Loading...
Vardagsliv

Lycka är hemlevererade ben, förråd av torr ved och ICAs hemleveranser



Idag kom den efterlängtade leveransen ifrån Zooplus. Det går snabbt för paketen att anlända även om de kommer från Tyskland. Hundarna visste direkt att det var ett paket till dem. Nu har vi ett förråd, något som krävs när man har två tuggsugna seniorhundar som blir lite rastlösa när kvällen kommer.


Tuggen inspekteras noga och godkändes.


Men de torkade kycklingfötterna luktade så pass mycket att jag raskt förflyttade alla ben till gästhuset. (Till Doris förtvivlan som först fick lite smakprov)


Det ska komma ruskväder nu med ofantligt mycket regn och en del åska. Så jag gjorde en insats idag och bar in en massa ikeapåsar i huset med torr ved som jag staplade fint. Ekorrarna har studsat på vedtravarna och de har rasat framåt från bakersta raden, men vem orkar stapla om allt det här? Det går liksom inte. Så det är lite som plock i pin, att man försiktigt tar vedträn, men man vill inte orsaka ett ras. Jag ska fortsätta och bära in mer imorgon. För det finns inget vidrigare än att gå ut i kommande ösregn med myggor svävandes i nacken sedan.

Myggjävlarna lade larver i min nya fina vattentunna. Jag hällde diskmedel i tunnan för att se till att det blev en hinna på ytan, men de små jäklarna verkade kunna överleva allt. Så idag tog jag hinkar i tunnan och vattnade genom allt som kunde vattnas, blommor, tomater, äppelträden, planteringar, och hällde sedan ut resterande på backen. Jag borde naturligtvis haft myggnät på tunnan ifrån början, men den tanken försvann på vägen.

Det ligger lite kompostgaller lite överallt på gårdsplan, och fick en ide att jag skulle med ståltråd eller buntband se till att göra ett praktiskt lock till tunnan så vattnet passerar genom myggnät, utan att nya myggor kommer ned till vattnet för att lägga larver. Får se hur långt jag kommer i det projektet. Möjligt att det blir myggnät med silvertape, men är osäker på om det håller om det blir blött.


Det känns som om gräsmattan flinar mot mig. “Du kan inte klippa ned mig, du hinner inte”. Men jag kämpar på.


Den här gräsklipparen behöver garanterat gå i pension. Den stannar då och då, och går väldigt hackigt. Drömmen vore ju en åkergräsklippare. Eller en robotgräsklippare som jobbar på innan gräsmattan har hunnit att bli hög så det här fenomenet inte uppstår igen!

Här ovan är mina små äppelträd. Som jag kom på att jag skulle fynda billigt på Lidl, för att de sedan inte har blivit nedgrävda på …. 6 veckor. Men jag vattnar dem! Dock måste de ned i marken, det är ett projekt som jag måste ro i land. Svårt när man prioriterar jobbet och det man behöver göra för att få vardagen att flyta på.


Mina kryddor växer iallafall på. Det blir så goda tomatsåser med färsk basilika och timjan!

Mina tomatplantor Hundreds and thousands börjar ge mig en riktigt fin skörd. De behöver bara bli lite röda med!


Doris ger sig inte, hon lägger sig på mattan och ser lidande ut om jag inte bäddar åt henne. Hon måste ligga i samma rum som jag när jag jobbar trots att hon har en skön hörnsoffa i nästa rum. Så nu har jag lagt en solstolsdyna under täcket så hon ligger lite bättre. Jag bar in en gammal biabädd som låg i vedbon, och ska fixa till sängen lite bättre imorgon.

Neo är bortskämd med all rätt. Han gillar förrådet av ben.


Jag ska beställa lite mat från ICA imorgon. Neo är så pass fräck att han hämtar av mina äpplen på fruktfatet när han är hungrig och baxar ett äpple åt gången. Jag vill ha päron och lite grönsaker. Mat har jag egentligen rätt gott om fortfarande. Men när man väl handlar på nätet är det så enkelt. Inte ett sockerkorn ska in i min mun. Tänker inte mata tandtrollen igen så tandvärken kommer tillbaka.


Nu är det natt på Grantorp. Och jag eldar. Så mysigt och ger värme. Jag jobbar många timmar i veckan, och helgen kör jag till på 32 timmar igen! När pandemin ser bättre ut stundar en resa till Dominikanska Republiken, så jag jobbar till en bra reskassa. Men det känns fortfarande ovisst när det går att resa. Jag läser inga nyheter direkt, jag hinner inte det heller, men jag sitter här med mina två sprutor mot covid 19, och känner mig väldigt trygg. Vem bryr sig om att jag inte är bilburen när jag redan bor i paradiset?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.