Loading...
min gamla mamma

Mamma har kommit till himmelriket enligt henne. Ska allt återgå till hennes tidigare tillvaro nu?

Så pigg som mamma blev efter en vecka på SÖS och två veckor på Nynäshamn geriatrik har vi inte sett henne på säkert tio år.
Ett ex är att min mamma varit drabbad av en extrem stressutlöst psoriasis som suttit i hela hårbotten pannan, över bägge händerna så de varit illröda och fjällat.
Nu är psoriasisen helt borta på hennes kropp, och då har hon haft den i åratal.
 
Hennes höga blodtryck som varit ett problem så att husläkaren höjde hennes blodtrycksmedicin ifrån en tablett på 5 mg till 2 tabletter på totalt 10 mg, blev ett stort problem. Efter höjningen fick hon ett flertal biverkningar av blodtrycksmedicinen så hon blev darrhänt, tappade saker, fick yrsel, ramlade hemma och kunde inte längre skriva ens sin namnteckning. Mamma har alltid skrivit mycket dikter och skriver dagbok och brukar vara jätteduktig på att texta ren kalligrafi samt teckna. Det blev en stor sorg för henne att inte längre kunna håla i en penna.
 
Nu efter vård har hennes blodtryck sjunkit till en normal nivå och det började tvärtom bli på tok för lågt så läkaren satte ut blodtrycksmedicinen helt! Hon har inte varit stressad och fått oro och högt blodtryck när hon äntligen känt sig trygg inom sjukhusvården.
 
Jag har massor av fler exempel på hur hennes sjukdomar som plågat henne i många år förbättrats med förbluffande resultat nu när hon är omgiven av människor som regelbundet tar blodtryck, syremätning, hon får mat, omvårdnad, hon känner sig TRYGG.
 
Ska allt detta tas ifrån henne. Ja det blir hennes död. Tro mig. Jag vet. Hon kan inte känna att hon har kommit till himmelriket som hon själv uttrycker det för att allt sedan ska tas ifrån henne.
 
Hon formligen AVSKYR hemtjänsten och att ha ett trettiotal olika okända personer som springer in och ut. Det skapar stress, ger högt blodtryck och en känsla av att vara fången.
 
Om min mamma får chansen att komma inom ett vård och omsorgsboende skulle hennes sista år bli hennes bästa på säkert tjugo år.
 
För några veckor sedan fanns det till och med en ledig lägenhet på mitt närmaste vård och omsorgsboende som jag har förtroende för.
 
Många har fått det att låta eller insinuera att jag är en dotter som kommer sporadiskt och ser hur dåligt mamma lever och bara försöker förmå samhället att ta hand om det.
 
Det sårar mig inte ens för jag är så hårdhudad för tillfället av den här karusellen.
 
Jag är en dotter som älskar min mor och vill att hon ska finnas på ett boende 20 minuter härifrån för att jag ska kunna besöka henne varje dag. Inte bara sätta henne på något hem och komma en gång i månaden, så som jag vet att de flesta äldre lever idag. Jag vill kunna uppmuntra henne till rollator (just nu kan hon inte ens stå med stöd), ta ut henne på promenader i rullstol i den vackra lugna trygga miljö som Hammarby Sjöstad är. Kunna inkludera henne i mitt liv. Kunna få med mig henne för att lyssna på jazz, kunna möta sina barnbarn. Vi är en hel familj som saknat hennes närvaro under så många år.
 
Men när man har astma och numera KOL och då bo i en lägenhet som man inte kan ta sig ifrån eller till, då tappar man orienteringen och blir isolerad på alla de vis. Hon hade inte träffat min syster barn, hennes barnbarn, på flera ÅRS TID när hon träffat dem nu på sjukhuset.
 
Det var någon som beskrev en horribel tillvaro här innan att min mor minsann kunde bo hemma och bli buren upp och nedför trapporna till aktiviteter. Tjena mors du! Det finns ingen möjlighet till att få trappstegsstol på det viset i sin vardag. Annars hade inte mamma haft stora tandvårdsbehov, inflammerade tandrötter, trasiga tänder, extremt dålig fotstatus mm mm. Till och med efter att hon fått ett kort som gav henne fri tandvård kunde hon inte ens ta sig till tandläkaren eftersom hon inte ens kunde gå ur sin säng utan att få andnöd eller att hjärtat flimrade.
 
Min mors framtid behöver planeras på ett realistiskt sätt.
Det har varit en handfull personer som gett mig konkreta råd eller varit förstående. Resterande okända människor som har kommenterat på facebook; Det finns inte ord för er. Ni har varit som asgamar. Gottat er i min mors öde och försökt skuldbelägga mig. Utan mig och min syster hade min mor varit död.
Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *