En vilodag så var vi på det igen! Onsdagens promenad var en riktig strapats! Den här gången gick vi ifrån Hammarby Sjöstad till Björkhagen där Sörmlandsleden börjar, men först gick vi in på hamburgerrestaurangen Max för att äta varsin tunnbrödrulle. Där blev Doris eld och lågor när min väninna Margona hämtade ketchup och hon fick smaka. Margona gick och hämtade en egen skål med ketchup till Doris som slickade som besatt.
Efter att vi ätit fick jag gå in på Pressbyrån och köpa en energidryck för jag blev trött efter måltiden, och därefter in på mamma boende och hämta mer saker som hon behövde. Sedan började vi vandra genom skogen till Björkhagen.
Margona är en av de få personer som verkligen uppskattar långpromenader och vandringar så hon pinnar ju på. Det är Doris idol eftersom hon alltid är så frikostig med saker som går att äta som hamnar i Doris fuktiga mun.
Det kom lite duggregn under några minuter och några åskknallar men det bröt aldrig ut. Överlag är det mer sol i Stockholm än det är på landet.
Sörmlandsleden går genom många olika fina vattendrag, den första etappen är mycket kuperad med branta uppförsbackar och stigningar och man känner verkligen hur hela kroppen får jobba.
Margona höll täten och jag kämpade mig ikapp. Det är oerhört provocerande att hon är i så bra kondition och går så snabbt. Jag stannade flera gånger när jag tappade andan och pulsen var uppe i 164 enligt mitt aktiveringsarmband.
Vi stannade vid Björkhagens golfrestaurang och köpte varsin glass, Doris fick en egen som hon åt nästan som en människa och personalen kom ut med en skål med vatten till henne.
Vi stannade på vår vanliga plats och satte oss en stund på några klippor medan Doris fick sin mellis. Jag hade kokat snabbmakaroner och hällt i några köttbullar samtidigt som det kokades och den måltiden var eftertraktad.
Doris sitter gravallvarlig och väntar på att få höra ett förlösande varsågod…
Sedan säger det bara slurp och maten är borta på ett ögonblick!
Vi hade haft möjlighet att avbryta vår vandring tidigare eftersom skjutsen bara var ett telefonsamtal bort, men vi kämpade oss fram.
Som sagt, jag hade så hög puls och tidvis väsande andhämtning att jag kom efter!
Strålande väder 20 plus och sol gjorde promenaden väldigt trevlig.
Det är även mycket kaxigt att Doris som inte är någon ungdom direkt håller det här tempot och under så lång tid. Vi var ute under rätt många timmar. I måndags fick jag ihop 19 314 steg, men idag blev det 24 520 steg totalt och snudd på 18 km. Några fler sådana här promenader skulle göra mig gott men min väninna åker tyvärr till Canada för att spana på grizzlybjörnar snart och blir borta ett tag, och förmodligen kommer jag ha återvänt till landet vid den tidpunkt då hon är tillbaka.
Efter vandringen blev det ett besök på mammas sjukhus och Margona följde med dit, men sedan behövde vi äta wok för att återfå krafterna.
Jag kommer vila imorgon och den här helgen ska jag jobba mycket så några fler långa vandringar kommer det inte att bli förrän nästa vecka. Min hund kommer nog bli nöjd med att få vila ut lite och ligga mjukt på kuddar som den diva hon är.
Imorgon kommer jag ha en kopparfärgad färg i håret igen!