Nu kom jag hem ifrån dagens sjukhusbesök och kan svara ifrån en dator.
1. Vill din mamma bli exploaterad och utlämnad av dig för allmänhetens bedömande?
Min mor har bett oss göra ALLT I VÅR MAKT för att belysa hennes situation. Jag och min syster samt vår far som är pensionerad socialchef inom familj och individ har därför konstant uppvaktat beslutsfattare inom hela kedjan.
Jag har förgäves bett om medias hjälp att belysa problematiken. Bilder och filmer är tagna med det i bakhuvudet att de ska kunna användas i ett medialt syfte. Min mor har fått se filmer och bilder och jag har hennes muntliga godkännande på film samt skriftligt med en bevittnad namnteckning. Har du ytterligare frågor?
2. Varför har ni anhöriga inte ombesörjt total sanering av hennes lägenhet?(finns ekonomiskt bistånd att söka).
Vi har i dagsläget gjort 4 stora saneringar hemma hos mamma under 2018. Vi har inte kunnat ha någon som helst kvalitetstid med henne så som vi har velat under flera år utan jag har kommit dit, bitit ihop, städat och ringt över min man för att han ska hjälpa till då han är starkare än mig. Han har tagit ledigt från jobbet så även jag för att dagar åt gången, då talar jag heldagar, städat, sorterat, slängt sanerat och varje gång har vi lämnat ett skinande hem.
Någon eller några månader senare har förödelsen varit total igen.
Min mor har inte ens haft rena sängkläder och saknat förmåga att byta trots att jag lämnat rena och även bytt i sängen när jag kunnat förflytta henne från sängen vill säga. Hon saknar både underkläder, vanliga kläder och skor eftersom allt har blivit så snuskigt att vi behövt slänga i omgångar och hon under flera år varit för sjuk för att kunna lämna sitt hem ändå.
När ambulansen kom första gången från bostaden åkte hon in i ett linne utan trosor och strumpor eller byxor eftersom det inte fanns att uppbringa i bostaden. Hon åkte ambulans i en gul filt!
Jag, min syster, moster och andra släktingar har försökt hjälpa till med kläder och alla olika ärenden som hon behövt få uträttade med bakgrund av att hon inte kunnat lämna sin bostad på ca 15 års tid.
I dagsläget har vi bara fått låta lägenheten stå. Min mor har varit på sjukhus nu i fyra veckor, jag har tagit obetald ledighet från mitt arbete för att vara med henne HELTID på först Akuten, sedan Södersjukhusets akutavdelning en vecka, därefter har jag åkt ifrån Hammarby Sjöstad där jag bor, till Nynäshamns geriatriska avdelning där hon var i 3 veckor för att bli mobil och kunna avveckla syrgas. Det är en timme enkel väg i 32 graders värme när min man (som i sin tur även han behövt ta ledigt) kunnat köra mig. Annars är det 1,45 min med fem byten varav det är 2 km ifrån tågstationen till sjukhuset i den här hettan som har varit.
Jag har satt precis allt annat åt sidan för att kunna vara hos mamma nu när hon äntligen fått vård.
Ifrån i onsdags kväll och fram till igår kl 22 har jag BOTT på Huddinge Sjukhus i min mors rum på en brits.
Så av förklarliga skäl har inte hennes lägenhet hunnit sanerats denna gång, den femte under 2018.
Det ligger inte heller i mors intresse att det ska saneras. Det är hennes värsta mardröm att behöva förflyttas tillbaka dit igen. Dagen efter att biståndsbedömaren var i hennes bostad då jag inte städat utan lägenheten såg ut som på de senaste bilderna, beslöt hon sig för att skriva över bostadsrätten på mig och min syster som förtida arv. Detta för att göra sig av med möjligheten att ens behöva återvända dit.
Bostaden är för min mor förknippad med oerhörd ångest, panikångest, isolering, ensamhet och hon hade dödstankar när hon bodde där. Detta finns i hennes journaler samt att en läkare som är överläkare och docent har skrivit ett nyskrivet läkarintyg på att det å det bestämdaste hänvisas till att hon inte kan bo i sin bostad utan att det ligger i hennes egen önskan om att få komma till vårdboende och att hon MÅSTE det enligt hennes läkare eftersom hon inte längre klarar sig hemma.
Fler frågor???