Loading...
LäkareVardagsliv

Jag har varit i Dantes inferno …

… och vänt. Ingen Vergilius hade jag som visade mig vägen upp från helvetet. ;.) Men sammanfattningsvis äger de DIGITALA VÅRDCENTRALERNA som Doktor.se, Mindoktor, Kry ml framför läkare som sitter framför en. Jag kommer återge mina upplevelser senare när jag är lite starkare. Det är nästan stoff till en roman.

Den 17 mars åkte jag in med ambulans till Lindesbergs lasarett med en sänka på 289, fick en heltokig rabiat ÖL som skrev ut mig efter blott några dagar, med 8 blöjor och en portabel toastol (!!) och därefter har det bara blivit värre och värre, icke-vården av mig förflöt i flera skeenden och då behandlande läkare fört diarieanteckningar i det sammanhållna journalsystemet Take Care kommer de att få en knäpp på näsan genom att jag har Patientnämnden i två län på min sida i mina kommande IVOanmälningar.


De har inte riktigt vetat vem som låg i deras sjukhussäng. Nåväl, de blir snart varse. 
“Helena” på Patientnämnden i Örebro län, fantastisk kvinna, hjälpsam och huvudet på skaft.

 

Till något roligare, jag är fruktansvärt svag och trött. Men glad över att vara hemma. Få sova i min egen bekväma kontintalsäng. Medtagen efter all antibiotika och omtumlad psykiskt av alla felbehandlingar, icke lyhörda läkare och allt som jag tvingats vara med om på kort tid inom två olika landsting, men jag är ändå vid gott mod.

Inget kan knäcka mig, och allra minst läkare, om de så ser sig själva som guds gåva till befolkningen. Det är få läkare som jag respekterar, och det är ett gäng top-notch som jag har valt och trivs väl med. Kompetenta, briljanta läkare som är skarpsinnade, flexibla och som har ett mänskligt bemötande. Det som läkarkåren egentligen borde stå för, som har värderingar och som gör allt för att hjälpa, inte stjälpa.

Jag och maken gör tappra försök att cykla här i Sjöstan, men jag är helt enkelt för medtagen för att det ska bli skjuts på pedalerna. Jag kommer behöva bygga upp kroppen igen, sakta med hundpromenader i första hand. Mitt hår är torrt och risigt och jag kommer lägga in rejäla vitamin och mineralkurer samt probiotika för att bli starkare inifrån och ut.

Det känns som om ödet är onödigt grymt. Att slungas ifrån ett varmt Karibien till att ramla runt i en icke fungerande vårdkarusell. Man kan bli sinnessjuk för mindre. Men hämnden är ljuv. IVO och ÖL på Lindesbergs lasarett blir en härlig kombination. Särskilt som han vägrade ge mig mina journalanteckningar och omvårdnadsepikrisen. Alltså undersköterskornas dagliga anteckningar. De har jag nu fått tack vare Patientnämnden. Mina fina hattar har min man hängt upp på väggen. De hänger som en påminnelse om ett annat, lite bättre liv. Vem vet när vi kan resa nästa gång?


Hundarna mår bra men fästingsäsongen är här så det måste köpas fästingmedel, för alla askar är kvar på landet.


Mina älskade palettblad, de som överlevde en coronaevakuering och 14 dagar utan tillsyn, de har lika dåligt immunförsvar som mig och behöver läkemedel de med i form av pinnar som tar bort trips. Jag kan inte köpa fler levande skalbaggar som ett biologiskt vapen att ta bort trips. Jisses, maken höll ju på att få panikångest när jag berättade att vi hade flera rör med orius skinnskalbagge utspridda i lägenheten.

Jag kommer berätta när jag blir starkare lite mer detaljerat om hur alla händelser har rasat över mig som ett dominospel. Till slut blev jag tvungen att få psykiatrisk vård, men väl där fångad i en fälla insåg jag att psykiatrin var mer illa däran än ÖL i Lindesberg. Dock var det ÖL på Lindesbergs lasarett som drev mig rakt in i famnen på psykiatrin, för det var inte så kul när min mamma testades positivt för coronaviruset. Ja, jag har mycket att berätta, men det blir i etapper eftersom jag främst kommer satsa på min hälsa, det som återstår av den. Jag är trött, svag, matt, medtagen och det går före mina kommande anmälningar till Patientnämnden och IVO.

När jag sade till personalen att de måste anteckna sin egen vård som en avvikelserapport svarade en personal mycket beskäftigt att det var JAG som var avvikelsen. Och det måste jag tillstå att jag är.

Jag gillar att vara en avvikelse.
Skarpt.

Tror IVO kommer gilla mina detaljerade utsagor med. För när man jobbar som skribent, då har man liksom ordets makt. Lycka till, ni som har något som väntar er. Jag skulle inte vilja ha en person som mig själv emot mig. Just saying! 😉

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.