Jag blev så nöjd med håret. “Var nu inte feg” sa mannen som slutord när jag lämnade bilen då han skjutsat upp mig till frisörsalongen. Jag visade bilderna till frisören och hon berättade för och nackdelar med att välja den färg jag tänkt. Att jag behövde komma regelbundet och fylla i utväxten, istället för att göra en blond balayage. Att det skulle slita mer på håret om jag ändrade mig och ville blondera om, eftersom en blekning skadar mer.
Jag satt lätt sammanbiten i stolen och Martin kom tillbaka med en smörgås och apelsinjuice under de tre timmar som behandlingen tog. Jag hade lätt otvättat hår när jag kom samt hade sovit med en fläta under natten vilket gjort håret lätt krusigt och oformligt. Före och efterbilden är helt sjuk. När frisören Victoria hade färgat klart, klippt, fönat och lockat håret tog hon en del bilder. Jag kunde inte förstå att det var jag i spegeln.
Så skönt att få det gjort av ett proffs och inte försöka sig på en hemmafärgning. Jag har varit feg i hela mitt liv och varit blondin i hela mitt liv. En gång för många år sedan kom jag på att jag ville ha korpsvart hår och jag köpte två förpackningar på Åhlens som skulle ge en blå skimrande ton. De här bilderna nedan är mer än 10 år gamla, kanske ännu äldre!
Håret blev ljunglila. Det var precis som lila ljung och jag blev helt galen på min stackars man som hade hjälpt mig med detta. Sedan började jag motvilligt passa i håret.
Utväxten var hemsk och trots flera avfärgningar lyckades ingen frisör med att få bort det lila som nu blivit rostfärgat, så jag fick färga håret mellanblont.
Sedan dess har jag varit blond och haft lite slingor ibland.
MARDRÖMMEN
Jag var rätt så trött hos frissan eftersom jag hade drömt mardrömmar hela natten. Sjuka verklighetstrogna mardrömmar som inte gick att hejda. Jag vaknade med andan i halsen två gånger under natten och gick då upp för jag ville inte riskera att somna om och hamna i samma dröm.
Den hemskaste drömmen var att min man kom ut när jag och djuren var kvar på landet. Jag hade visat honom ett hack på ytterdörren att jag trodde att någon hade varit på den, och samtidigt hade vi grannens Siws uppdatering på Facebook i färskt minne med en bil med polacker som gjorde inbrott som var i flaggorna.
Sent om natten tyckte jag att jag hörde något ifrån nedervåningen när vi var i sovrummet på övervåningen men Martin viftade bort det. Sedan när vi båda hörde steg i trappan förstod även han att det var någon inne i huset. “Ta ut Doris” väste jag åt honom, men han gick ut själv och låste dörren om mig och djuren. Det här var så verklighetstroget, något som min man hade kunnat göra, mån om att skydda mig och djuren. Doris som är så stor, respektingivande och har så mycket vakt i sig…
Nästa scen är att det är flera män i undervåningen på huset och jag är också där nere. Jag försöker förhindra dem från att ta med sig våra två Imacs, smart-tv och alla iphones. Gråter och förklarar att jag behöver detta i jobbet. Men allt bärs ut och de är så många.
Sedan är vi plötsligt på en typ av tom öde handelsträdgård tillsammans med inbrottstjuvarna och Martin hittar en stor påse solrosfrön som han visar mig. Plötsligt är vi lämnade där och tjuvarna har alla våra värdesaker, och inte bara dem utan de har kidnappat djuren med!
Det sista från den här konstiga drömmen är att jag gråter och gråter, är helt ifrån mig och tänker att jag måste hålla utkik på Blocket för att se nya annonser på bengalkatter ifall de lägger upp Dexter till salu där, och att jag är orolig för veke Neo, hur han ska hantera sitt fortsatta liv borta ifrån oss.
När jag är helt hysterisk av oro i drömmen vaknar jag, utan tårar på kinderna. Och Martin ligger bredvid och sover och jag är fortfarande arg på honom för att han gick ned på nedervåningen utan stöd av Doris, så inbrottstjuvarna hade körts bort.
Jag sprang in spontant på mammas vårdboende efter frissan, handling och en kort tids jobb med en ny korsordstidning och kalkon till stödmatandet. Hon såg helt chockad ut när hon såg håret men sa långsamt att hon redan sett min förvandling på Facebook. Hon sa aldrig att det var snyggt. Men det gjorde mig inte så mycket, för det är inte för andras skull jag fixar hår utan för min egen.
Sedan när vi kom hem gick jag in till grannen May. Hon hade bett Martin säga till mig om att komma förbi henne och diskutera hennes hunds låga kalcium. May frågade om jag ville ha vin men jag avböjde, tänkte att jag troligen skulle somna ståendes om jag drack vin.
May som tillhör samma generation som mamma sa att håret var mycket bättre som blondin eftersom “det här såg ju färgat ut”. Ja som fasen att det ser färgat ut när det är färgat. Det är ju inte så att jag valt orange hår eller turkost. 🙂 Jag är iallafall nöjd. Och det är huvudsaken! Sedan att jag i vardagen inte kommer sitta och locka håret och föna det varje dag, det är en annan sak. Jag ska på ett event i november och har redan bokat en tid för att locka håret till dess. Själv är jag så kass på att locka hår att jag hellre tar proffshjälp!
Mina naglar den här veckan är ju rätt onaturligt turkosa de med! Men jag gillar dem! Nästa set blir dock mer matchande håret. Det är sååå skönt att mina äldre släktingar på Facebook på mammas sida inte längre finns på min vänlista. De slipper förfasas över min ytlighet!