Mamma har beviljats vård och omsorgsboende!
Idag är det exakt 6 veckor sedan jag glad i hågen köpte en tårta på ett kondis och gav till min nya husläkare. Det var den 7 juli, sedan på kvällen var det första gången som vi sände in mamma med ambulans och sedan har händelserna, förflyttningarna och hela vårdkaoset gått i ett under 6 veckor. Vet inte hur jag har stått ut. Eller hur mamma har stått ut för den delen som bara har transporterats runt mellan olika vårdinstanser.
Idag handlade jag en tårta på ICA Maxi, en stor vit 16bitars princesstårta till personalen på Nacka Sjukhus och särskilt riktad till arbetsterapeuterna, två unga pigga tjejer som rapporterade muntligen till biståndshandläggaren på mötet att mamma behövde hjälp med PRECIS ALLT.
Bara biståndshandläggarens min när hon fick återse mamma när mamma skulle mödosamt ta sig ifrån sängen in i en rullstol för att hon inte kan eller orkar gå med rollator till mötesrummet i korridoren. Hur hon har en lång slang med sig vart hon går med syrgas i en grimma under näsan.
Jag kände att biståndshandläggaren urskuldade sig en del genom att mena att mamma aldrig begärt om mer insatser själv, att hemtjänsten inte gjort några orosrapporter, att ingen vetat mammas hjälpbehov (jag ska anmäla hela kedjan) och att det var beklagligt hur allt gått till. Så medan hon förde anteckningar frågade hon oskyldigt “hur länge” mamma brukade få syrgas om dagen. “HELA DYGNET” sa alla i rummet samstämmigt, och jag tyckte hon såg lite berörd ut av den informationen.
Jag och min syster redogjorde för resan till korttidsboendet ifrån Helvetet, Attendo Skutan, hur vi fann henne där naken sittandes i sängen med blå läppar och blå naglar och ingen cirkulation med huvudet mellan benen, hur vi fick tvinga personalen att ringa ambulans, och hur det blev kritiskt för mamma morgonen efter. Hur hennes vårdbehov inte hade tillgodosetts på korttidsboendet och att det inte ens funnits utrustning matchande en KOLpatients behov. Hur läkaren tagit saturation dagen innan och sagt till mamma att hon hade 64 % syre och att hon skulle säga till om hon fick svårare att andas.
Och sedan slutklämmen, att två läkare på avdelningen ringt dit oss efter bara några timmar och sagt att mamma var döende och vi måste komma omgående.
Hur vi fick informationen att de bedömde hennes allmäntillstånd och bakomliggande sjukdomar så pass allvarligt att DE BESTÄMDE att hon inte skulle få hjärt och lungräddning eller intensivvård utan avlivas som en sjuk hund om hon fick hjärtstillestånd. Hon skulle få en spruta kraftigt lugnande och sedan dö.
Jag gav henne det journalutdraget som bekräftade den informationen eftersom det står ej hjärt och lungräddning eller intensivvård.
Sedan berättade jag att mamma aldrig ber om hjälp, hon kan inte be om hjälp. Hon är helt skärpt, helt klar, men hon har under hela vårdperioden aldrig tryckt på larmknappen för egen del. Hur det vore fullkomligt livsfarligt att lämna henne ensam i en seniorbostad sökt genom bostadsförmedlingen med ett trygghetslarm, för hon skulle aldrig larma om hon fick känningar av hjärtsvikten. Jag vände mig till arbetsterapeuterna som bekräftade att mamma var helt initiativlös och behövde pushas till precis allting.
Berättade om när jag bodde i hennes rum och vi lade oss för att sova på natten och på morgonen när personalen kom in berättade mamma att hon inte sovit en blund på hela natten. Och när jag frågade varför hade katetern ramlat ur så hon hade legat i kiss hela natten. Men utan att väcka mig som låg en meter bort, eller trycka på larmet. “För hon väntade tills någon kom”.
Idag frågade jag en läkare på Nacka Sjukhus om läkarlegitimation skilde sig mellan länderna. Han hade själv läst till läkare i Libanon och Rumänien och sedan fått sin legitimation godkänd i Sverige enligt den vanliga processen.
Jag berättade hur den läkare som utbildat sig i Teheran och fått sin utbildning godkänd i Sverige 2017 hade i princip lämnat mamma att dö. Hur syreupptaget var 64 %. Att hon inte själv såg till att mamma fick syrgas eller kom till akuten.
Han berättade att utbildningarna är internationella. Bedömningarna ska inte skilja sig åt.
Men han sa kort att den läkaren borde kanske inte ha fått sin legitimation.
Och jag ska göra mitt bästa för att hon blir prickad, tror det är svårt att hon ska kunna bli av med den, men jag är villig att gå väldigt långt. Mycket långt.
Och de arabiska undersköterskorna på Attendo Skutan som vägrade ringa ambulans, och ville ge min mor en tablett mot depression istället, det kommer bli ett nöje att göra en utförlig skriftlig avvikelse i alla led om dem.
Mamma är kvar på Nacka sjukhus, på måndag ringer någon person som har hand om att fördela platser inom Stockholm, och berättar vilka boenden som det finns platser på. Sedan måste hon omgående välja ett boende, och därifrån köa till ett annat boende om hon hellre vill bo här i Hammarby Sjöstad tex och det inte finns platser här.
Den här resan har varit lång, ofantligt lång.
Men en sak är jag glad över. Jag tog bort mina fbvänner “moster Kerstin och faster Margareta” och blockerade dem så de aldrig kan kontakta mig igen. Det kan låta drastiskt men jag vill aldrig mer höra ifrån dem. Och jag mår väldigt bra över det beslutet. De kom aldrig och besökte min mor, (under 6 veckors tid!!!!!) och även om min alltför snälla mamma kunde urskulda det beteendet är det inte acceptabelt i min värld. Det är inte människor jag vill ha i mitt liv. Och det väljer jag själv. Det är skönt.