Min man säger att jag är gladare nu och inte lika sur och arg inför att jag ska träna som tidigare. Det ligger säkert lite i det.
När jag började på Sats efter att ha förilat mig lite och köpt inte mindre än 50 PTpass var jag sur, tvär, rent aggressiv. Om jag inte hade bokat den personliga tränaren hade jag kastat in handduken på en gång. Nu hade jag en människa som jag inte ville förlora ansiktet inför utan jag hade bestämt mig för att detta skulle fungera.
Jag skulle gå till Sats, jag skulle gå dit, stå ut hela passet och jag vägrade att ge upp detta.
Jag har nu tränat två pass i veckan med en egen personlig tränare som står och pappar mig och korrigerar saker och ting. Eftersom jag saknar intresse för vad jag gör minns jag inte maskinerna från gång till gång, jag minns inte hur jag ska använda dem, jag har inte ens ett närminne som berättar att jag har använt dem tidigare.
Egentligen är det skrämmande att jag som har sådan koll på så mycket annat i livet inte minns en maskin som jag använder två gånger i veckan. Därför är det skönt med en PT som ställer in maskinerna och som berättar vilken vikt jag ska ha och hur jag utför övningen. Jag slipper tänka själv.
I fredags när jag var ute på en vandring med hundarna märkte jag effekten av träningen. Min man har sagt detta till mig i flera år men jag har vägrat att lyssna. Eftersom det ösregnat i flera veckor hade jag inte långvandrat i skogen. Jag var förberedd på att det skulle bränna till i bröstet och jag skulle ha en känsla av att sakna luft när jag skulle gå brant uppför i den kuperade terrängen. Det känns alltid så när jag tagit en paus ifrån min motion i skogen.
Dock inte denna gång. Jag var så pass hjälpt av styrketräningen och konditionsträningen att det inte kändes att jag hade haft ett avbrott över huvudtaget på skogsvandringarna. Detta förvånade mig. Jag inser att min kropp behöver detta för att må bra, och att vikterna stadigt ökar. Jag var i en maskin idag då jag med lätthet kunde utföra övningen samtidigt som jag pratade med Pt:n. Han ökade då vikterna. Då blev det lite mer kännbart men det gick rätt bra ändå. Eftersom han har totalkoll berättade han för mig att för några veckor sedan hade jag nätt och jämnt klarat av 8 repetitioner på den lägre vikten, att jag blir starkare och starkare.
På onsdag har jag i ett svagt ögonblick lovat min man att gå och träna tillsammans med honom, och sedan har jag mitt PTpass på torsdag. Det innebär att jag kommer träna tre gånger den här veckan. Halleluja. Det var det ingen som trodde för en månad sedan kan jag säga.
Nedan är en video på hur jag fick kämpa idag flera varv då jag fick skjuta en släde framför mig med vikter. Tänk att jag utan längre pauser tränar 55 minuter åt gången på frivillig basis? Är det här jag?