull att lämna tomten! Han hade så mycket saker att göra, och hade även startat en stor utgrävning intill en stubbe och en sten och gjort ett eget stort gryt.

Det har aldrig hänt tidigare att han nekat en skogspromenad, men han älskar att springa runt på tomten och hänga hack i häl på sin husse.


Det var lite knot från mannen, men jag lyckades krama de sista krafterna ur honom och det blev en tredje rådjursmatare tillverkad, snabbt och effektivt. Han borde börja sälja de här, för det finns inte att köpa någonstans på nätet i Sverige.


Med några pauser blev en strax klar! Jag hackade samtidigt äpplen och rotfrukter jag hade köpt till rådjuren med utsikt över honom så jag hade maken under uppsikt. Han jobbar på bättre då! 😉


Den blev fantastiskt fin som allt annat han snickrar till de vilda djuren!


Den ställdes precis nedanför den tredje webkameran så vi kan se när rådjuren äter samt när fodret börjar att sina.


Den var mindre i längd men när vi fyllde i rådjurspellets märkte vi att den rymde lika mycket som den större rådjursmataren. Faktum är att alla 200 kg gick åt nu när vi fyllde 3 olika matare.


Rådjuren har ju inte tänder i framkäken som kan tugga stora bitar, så jag satt som vanligt och skar äpplena i mindre bitar, med hundarna runt mig som fick var tionde äpple. De är helt tokiga i dem!


Vem kan motstå den här blicken?


Doris hade full koll!


Jag var lite innovativ och tog ned några blomlådor, tömde dem på jord och gjorde små hoar till rådjuren på frukt, rotfrukter, rödbetor och lite överblivet knäckebröd. För att inte jyckarna skulle stjäla allt var jag tvungen att skydda godbitarna med ett galler så länge de var ute på tomten!


Det tyckte Neo var nedrigt. Rådjuren fick även en salt och mineralsten!


13 säckar viltfoder gick åt på en gång. Varje säck är på 15 kg. Nu har de ordentligt med foder ifall det plötsligt blir en köldknäpp och mycket snö. Allt kan hända i det här landet.


Första rådjursmataren fylldes!


Den lilla temporära matbordet som Martin byggde när vi kom till landet som står mer åt skogen till är den som rådjuren kommer börja med att tömma, eftersom de egentligen inte vill knata runt i trädgården, så än har vi inte sett dem på webbkamerorna sedan vi lämnade.


Så Neo, med på alla turer. Han sköter sig själv, gräver gropar, drar i trästockar, äter rötter, springer runt med vedträn i munnen ….


Den nya fylldes med, och längst in till väggen är den fjärde hon påfylld till bredden.


Doris var med på gården hon med. Hon håller vakt och skäller till om hon hör eller ser något. Man kan känna sig trygg med henne.


Hundarna är precis som sin matte, lyckliga här i naturen.


På sen eftermiddag när vi började packa ihop oss fyllde vi på med 15 nya fettkakor, nötter och annat till ekorrarna och jag påminde maken som nu gick på refrängen då han inte hade ätit mer än frukost på hela dagen, om att han behövde hämta ned en hembyggd träbur som någon dumpat här när de hade en hund jag skulle omplacera. Jag hade kommit på att den äntligen skulle kunna komma till användning till rävmaten.


Jag fyllde i torrfodret och sedan hade jag två julskinkor köpta på rea efter julen för 20 riksdaler och en köttbit som jag hade köpt till hundarna som byte när jag skulle ha lagt blodspår i vår skog. (Något tiden inte hade räckt till)
Rävmaten placerades framför kameran som är på väggen, och sedan fick maken klättra upp och justera den kameran så den skulle visa den tredje rådjursmataren och visa mig rävfamiljen den natt de kommer förbi nästa gång.


Förstå vad glada och förvånade rävarna kommer bli över denna guldgruva till dem och ungarna.


Jag vet inte vart jag skulle hitta en lika arbetsvillig man som den här! Visst klagar han och gnäller under tiden när energin tryter och han känner hunger, men han avslutar alltid arbetet!


Det hann bli mörkt innan vi var klara. Maken började att få mild panik över om han skulle hinna till gymmet innan det stängde i Stockholm, så han blev stressad på slutet.


Jag kände mig beklämd över att behöva lämna landet. Jag liksom djupandas och försöker tänka på annat. Webkamerorna är min tröst.


Det sist jag gjorde var att öppna den grind som går ut i skogen till rådjursstigen som de kommer ifrån. De äter först upp maten som står mot skogen till.


Sedan vågar de sig in på tomten igen, och bli “mina” iallafall tills vintern är över.

Jag är glad och tacksam fr att min man pallade med fyra dagar på landet och det var skönt att få uträttat så mycket den här turen. Jag vet inte om vi kommer hit ut något mer innan vi åker på semester den 18 februari, får se.

Eftersom jag ändå jobbar sent vid datorn varje kväll kan jag ha på webkamerorna på livesändning i appen i telefonen på skrivbordet så missar jag inte när rävfamiljen med sina valpar kommer för att festa på maten, eller när rådjuren vågar sig tillbaka till gården. Jag hade velat vara där på plats och uppleva det själv, men nu är det som det är ….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.