Vardag i väntan på en tur till landet!

Det är november. Mörkt, korta dagar och riktigt händelselöst. Men man kan ju inte fly det här landet. En ljuspunkt är iallafall att nästan alla i Sjöstan sätter upp sina ljusslingor nu så det glimmar och glittrar på nästan varje terrass. Även på vår. Vi har inte julpyntat inne. För första gången under våra år tillsammans är inga julstjärnor uppe i november!

På Lumatorget har julgranen kommit upp, annars känns det lite onaturligt för mig att det snart är julafton. Allt regn, mörker och vardag gör att det inte känns som det.

Utanför huset är det blött, mörkt och kallt.

Det ser nästan trevligare ut nere på gatan ifrån terrassen. Jag går ändå ut i en timme på kvällen mellan 20-21. Min vanliga rutin.

Så här ser det ut ifrån andra sidan vattnet, men den här årstiden är det få båtar i kanalen. I den lilla marinan utanför huset är alla båtar upptagna och Sjöstan är inte så livligt längre. Det känns som om alla väntar på snö som kommer ligga kvar dag efter dag.

Det är inte ett svårt val att jobba mycket den här årstiden. Det känns inte som om man kan göra så mycket annat. På måndag åker vi till landet och stannar där måndag-onsdag och det kommer vara betydligt kallare där än här och snö. Det kommer bli spännande att komma dit och elda så huset blir varmt och sätta på alla element. Det är ett träd från andra sidan vägen som har ramlat ned över vägen som grannar har tagit bort, men det skadade tydligen staketet så maken får börja att reparera staket så fort vi kommer ut.

Bengalkatter lägger sig ofta där de kan vara som mest dekorativa. Dexter är inget undantag.

Det är klart att gänget hemma gillar att jag sitter i mitt arbetsrum och jobbar. Katten Chleo ska till veterinären på torsdag när vi är hemma igen.

Ikväll blev det frysta röda mygglarver till praktbotiorna i akvariet. Det gillar de!

Jag tror att det är något som är fel på termostaten i vår Volvo XC90. Förra gången vi åkte till landet och det blev minusgrader utanför var det inte tillräckligt varmt i bilen. Det gör det till en utmaning att göra den här resan. Vi kommer fram till ett hus där det är 8 plusgrader om inte mindre. Sedan tar Martin in en massa ved så jag kan stå som en kolare och elda, elda tills vardagsrum och kök blivit uppvärmt och jag kan öppna till hallen. På natten kommer vi stänga dörren till sovrummet och sätta in ett extra element. När vi var där bara över dagen sist frös Neo så att han skakade i soffan. Det tar ju lite tid att få huset varmt. Men trots kylen och arbetet är det ändå där jag ser fram emot att vara.