Det är många tankar som far i mitt huvud. Jag fyller 45 år på onsdag. Har inte gjort några planer. På lördag hoppas jag och min man att vi kan gå ut och äta något gott och ta några drinkar. Den viktigaste tiden för mig just nu är möjligheten till hundpromenader i den här underbara miljön som vi bor i. Hammarby sjöstad är som balsam för själen.
Nu skriver jag en sen måndag natt. Jag sitter sent och samordnar mammas vård. Det låter helt galet, men så är det. Det är mycket pappersarbete, papper att fylla i om alla möjliga saker, mina kära anmälningar som jag skriver, listor på inköp till mamma, eller som ikväll då vi hastigt behövde åka till mammas boende vid 22 för att det hände något akut. Min dag började vid 9.30 då jag tog en taxi till mammas boende. Ville inte behöva väcka min man som behövde sova, och bar på en stor golvfläkt så jag kunde inte åka buss.
Rummet mamma bor i är supervarmt. Det är ett gammalt hus som inte ventilerar eller har ac. När vi ställde iordning rummet med möbler var jag tvungen att låsa dörren och springa runt därinne i bh för det var för varmt för att ha en tunn tröja. Jag har försökt flera gånger att göra saft med massa is i för att få svalka, men isen smälter snabbare än snabbt. Mamma som är drabbad av astma har svårt att andas av värmen. När hon öppnar fönstren för att få svalare blir det för kallt när den kyliga nattluften blåser in. Och när fönstren stängs blir det som en kvav bastu. Jag får hoppas att golvfläkten hjälper henne, iallafall en smula. Jag står knappt ut där inne själv.
Anledningen till att jag behövde komma dit till 10 idag var för att boendes läkare hade rond då. Personalen hade bett mig närvara. Vid 11.30 kom hon, snabb, stressad, bestämd. Menade att mamma måste vrida dygnet rätt. Hon fick absolut inte sova på förmiddagen så hon missade frukost och tog en sen lunch. Hon måste lägga sig i tid. Hon måste vara vaken för avdelningens aktiviteter. Hon måste …. Alltså, mamma är 76 år gammal. Både hon och jag är kvällsmänniskor. Vem är läkaren som ska sätta sig som förmyndare över en kvinna på snart 80 år, som har levt sitt liv, med sina rutiner i snart 80 år. Policyn på boendet ska vara att man ska få fortsätta leva sitt liv med sina vanor och rutiner. Läkaren gick tvärs emot den policyn.
Vidare ville hon inte ta över förskrivningen på en insomningstablett mamma behöver för att sova. En tablett mamma har ätit i 16 år. Nä, den var ju farlig, kunde ge biverkningar och hallucinationer! Här skulle en snällare tablett ges, därmed basta. Att mamma har provat den tabletten innan och inte somnar av den, det var inte relevant. Sin vanliga läkare kan inte mamma ta sig till eftersom hon är beroende av syrgas och inte har fått en portabel syrgastub i sin ägo, så mamma kan inte lämna boendet. Jag blev såååå trött på hela situationen. En rävsax.
Jag försöker att lämna det därhän, men det går faktiskt inte. Jag pratar med mamma varje dag, jag besöker henne i timtal nästan varje dag, och ser den makabra maten som serveras på boendet och lider med henne. Hon som fick så god mat på Nacka Sjukhus!
Nåväl, jag åkte dit ikväll och stannade nästan en timme. Det behövdes. Jag åker inte dit imorgon, om inget oväntat händer. Det har gjort det hitintills. På onsdag fyller jag år och då åker vi dit med en tårta så vi kan fira lite inom familjen.
Nu är det hög tid att sova. Imorgon börjar vi dagen med ett besök hos min privatläkare på Östermalm. Både jag och min man har tider. Ska få remiss för nya blodprover. Jag har inte riktigt hunnit med mig själv på sista tiden, men dessvärre är den medicin på naturligt sköldkörtelhormon jag fick efter en lång kamp, inte fungerande för mig. Min husläkare ville bara skriva ut exakt det märke som han själv kände till. Att jag lämnade bipacksedeln på den medicin jag ätit tidigare och ville ha, det fick jag inte igenom.
Nu har jag ätit Armour Thyroid i 7 veckor och det är dags att ta blodprov. Jag är helt vätskefylld i hela låren och vaderna. Jag börjar att tappa hår. Försöker tänka positivt, försöker tänka att jag ska ringa Licensgruppen på Läkemedelsverket och be om råd huruvida det är lätt eller svårt för min nya husläkare att nu ansöka om licens på ett annat preparat som jag vet fungerar. För att sätta igång hela processen på nytt med motiveringar och kompletteringar av en ny licens, blotta tanken på det gör mig galen.
Jag har förvisso förlorat 4 kg i vikt på dessa 7 veckor, men det är inte det som är avgörande. Jag mår inte lika bra på Armour Thyroid som på Nature throid. Jag trodde i somras när det var så varmt att jag samlade på mig vätska av värmen och för att jag drack kopiösa mängder. Nu när det är svalt kvarstår det faktum att jag samlar vätska. Jag har aldrig gjort det i något sammanhang tidigare.
Så när jag vaknar får jag ringa licensgruppen, sedan min husläkare, och därefter några fler samtal för mammas räkning och därefter läkarbesök. Det finns ingen chans att jobba. På kvällen har jag faktiskt bokat en timmes aktiveringskurs för mig och Doris. Inte för att vi lider brist på egen kunskap eller idéer utan för att det alltid är så roligt för henne att gå kurser även om det är enstaka dagar. Hon älskar ju att träna, bli belönad och få känna sig duktig. Och det måste jag ge min hund. Ja, jag tänker på alla!
Ewa Thomasson
Du kämpar som ett lejon Chrisine! Uppförsbacke på uppförsbacke! Skulle önska att vårdsverige inte var så stelbent och fyrkantigt. Försök att ta hand om dig, även om jag vet att det är svårt att prioritera sig själv när en anhörig har det svårt. Hoppas iaf att du får en trevlig födelsedag och kan koppla av och fira i lugn och ro. Kram & Grattis!