Ingen ny PT än för Christine. Något jag kommer berätta med glimten i ögat efter vad som hände vid besöket på SATS. Man behöver alltid omge sig med bra personer, jag har den allra bästa veterinären, den bästa kiropraktorn, den bästa läkaren, ja ni fattar. Allt för att livet ska fungera så bra som möjligt. Oups, jag glömde maken! 🙂
Den förra PT:n jag hade handplockade jag för uppdraget vilket ni kunde läsa om här. Först när de olika personliga tränarna på Sats Sjöstaden vädrade att jag sökte en PT flockades de kring mig. En skrek högst, “Heeeej jag heter Jenni och jag är PT!!!”, som en gam och henne blev jag väldigt irriterad på bara av hennes uppenbarelse. Hon gick fetbort, och resten av tjejerna med.
Sedan hittade jag Christer, jag såg direkt att det var rätt person för platsen och jag greppade tag i honom, drog in honom i ett rum på Sats för att förklara vad jag ville. Vi hade ett provpass tillsammans och sedan vid receptionen frågade jag honom hur länge han skulle vara kvar vid Sats. Då bedyrade han mig att han trivdes såå bra och naturligtvis skulle han stanna. Då köpte jag 50 pt-pass på en gång med avsikt att komma igång tidigt i våras.
Vi avverkade 25-30 av dem, och så plötsligt en dag så var Christer bortblåst och jag fick ett SMS från en annan PT att han övertagit hans klienter. Så var det med det!
Jag var rätt snopen eftersom Christer bedyrat mig att vara kvar vilket var anledningen till att jag köpte så många lektioner.
Så kom då veckan då jag tänkte prova på en ny PT, en ny pojkvasker ringde upp mig, och glad i hågen gick jag till mötet. Jag har väl en rätt färgstark personlighet och är tydlig med vad jag vill, så man behöver nog vara vuxen och med lite livs och människoerfarenhet för att klara av mig. Detta hade nog inte denna pojk. Om man nu ska uttrycka det milt. Han var liten, ung och spenslig och hade mer en framtoning av att vara en introvert datanörd än en social PT som jobbar med människor.
Han började med att lite osäkert fråga vad jag jobbade med. Han fick svar på sin fråga, men sedan tog jag över samtalet, vilket inte alls gick bra, för pojkens del.
Jag berättade bara koncist vad jag hade tränat innan, vilka maskiner och vilka övningar jag inte gillade och vilka jag inte avser att träna. Jag berättade vad jag ville göra, bollar, kettlebell styrketräning. Sedan var jag tydlig med att han inte kunde hjälpa mig med en träningsglädje eller någon motivation, för jag hade redan haft en väldigt bra PT som inte hade kunnat hjälpt mig att uppleva det, men det var inte väsentligt för det jag sökte var bara en PT som kunde ta mig igenom ett högenergiskt pass från A till Ö, och sedan “I´m out of there!”
Den lille såg så bekymrad ut och rynkade sin panna, han gillade uppenbarligen inte att jag inte hade någon motivation utan bara ville träna på ändå.
Lite osäkert började han famla runt lite med orden innan han höjde rösten en smula och stolt deklararade att jag inte “Var värd hans tid”, då jag tydligen hatade träning.
Jag korrigerade honom och sa att jag inte hatade träning utan var tämligen neutral till träning.
Då samlade han sig och sade sturskt att HAN inte skulle ha någon glädje i att träna med mig om jag saknade motivation. Att vi inte “klickade”.
Knäppskallen, ung och särskilt nyutbildad trodde alltså att man betalar 750 kronor per 55 minuter för att man vill bli kompis med honom och “klicka”. Jag ville bara köpa en tjänst och det är det som en personlig tränare är till för. Det borde ju ha varit hur enkelt som helst för en PT att möta en kund som vet precis vad hon vill träna. Men nu tyckte inte denna unga pojkvasker att jag “klickade” med honom. Suck.
På kvällen satt jag och googlade på Sats hemsida på olika gym inom min närhet. Jag kollade igenom alla olika PT:s jag kunde hitta och kollade till och med upp dem på sociala medier för att få en bredare bild. Sedan föll mitt val på en man på ett annat gym som var i vuxen ålder. Vi pratade med varandra och han lät väldigt vettig och inbjöd mig att träffa honom på måndag. Samtidigt bokade jag en annan PT som jobbar i Sjöstaden till en träff, eftersom jag egentligen vill finna en PT på mitt gym jag har inom 3 minuters gångavstånd. Jag väljer någon av dem, och under tiden ska jag träna med min make på söndag istället på kvällen när han slutat jobbet.
