Loading...
Vardagsliv

Nu har man seniorhundar

För en tid sedan köpte vi en kontinentalsäng, den är lite högre och kombinationen äldre hundar var inte så genomtänkt. Hundarna är ju inte stela eller har ledproblem än, de har ju Back on tracktäcken och får tillskott för lederna. Dock halkade Doris för en tid sedan när hon hoppade ur bilen och tog emot sig så pass att hon blev halt och hade ont i en tass.

Nästa dag åkte vi till Hornbach för att köpa virke och husse byggde en måttbyggd sängtrappa till hundarna. Hundarna älskar denna trappa och den är väldigt välbyggd. Visst hade det varit skönt att ha yngre hundar där man inte hade behövt anpassa hem och bil, men vi har levt med seniorhundar i generationen innan då Sascha och Lycka blev supergamla. Vi har vanan inne.

Doris är ovanligt fräsch för sin ålder och nu när stukningen i tassen är över är hon pigg och fartig som vanligt. Men primadonnan som älskar att sova i sängen eller på stora kuddar i soffan tycker verkligen om att ta det lugnt med.

Snart är det planteringsdags här hemma! Tänkte passa på söndag kväll då husse inte är hemma. Jag kommer ju sprida jord omkring mig och det är ingenting för en känslig pedant. 😉 Jag vet inte hur vår sommar kommer se ut men som vi känner nu kommer vi nog försöka vara juni och juli på landet. Det är svårt att plantera och odla i stan om sakerna behöver tas med till landet och samma sak är det bara besvärligt om jag köper växter på landet som jag sedan inte vill lämna kvar när vi åker till Stockholm. Dock kunde jag inte hålla mig när vi var på ICA Maxi och jag såg att de redan hade börjat sälja miniväxthus. Jag köpte ett litet och enpåse med tomatfrön. Eftersom jag vet hur det blev sommaren då jag hade 30-40 tomatplantor, långa och gängliga, med ett urval tomater som följde med mig tillbaka till stan, intryckta i bilen medan min man muttrade, tänker jag begränsa mig till 8 tomatplantor av en låg sort som blir runt 50 cm höga bara.

Det finns så enormt mycket mer jag skulle vilja odla men det blir svårt om jag inte bor heltid på landet ända till hösten. Det går inte att flytta plantor fram och tillbaka 25 mil varje gång vi behöver förflytta oss.

VI har under en längre tid haft osämja mellan katterna hemma. När vi inte är på landet får bengalkatten en överskottsenergi som han tar ut i jaktbeteende på den betydligt äldre långhåriga katten Chleopatra. Jag har provat allt, Feliway, flera kattlådor, mer aktivering, men han har stått på lur när Chleo har gått på kattlådan och när hon ska resa sig därifrån har han tryckt ned henne igen med en fäktande tass.

Det här beteendet är vanligt bland bengalkatter och han gjorde likadant när Celine började tackla av när hon hade fyllt 20 år. Chleo har i över 6 månader varit så stressad över den här mobbingen att hon bajsat bredvid lådan eller under badkaret för att lättare kunna komma undan när han närmar sig. Jag älskar båda mina katter men till slut kom vi till en punkt då jag behövde ta ett beslut hurvida jag skulle behöva omplacera Chleo istället. Jag ville verkligen inte det. Det jag bestämde mig för var istället att dela upp vår våning i två avdelningar.

Sedan flera månader ser jag till att katterna inte behöver se varandra. Chleos fasta punkt är inne i mitt arbetsrum och här har hon en skön vadderad kattsäng, en vattenfontän med filtrerat vatten, egen katttoalett, sina matskålar och rummet är stort och rymligt. Det är det rum jag spenderar mest tid i så hon är inte mycket ensam.

Till sovrummet finns även en stor balkong precis utanför som kommer kunna vara öppen hela sommaren. Vi har aldrig använt den balkongen utan bara den stora terrassen på 12m2 som är utanför vardagsrummet. Nu har vi dock inrett den lilla balkongen med ett katthus, bord och stolar och Chleo som brukar mer eller mindre bo på terrassen sommartid kommer tycka om att få ha en helt egen uteplats där hon kan ligga ute och kika.

Eftersom jag inte vill att Chleo ska känna sig instängd ser jag till att växla mellan katterna när jag är i viloläge. När jag kollar på tv i soffan eller om jag ligger i sovrummet och tittar på tv tar jag henne med mig och då bäddar hon spinnande ned sig bredvid mig, samtidigt som bengalkatten får finna sig i att vara i arbetsrummet istället.

Visst är det här lite omständigt, men på det här sättet mår båda katterna bra. Chleo blev rumsren från den dag hon hade ett eget rum med egen katttoalett precis som jag visste att hon skulle bli. Hon är ju 13 år och hon har ju varit rumsren dessa år fram till att Dexter började att trakassera henne, och det var ju av ren stress hon inte längre var det.

Varje gång jag går hemifrån låser jag dörren till arbetsrummet eftersom den smarta finurliga bengalkatten gör allt han kan för att ta sig in. Han brukar hoppa på dörrhandtaget och om han lyckas komma in skrämmer han in Chleo i en garderob samtidigt som han använder hennes kattlåda för att markera och sitter och river och rider på hennes säng. Men jag har börjat få min man att komma ihåg att dörren ska vara låst när vi inte är hemma. Det går bra det med. Faktum är att jag brukar låsa dörren på insidan när jag sitter vid datorn för att undgå bengalkatten som hoppar på dörrhandtaget, så min stackars man behöver knacka han med för att bli insläppt. 😉 Dexter är ju inte ensam därute utan han har precis allt han behöver inklusive min man som är hans kattbetjänt.

När man har djur måste man ibland hitta fiffiga lösningar på problem, för när man är djurägare har man ju ett ansvar att se till att alla individer har det bra. Det värmer mitt hjärta när jag ser att Chleo numera vågar gå över öppna golv och våga ligga och sova i möbler, vilket hon inte har kunnat på lång tid pga sin plågoande. Hon vet och förstår att jag har separerat henne från Dexter. Hon är en supersnäll katt och det finns ju inget ont i henne och det hade kunnat gå att hitta ett nytt hem till henne, men jag gör mig inte av med djur utan att ha försökt alla lösningar först. Jag har haft fosterhundar hemma under många år och fosterkatter men mina egna djur blir alltid gamla och är fräscha och välskötta upp till hög ålder. Om jag inte hade lyckats få Chleo att må bra hemma igen hade jag gett upp henne för hennes egen skull, men är glad att det inte behövde gå dit.

Det är för bedrövligt väder här i Stockholm. Regn regn och ännu mera regn. Därför blir det inga bilder på några hundar för de näst intill flyr tillbaka in vid promenaderna. Träningen på Sats tar musten ur mig men mitt mål är att gå med Doris eller båda hundarna på en tur längst Sörmlandsleden så snart det är uppehåll och något varmare. Det ska komma bättre väder. Det gäler bara att stå ut fram till dess!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.