Det är ytterst sällan jag blir sjuk numera, men nästan varje höst är det samma visa. De stora skiftningarna i vädret och temperaturen gör att jag får luftrörsinfektioner eller lunginflammationer så det är bara att gilla läget. Jag hade redan Cocilliana hemma, men har inte varit konsekvent i behandlingen så hostan har kvarstått. Särskilt när jag ligger ned på rygg. Eftersom hostmedicinen är på väg att ta slut ska jag försöka komma ihåg att ringa min läkare på fredagens telefontid och se om det går att förnya. Hoppas det. Periodvis hostar jag inte alls, men efter en kort promenad ute låter det som om jag har tuberkulos.
Jag är så trött på Läkemedelsverket. Den licens jag fick på naturligt sköldkörtelhormon gäller bara för ett år i taget och nu när licensen på den första styrkan hade gått ut skickade apoteket in en förnyelse av den, men fick till svar att det krävdes en komplettering. Så den stackars läkarmottagningen behöver för gång nr 8 i ordningen skicka in en motivering, på en behandling av en sjukdom som är kronisk. Så irriterande och slöseri med tid för alla inblandade.
Vinterns blekhet gjorde att jag började att sola solarium. Jag känner mig piggare av det, ser piggare ut med.
Snart är det jul tycker maken. Samma visa varje år, han kan inte vänta till första advent utan hans ögon lyser så fort han ser att affärerna har börjat att sälja julgardiner och pynt. Så här brukar vårt vardagsrum se ut redan i november. Men det är bara att låta honom hållas. Det är ju en rätt oförarglig hobby att vilja julpynta.
När vi hade ätit lunch och vi passerade en Hemtexbutik visste jag på en gång vart vi var på väg.
Jättelycklig köpte han gardiner för sin spelvinst. Tokiga människa!
Sedan var det dags för gardinuppsättning. Men först skulle de gamla gardinerna bort, fönstren skulle putsas.. Så han slet…
Och vi kunde se ut! Det har man inte kunnat gjort på länge. 😉
Nu är julgardinerna uppsatta. Ja i månadsskiftet oktober/november.
Jag följde med min mamma till syrgasmottagningen så de skulle ställa in hennes dos av syrgas på nytt.
Jag passade även på att visa henne appen som jag hittade där man osminkad kunde se ut som om man hade make up. Jag blir ju 20 år yngre i den! 😉 Skönt att det finns sådana appar eftersom jag aldrig sminkar mig numera, jag fyller bara regelbundet på mina ögonfransar.
Hundarna vilar tillsammans med mig. Det kan de gott behöva eftersom jag kör rätt så hårt med dem i vår vanliga vardag.
Vi har levt på olika vegetariska biffar i hushållet under hela veckan och vad man längtar efter en medium-well entrecote efter det!
På måndag eller tisdag, beroende på vädret, åker vi till Grantorp och fyller på våra fågelmatare. Webkameran som jag satte upp där reagerade ju varje gång det regnade eller en fågel var i fokus och den surfpott som vi har på vårt familjekonto hos Telenor dränerades när den fick stå på dygnet om. Nu lärde jag mig det, och ska sätta upp en kamera till för att övervaka ekorrarna, men jag kommer inte låta den vara på hela tiden för det fungerar inte riktigt 😉 När vi är på landet igen fyller jag på med 20 kg nötter och 120 kg solrosfrön. Det må väl räcka en tid.
Jag sålde min gamla Iphone och lovade mig själv att jag skulle köpa fågel och ekorrmat för pengarna! De ska inte behöva vara hungriga i vinter.
Hoppas nu att jag blir frisk snart. Helt frisk så jag kan anstränga luftrören lite på långvandringar. Min partner in crime, Margona, är på en längre semester utomlands så det är solo jag får gå i skogen.