Jag är glad och ytterst tacksam över att jag lever i en modern tid, en tid där läkartjänster utvecklas, moderniseras och blir anpassade för att passa behoven. Som vården ser ut idag i Sverige kommer man knappt fram till en vårdcentral per telefon och det finns ofta bara akuttider att tillgå. Jag är ibland drabbad av migrän och jag får det numera en gång i månaden strax innan mens, om jag har stressat innan. Den här veckan har varit rätt intensiv, och då kommer migränen som ett brev på posten.
Igår när jag lade mig, ovanligt tidigt för att vara mig, var min sista vakna tanke att jag skulle vakna tidigt, utvilad, börja dagen med en bra frukost och sedan ströva rakt ut i skogen. Jag lade mig med den tanken och såg fram emot morgonen. När jag vaknade första gången kände jag att jag hade huvudvärk, raglade upp och tog en Ipren och Alvedon i kombination eftersom jag visste att jag inte hade Imigran hemma. När jag vaknade andra gången när klockan ringde, då hade huvudvärken utvecklats till ren migrän. Insåg att all form av vandring var utesluten.
För några år sedan var enda alternativet när jag fick migrän en helg, att hänga på låset till Söderjouren, stå ut timmarna innan jag fick träffa en läkare och sedan åka till det nattöppna apoteket inne i stan. Det tog flera timmar i anspråk.
Min omtänksamme man som egentligen var på väg till gymmet erbjöd sig att skjutsa mig till Apoteket. Han har nämligen vant sig vid att jag fixar recept i appen Kry. Medan jag rastade Doris i parken mellan husen loggade jag snabbt in i appen på min Iphone och berättade att jag hade migrän, peppad av att det stod att väntetiden var 5 minuter. På 3 minuter fick jag en videochatt med en läkare, samma som skrev ut antibiotika när jag hade UVI senast, något jag direkt känner igen symptomen på. När jag satte mig i bilen hade jag ett redan inringt recept på Apoteket och kunde söka i Fass.se vilka apotek som hade Imigran Novum inne. Den digitala läkaren frågade om jag verkligen ville ha Imigran eftersom den inte ingick i högkostnadsskyddet och sa att han kunde skriva ut något som ingår, men jag blir inte hjälpt av något annat läkemedel. Så 15 minuter ifrån att jag bad om hjälp, hade jag hämtat ut medicinen på Apoteket.
Det är ju naturligtvis legitimerade läkare som arbetar genom videochatt och det ställs ju analyserande frågor när man ska beskriva sina symptom, så det är ingen som helst skillnad mellan att få träffa en läkare. Förutom att man inte behöver övertyga någon som svarar på en jourmottagning om att man behöver få en tid, sitta och vänta och vänta och sedan hämta ut medicinen. När man har migrän, en blixtrande huvudvärk som på mig sitter på ena sidan pannan, kan man inte göra någonting annat. Det är så oerhört handikappande. Ifall jag inte får just Imigran kan migränen hålla i sig i flera dygn, men med den lilla tabletten blir jag bra på 30 minuter.
Jag kom hem, lade mig i sängen och sov på tabletten som är rätt så stark, och sedan vid 16 var jag tillräckligt bra för att sätta mig upp och börja jobba.
När min hypotyreos var felbehandlad kunde jag ha migrän 1-2 gånger i veckan. När jag äter naturligt sköldkörtelmedicin kan det komma kanske var tredje månad, och enbart om jag stressar. Förmodligen därför jag inte längre har medicinen hemma med.
Jag har varit tyst i bloggen eftersom jag varit helt utmattad när jag kommit hem om kvällarna ifrån mammas lägenhet. Jag har varit där själv, rensat, sorterat, slängt många timmar om dagen. Det blir ju sakta mindre och mindre saker där. Det är skönt att få se ett snabbt resultat av sina ansträngningar. Under tiden som jag har varit i mammas dammiga lägenhet har min man i vanlig ordning storstädat vår, putsat alla fönster och skurat. För han är inte som andra män.
Mamma fick ju äntligen besked om att ett rum var ledigt på Sjöstadsgården! Då blev det ännu viktigare att snabbt få hennes lägenhet i skick att säljas. Vi ska kika på rummet på måndag, och sedan är det nog inflyttning veckan därpå. Sedan är det äntligen slutflyttat! På tisdag ska hon till hudmottagningen som hon fick en snabb remiss till. På onsdag ska jag dock komma ut i skogen! Och det längtar jag verkligen till!
Jag gick en timmes promenad med hundarna på kvällen efter jobbet. Martin kom hem med ekollon efter sin promenad med Neo på morgonen, och hade berättat för mig vart eken fanns, och jag fyllde en hel hundbajspåse på plats medan jag talade med min väninna i telefon. Det gäller att kunna multitaska, prata, plocka ekollon och ha två hundar i kopplet som var uppmärksamma på andra hundar. Men det gick bra!
Min lata hund Doris anpassade sig bra till livet som sovhund idag. Jag hade faktiskt alla djuren i sängen när jag vilade från migränen, men Neo blev lite speedad på kvällen när vi kom hem från promenaden.
Ikväll fick vi åka på en akut utryckning när min syster fick en kull chihuahuavalpar och en av dem var jätteliten. Jag skämtade med henne och sa att vi kan komma, men bara om jag får valpen, som ska få heta Simon. Min man protesterade vilt i soffan. Nej vi ska inte ha några fler hundar, vi har ju andra äventyr som väntar i livet. Men den lilla krabaten var söt, och jätteliten. Hoppas Simon klarar sig. Hon behövde stödmata den och vi levererade vad hon behövde.
