Loading...
Semester

Några bakåtdaterade inlägg från Karibien kommer framöver…

Jag och maken åkte tillbaka till det hotell där vi var på vår bröllopsresa för 4,5 år sedan. Till det underbara femstjärniga hotellet Barceló Bávaro Palace Deluxe på den östra kusten av Dominikanska Republiken. Det byggdes 1992 för 250 miljoner dollar och har renoverats för ytterligare 330 miljoner dollar sedan 2012.  Det är helt ofantliga belopp, men det avspeglas verkligen i hela hotellkomplexet. Det är ett stort hotell, gigantiskt med 1402 rum, men trots att det är mycket gäster så märks det inte. Man får alltid en plats vid poolen eller hittar en ledig solstol då stranden som hör till hotellet är 2 km lång.


Vi bodde i en stor juniorsvit på nästan 70 m2 så det var gott om plats, och det bästa var nog att vi hade en privat jacuzzi ute på terrassen. Emellertid blev den så hal med skum och lavendel att den var svår för mig med trasig fot att kravla mig upp ut, men jag lyckades!


Det är verkligen avkoppling med den här utsikten. Det fanns ett draperi som man fällde ned när man skulle bada.

Här ovan är en video från vår svit innan vi trashade den! Nåväl, det var omöjligt att trasha den för vi hade världens bästa städerska som kom in varje eftermiddag när vi var på stranden och bäddade och fixade. Eftersom medellönen bara ligger på runt 3000 kr i Dominikanska Republiken blev städerskan gladare för varje dag, för totalt fick hon någonstans mellan 1000-1500 kr för 14 dagars hjälp i vårt rum och jag hoppas att flera gäster gav bra dricks med.

Man jobbar inte som städerska på hotell om man har några alternativ. Nästan så det kändes som om man skämdes ibland. Alla dessa turister som åker dit, äter som grisar och bara njuter av livet, medan det finns folk anställda bara för att öppna varje dörr du går igenom med ett leende på läpparna.


Men vi har slitit rätt bra i Sverige med. Det var skönt att komma ned till 29 graders värme och sol. Hundarna blev inkvarterade på vårt vanliga hundpensionat. Innehavaren skrattade när vi kom eftersom Martin hade propsat på att ta med sig hela dynan till schäslongen som Doris skulle kunna ligga på, deras två stora hundsängar, täcken, filtar, och 8 kuddar ifrån vardagsrumssoffan.


Hela hotellområdet går inte att fånga på samma bild, men det ligger på en egen privat strand. Det är hög säkerhet på hotellet, du blir inte insläppt om du inte har ett rum där och är en registrerad gäst.


Det finns 4 stora swimmingpooler, en mindre rund privat pool där jag spenderade mycket tid och en olympisk bassäng. Hotellet har också ett SPA, gym, ett stort casino, nattklubb, tennisbanor, stor golfbana, minigolf, och en mängd olika vattenaktiviteter. Även en stor teater inne på hotellet med 1400 platser där det var en show varje kväll kl 22. Vi tyckte bäst om Michael Jacksonsshowen, förmodligen samma imitatör som vi såg vid vår förra vistelse. Det var stor variation på showerna.

Första kvällen som vi kom var vi rätt så fräscha eftersom vi hade åkt med Tuis direktflyg. Vi bokade dock bara flugstolar, inte hotellet genom Tui.


Förra gången vi åkte till Dominikanska Republiken tillsammans åkte vi reguljärt flyg med två byten, då var man betydligt tröttare. Nu från och med hösten ska både Ving och Tui sluta med sina direktflyg vilket gör det hela knepigare men inte omöjligt.


Vi var bleka när vi kom, men så mycket brunare och piggare när vi lämnade.


Naturligtvis slängde vi oss direkt i havet första morgonen då vi vaknade!


Martin hade ett avancerat selfiestick, en tripod, som han dessvärre dödade sedan under en fisketur.


Man fick ju sol ifrån första dagen. Den karibiska solen tillsammans med en frisk vind, det kan ju inte bli så mycket bättre. Min man var inte så utvilad när vi anlände så han var mycket noga med att berätta att han inte ville göra någonting de första dagarna annat än sola, äta och sova.


Jag hade ingenting emot det, för jag hade också längtat länge efter att komma bort.


Att inte ha några som helst tider att passa, det var ljuvligt. Förutom 11 restauranger finns det nämligen en sportbar och den är öppen dygnet runt, så när det finns tillgång till fräsch mat dygnet om, då behöver man inte ens passa frukost eller lunchtiderna på hotellet.


Man kan inte se sig mätt på alla fina växter, palmer och krukväxter som vi har som krukväxter hemma finns ju här som stora träd.


Första dagarna gick vi 20 000 steg plus varje dag. Jag tänkte om gällande zumban på hotellet och aerobicpassen de erbjöd, tänkte att jag skulle passa på att vila min fot. Jag äter Naproxen 500 mg tre gånger om dagen för att dämpa inflammationen och smärtan, men det har inte hjälpt så jag tänkte försöka med ren vila.


Jag hade tänkt simma istället någon timme om dagen, men från den stund jag landade kopplade jag bort allt och gick in i relaxmood. Jag bloggade inte, svarade inte på mail, utan jag umgicks med maken, solade, chillade, åt fantastisk mat…


Vi bara behövde detta.


Eftersom hotellkomplexet är så stort kunde man dessutom åka tåg som gick genom hela hotellet hela tiden, det var flera tåg i rörelse och de flesta spelade rätt hög merengue samtidigt som det körde.


Det var ungefär så mycket vi orkade med de första dagarna. Bara att vänja sig vid att man inte hade några tider att passa eller rutiner gjorde mig avslappnad på en gång. Jag märkte hur snabbt spanskan kom tillbaka och det var så skönt att äntligen komma tillbaka till Dominikanska Republiken igen. Jag har ju levt i det här landet och då var min vardag inte att bo på lyxhotell dag efter dag, men det är skönt att kunna blunda för vardagen och bara bli omhändertagen hela tiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.