Loading...
Vardagsliv

Paus från skärmar – vågar du prova?


Har du någon gång reflekterat över hur mycket tid du egentligen tillbringar på nätet i någon form?

Jag gjorde det under november månad. I början på november kände jag att jag behövde skära ned på något i mitt liv, av tidsskäl. Tiden räckte aldrig till hur jag än försökte lägga upp en dag. Jag sökte hela tiden en balans mellan sömn, jobb, blogg, Facebook, hundpromenader, mammas vårdkarusell och besök där och varje gång alarmet väckte mig vaknade jag full av stress. När jag vaknade mindes jag inte varför jag ställt klockan, men jag visste att jag hade nånting att göra. Att det var viktigt att jag kom upp.

Jag började mer och mer avsky att leva så, och under min mans och mina bilfärder pratade vi allt mer sällan med varandra, han var upptagen av trafiken, och själv satt jag med min Iphone i knät. Jag passade på att utnyttja tiden till att besvara mail, frågor på Facebook skickade till bloggens fbsida, fler frågor och kontakt från främlingar med hypotyreos.

Jag var även som besatt av väderprognosen. Jag kunde på ett dygn kolla väderprognosen inte bara en gång utan kanske 5-6 gånger, både för Hammarby Sjöstad och för landet. När jag vaknat på morgonen behövde jag ligga kvar i sängen 15-30 minuter för att vakna, och samtidigt läste jag Expressen SAMT Aftonbladets nyhetsappar från början till slut.

Under dagen och kvällen plingade det till av mail i min iPhone och från Messenger och jag hade behov av att omedelbart hitta min mobil om den inte låg inom räckhåll, för av någon anledning kände jag behov av att ta emot och läsa alla mina mail i realtid. Sent om kvällarna avslutade jag dagen med att umgås med mina vänner. Ja inte genom fysiska möten utan här “gillade” jag, kommenterade deras bilder eller videoklipp samt hade flera pågående konversationer igång samtidigt på Messenger.

Då vardagspysslet, min mors vårdkarusell och mina besök där tilltog allt mer fick det konsekvensen att min tid bara krympte allt mer. Jag avskyr känslan av att alltid vara jagad av någonting. Jag levde så under 18 år med Föreningen Hittehund. Aldrig mer!

Lösningen var att helt radikalt, från en dag till en annan sluta vara så skärmberoende. Mobilen skulle inte vara en del av mitt liv, inte uppsluka mig, och både du och jag vet, att när man tar upp mobilen för att läsa ett mail som plingar till fortsätter man sedan ut på Facebook, Instagram etc.
Nu fick det vara ett slut på detta! Jag ville ha tillbaka min frihet och min tid och fokusera på det som var viktigt för mig.

Jag levde så skärmfritt jag hade möjlighet till under både november och december. Ibland lade jag upp något inlägg på Facebook, men jag stannade sällan där för att följa någons flöde. Och gud så skönt det kändes!

Jag tänkte ge min man en viss bok i julklapp men glömde beställa så den skulle ha kommit fram innan jul. Den här boken, Mobilpaus: 101 saker som du kan göra istället för att pilla på mobilen vore nog något som alla skulle behöva.

Jag har genom alla år med samtidig heltidstjänst och ideell tjänstgöring på heltid inom den ideella sektorn blivit så van vid att ständigt vara sysselsatt. Detta har samtidigt behövt ge mig nödvändiga verktyg att jobba med stresshantering.

Det finns ingen som kan skriva listor som jag!

Jag tar ett tomt A4 och där antecknar jag punkter, vart jag ska ringa, vem och när och ev telefontid, samt telefonnumret. Det finns ingen som lever så inrutat som jag! Jag skriver alltid ut en hel stor månadskalender och har fasttejpad på skrivbordet och med flera veckors framförhållning vet jag alltid exakt vart jag kommer att befinna mig, med vem, görandes vad. Utan den strukturen klarar jag mig inte i mitt dagliga liv. Den strukturen har heller inte haft luckor för ett socialt liv.

När jag lade föreningen Hittehund i vila gick jag upp i arbetstid istället för att unna mig mer fritid. Mors hälsa och välmående blev till ett projekt där jag hade återkopplingar att göra genom flera instanser och vårdgivare och jag började känna, mycket intensivt, att alla måsten bara åt upp mig. Jag sprang från det ena till det andra och mobilen var nästan ständigt i min hand. Jag kände mig tom om jag lämnade våningen och inte hade min Iphone i handen.

Det som jag inte kunde dra ned mer på var att arbeta, umgås med mamma och handla åt henne.
Det jag ville göra var att laga all mat hemma och baka mer. Bakning eller krukväxter, det är för mig som terapi för själen.

Jag insåg att jag dricker alkohol mycket sällan, det rör sig om 1-2 gånger om året max. Jag har aldrig rökt en enda cigarett och jag har inget sockerberoende av godis då jag äter kromtabletter. Det enda jag såg mig som beroende av var mobilen. Och då är jag inte ens i närheten av min mans mobilberoende. Han är så gott som integrerad med sin Samsung Galaxy.

Jag bestämde mig för att börja leva mitt liv i verkligheten istället. Jag insåg även på 2 månader att jag har två vänner. Det var nämligen bara två väninnor som hörde av sig till mig genom att fysiskt ringa. Resterande märkte inte att jag gick offline. Jag blev bara plingad på Messenger när någon behövde hjälp med något. Jag får en mängd pm varje dag ifrån personer jag känner samt från främlingar, och alla vill ha hjälp med något. Det gjorde beslutet att inte nyttja Facebook mer än max några minuter om dagen väldigt lätt.

För om vi ska vara ärliga, när man sitter och chattar på fb eller kommenterar varandras bilder, vi försöker bara intala oss att vi umgås.

Vad gjorde jag av all tid jag frigjorde?

O Lagade alla måltider hemma ifrån grunden
O Hann läsa recept, skriva ut dem och samla i en pärm
O Sorterade mitt skrivbord och alla mina papper
O Bakade en jäkla massa som lades i frysen och i makens mage
O Hann koordinera mammas vårdkarusell utan stress
O Sola solarium

Jag har inte kollat vädret som tidigare varit så viktigt för mig, det som legat till grund för planeringen av min dag. Vandring eller inte, klä sig för väderleken, från att ha följt nyheterna konstant har jag inte besökt en nyhetssajt sedan Annie Lööf fick uppdraget från talmannen. Och jag ska berätta en sak; Det är förbaskat skönt!

Jag har satsat min nyfunna fritid på mig själv. Plötsligt hade jag ju tid över till och med. Tid som jag inte har slösat bort på någon skärm. Kommer snart börja blogga igen mer regelbundet.

Kommer inte att bli antroposof direkt, ;), men att medvetet begränsa tillgången till alla skärmar, allt onödigt informationsflöde som jag matats med, det känns bara så skönt.

Vågar du prova?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.