Nåväl, jag har haft problem med mina PT-timmar, men inte med min gruppträning som är viktigare för mig. Tyvärr har Sats Sjöstaden inte fler danspass än ett enda i veckan, och det går på en lite för knepig tid för mig eftersom jag jobbar så sent på torsdagar. Men denna fredag ville jag verkligen gå på denna Zumbaklass så jag tecknade mig på väntelistan och fick besked på torsdagskvällen att jag kommit med på klassen. Jag kom upp med god marginal, åt snabbt ett äpple till frukost på vägen till gymmet och sedan var det full fart i en timme. Jag kunde såklart inte alla steg, men var ständigt i rörelse och gjorde mitt bästa. Nu är planen att jag ska ta ett Dance aerobicpass på tisdag och zumba igen på fredag. Det kommer att bli bra.
Jag var redigt röd i ansiktet och trött i benen när jag var klar med zumban. Ringde min make som kom och hämtade mig, så åt vi varsin entrecote till lunch på en lokal restaurang i Sjöstan. Det var jättegott och de har mycket husmanskost så dit kommer vi igen!
Jag har fyllt i mina naglar och behåll längden med nageltjejen filade dem lite mer smala och vassa än vad jag är van vid. Det var lite färg på de andra naglarna jag inte blev nöjd med trots att de försökte korrigera det. Men vad spelar det för roll?
Livet är alltid levande när man har hundar! Jag försökte köpa en julklapp där det skulle bli smidigt att skicka den i retur om den inte var bra. Jag lämnade den i soffan när budet kom hem med den, till monsterhunden Neo 10 år. 11 i februari.
Hunden är tokig. När jag klev ut ifrån arbetsrummet hade han fullkomligt massakerat papperskartongen och slutat tugga först när han fick tag i sladdarna. Jag mindes långt senare att det är någon hundpsykologs fel. Det är en gammal lärdom att man kan göra en aktiveringslåda till en hund som behöver sysselsättning. Ta flera kartonger och lägga godis och ben i lådorna och surra fast allt med tejp eller snören. Sedan får hunden en hjärngympa. Det gjorde vi mycket förr om åren.
Hundar har gott minne och jag misstänker att det aldrig kommer kunna gå att returnera den här varan.
Förra året hann jag aldrig göra något pepparkakshus, så i år vill jag äntligen få göra ett! Jag köpte ju en hel bok som bara handlade om pepparkaksbygge och med ritningar för ett år sedan. Jag har mycket material och min väninna Anna tipsade mig om att jag behövde köpa nya tuber med glasyr eftersom de har dålig hållbarhet. Jag bjöd hem henne och dottern söndagen innan jul så vi kunde skapa ett stort pepparkakshus tillsammans!
Det finns så många stora och detaljrika pepparkakshus när man googlar!
Jag börjar att tröttna på mörkret som är i Stockholm nu. Det har varit mörkt och regnigt hur länge som helst nu. Därför tittar man mer och mer på resor till andra länder. Jag brukar ofta använda den här sidan för att kolla på olika flyg eftersom det alltid blir billigare att boka flyg på egen hand och använda olika appar för att boka hotell.
Det är klart att det alltid känns jobbigt att boka in hundarna på hundpensionat trots att jag vet att de har det fint där med. De är ju våra älsklingar!
Men att lämna blöta regniga Stockholm vore väldigt mysigt.
Om kvällarna och även dagtid brukar jag livesända rådjuren på Grantorp, och det är dit vi ska under julen. Det är skönt med en alternativ jul på torpet och där vi kan ha det mysigt i snön. Det ska inte vara alltför kallt där heller som prognosen ser ut just nu framåt i tiden. Nu är jag redo för sängen, nöjd efter en aktiv dag. På kvällen gick jag en rejäl runda med hundarna i regn samtidigt som jag pratade i telefon. Känns bra att först ha tränat zumba och sedan promenad. Om det blir uppehåll på torsdag ska jag och Margona ut i skogen. Hoppas regnet ger med sig.