Loading...
min gamla mamma

Vanvård på Attendo Skutan

Dagboksanteckning 2 augusti

Min syster som bor i Arboga kom till Stockholm idag och besökte mamma på hennes “korttidsboende ifrån helvetet” Attendo Skutan som hon varit på sedan i måndags.
När min syster kommer in i rummet sitter mamma där naken med huvudet mellan knäna i sängen och kan inte andas. Hon är helt blå om läpparna.
Personalen som springer runt där i hucklor har inte reagerat. De är vårdbiträden och undersköterskor men ser inte att mammas tillstånd förvärrats. Kanske bryr de sig inte heller.
Det kändes hemskt att lämna henne där i måndags eftersom det inte kändes bra när vi lämnade henne där. När jag och syrran ringde under tisdagen svarade inte mamma i telefon och när jag försökte nå mottagningen gick inte det.

Syrran messar mig och jag åker också till Attendo. Då har min syster sagt till vårdpersonalen att de faktiskt måste ringa en ambulans! Vi fick tvinga dem till det. Själva ville de ge mamma en tablett mot depression och sedan vänta i 30 minuter för att se om hon blev bättre. Vad i helvete, kunde de inte se att mamma var enormt dålig? Hur kunde de arbeta inom vården?

Ambulansen var tack och lov i närheten och mamma prioriterades och fick hjälp snabbt och bars in på bår till ambulansen och fördes till Huddinge akutavdelning. Hon hade innan försökt att gå på toaletten men var i så pass dåligt skick att hon under en hel timmes tid inte hade lyckats med det. Benen bar henne inte och hon var fruktansvärt trött.

Men eftersom biståndsbedömaren på Hägerstens stadsdelförvaltning nekat henne fortsatt vård och få komma till ett vård och omsorgsboende hade de bara dumpat av henne på korttidsboendet. Där var hon illamående och hade inte kunnat äta någonting annat än lite nyponsoppa, men ingen reagerade över det. Sådan är vården idag.

Hon har legat i ett dunkelt rum. Ensam. Förvärrats.

Det var överbelamrat på akutmottagningen. Redan innan ambulansen fick hon andas in läkemedel och få syrgas då hon hade extremt dåligt syreupptag.
Mamma blev allt sämre och var i stort sätt kontaktlös men ville gå på toaletten. Det fanns inte en enda rullator på akuten men jag lyckades få tag i en helt underbar undersköterska som kunde hjälpa till med att få mamma till en toalett och den ansträngningen var jättestor för mamma, och sedan sjönk hon bara ihop och nästan somnade. Undersköterskan som sett hur illa det var sa någon kort kod till en annan sjuksköterska och hon fick plötsligt komma till det mest prioriterade rummet mitt framför receptionen för observation. Hon hade då extremt dåligt syreupptag trots all syrgas och fick en andningsmask.

Eftersom hon har allvarlig hjärtsvikt fick hon EKG och en del undersökningar för hjärtat och det togs en sänka som låg på 229. Hon hade en infektion någonstans, och fick flytande antibiotika direkt i blodet. Det togs en odling i näsan och odling på blodet och hon hade även för höga leukocyter och blodprovet på erytrocyter visade anisocytos.

Jag och min syster lämnade akuten vid 02 på morgonen och då hade hon fått en säng på en akutmottagning men ännu inte flyttats upp dit. Syrrans barn var ensamma i villan och hon är själv väldigt sjuk, så situationen är inte optimal för någon just nu.

Mamma har först varit på Södersjukhuset en vecka, sedan på Nynäshamn geriatrik i två veckor och nu i Flemingsberg i tre dagar. Under hela den här vårdtiden har det inte varit en enda nära släkting som har bemödat sig om att besöka henne. Nu är jag trött på peppande sms som “tänker på mamma”.

För det finns inte en jävel som tänker på henne än jag, min man och min syster. Det är ingen släkt annat än hennes syster Carina som ens har besökt henne på över två år. När hon fyllde år för lite över 2 år sedan var Carina där.
Så det här är nog det sista inlägget jag skriver som någon ur vår släkt ser på Facebook. Om de vill veta mer om mammas hälsa rekommenderar jag dem att besöka henne.

Nu ska vi försöka sova här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *