Loading...
Vandra med hund

Hjärtan av sten

Imorse när jag vaknade trodde jag att Neo var död. Han låg på golvet på sidan med slutna ögon och inte en lem rörde sig. Han brukar kasta sig fram i samma sekund som jag kliver upp ur sängen, ivrig att jag ska öppna dörren och han ska rusa ned på nedervåningen. Nu gick jag över honom för att stänga av elementet och han låg helt tyst och stilla. Tanken föresvävade mig för en sekund att jag hade gått för mycket med honom, att han kunde ha dött under natten. Men då öppnade han ena ögat och tittade på mig. Puh!

Vi gick ned och jag åt frukost och tittade på ekorrarna utanför som åt. Jag ville inte släppa ut hundarna på tomten förrän jag visste att ekorrarna självmant hade lämnat fågelbordet. Jag funderade på om jag skulle ta en långpromenad själv, med båda hundarna eller med bara Neo. Jag tänkte att de får bestämma själva.

Jag klädde mig och satte på mig midjebältet kring midjan. Neo sprang till grinden och viftade på svansen. Okej han ville med. Doris undvek min blick. Hon viftade lojt på svansen vid tilltal, uppenbarligen trött och livrädd över att bli kopplad. Jag frågade med mjuk röst om hon ville gå ut eller om hon ville “vara kvar hemma”. Vid ordet HEMMA sken hunden upp och viftade kraftfullt med svansen samtidigt som hon tog skutt över altanen i två hopp för att skynda sig in genom ytterdörren! Nåväl, jag hade en hund. Doris fick ett grisöra och lämnades i soffan. Precis hur lycklig som helst!

Neo och jag tog en ren motionsrunda på 12 km. Han matar på och går i raskt tempo hela koppellängden och jag går efter. Det är få hundar som kan powerwalka 12 km på en gång men han tillhör dem. Jag kunde ringa ett långt telefonsamtal under tiden jag gick och pratade med Irene med hunden Lucas som de fick nyligen. Allt var bara bra. Hon ville ha en påhälsning och jag har det i tankarna så snart tillvaron har lugnat ned sig lite i Stockholm. Irene har ju fått två hundar genom Hittehund innan som gått bort av ålder.

Under tiden som jag vandrade plockade jag fler hjärtan. Jag är alltid uppmärksam på marken när jag går och håller utkik efter hjärtformade stenar. Har tänkte att måla dem som hjärtan med akrylfärgerna. Naturen är fin som skapar egna konstverk.


Imorgon kommer min käre make tillbaka till torpet. Det är något som vibrerar med bilen så han åker till verkstan imorgon och tänkte skifta till vinterdäck. Det verkar ha något med hjulen att göra. Vi har lämnat in bilen till verkstan en hel del på senaste tiden. Nåväl, han kommer när han kommer. Jag sitter och lyssnar på fransk musik på Spotify och har det bra. Jag har bara 4 dagar kvar i paradiset men jag ska förvalta dem väl. Till kvällsmat idag åt jag 2 majskolvar. De blev ljuvliga i ugnen med lite vitlökssmör på. Hundarna springer runt med sugna blickar och skulle förmodligen bli jätteglada om jag började att grädda våfflor. Dock hade jag gått ned ytterligare ett kilo i vikt märkte jag när jag gick upp, det är ju så när man får rätt sköldkörtelmedicin. Det blir nog inga våfflor! Utan mer och längre långpromenader. Imorgon måste nog hundarna få en vilodag istället.

När jag slösurfade idag råkade en annons komma upp i mitt flöde på Facebook. Jag såg den bokhylla som jag sett i skylten på Mio i Stockholm som såldes ut för bara 500 kr! Jag tyckte när jag såg den på Mo att den var för dyr, 4995 kr. Men här dök den upp, som ett fynd! Jag skyndande mig att ta kontakt med säljaren på messenger och sa att jag kunde swisha för bokhyllan om jag kunde hämta den om en vecka. Och det gick hon med på! Swish swish! Nu har jag en bokhylla till vardagsrummet!

Min man frågade lite oroligt när han skulle hämta den, och blev lugn när jag sa att vi skulle göra det tillsammans när jag kom hem till stan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *