Ett mer självutlämnande blogginlägg….

Jag hade en tanke när jag skapade min blogg för drygt ett år sedan. Dels hade jag inte tid att blogga, dels hade jag under en längre tid arbetat som sk spökskrivare åt andra bloggare. Ett av mina uppdrag var att skriva ett blogginlägg i samma anda som bloggen var skriven i. Det är så internet fungerar numera. Man kan inte vara säker på någonting. 😉 Skit samma liksom!

Jag visste ju att jag skulle kunna börja få en passiv inkomst av att blogga, om jag bara skapade tid för att göra det. Jag är en rätt annorlunda person som säkert är rolig att följa på nätet, sedan har jag en vass penna med. Så fick det bli. Jag kan inte överleva som bloggare, och har inte heller någon ambition att göra det heller. Dock var det kul och mina annonslänkar har genererat tillräckligt för att jag ska ta mig tiden. Jag har varit ärlig med det från början med, det är bara att läsa på min hemsida här.

Jag såg naturligtvis möjligheter med att läsa Linda Hörnfeldts förträffliga bok om Influenser som ett yrke och hade väl insett för flera år sedan att jag dels är en säker skribent och att jag var trött på att lägga min sista energi på dagen, dag efter dag, månad efter år, på att arbeta ideellt vid sidan om min karriär.

Jag kan säga att lägga Föreningen Hittehund i vila var det svåraste beslut jag tagit i mitt liv. Jag gjorde det av fullkomligt egoistiska skäl, jag mäktade inte mer. Det räckte med 18 år att försöka koordinera en ambulerande verksamhet som stod i ständig förändring, där människorna jag mötte, som i ett evigt kretslopp hela tiden kom i kris. Jag var fullkomligt autodidakt. Att grunda en ideell djurskyddsförening som med åren blev riksomfattande, det kan man inte gå en kurs i.

För många år sedan (innan jag träffade maken) var jag med på en maillista som hette Trafik. Den var för folk i ”branschen”. Den var kul. Jag var en katt bland hermelinerna där med. Ni som minns, ni minns.

Sedan dess skapade jag mig ett eget kaos som började och slutade med att jag engagerade mig ideellt tills lågan tog slut, samtidigt som jag arbetade. 2000-2017 var extremt pressade år. Ett tips till den som vill engagera sig ideellt är att det finns helt gratis kurser hos Volontärbyrån där man även kan lägga upp uppdrag som man som förening behöver hjälp med. Dock hade jag under 17 år aldrig tid att gå kursen för ordföranden i föreningar. Den var kostnadsfri, säkert bra och jag gav återbud till den 3 gånger. 😉 Ja, vad säger man? 😉 De har så många gratis kurser där för folk som är engagerade ideellt. Jag tror inte jag någonsin kommer göra det i samma utsträckning som tidigare. Jag har lärt mig det. Men för den vars låga inte har slutat brinna, kolla in här.

Jag har under årens lopp haft hjälp av duktiga föreningsmänniskor, av nära vänner, jag har i stort sätt nästlat in varje person som haft en god egenskap som jag haft förmåga att förstå skulle vara till nytta i min förening.
Förlåt för det.
Livet består ju inte bara av omplaceringshundar.
Vet det.
Jag har varit för driven, för engagerad, under för många år.

Mina nära vänner har blivit allt färre, för till slut var energin så pass nollad att jag ändå inte hann träffa några vänner, bortsätt från när vi hade ett hundärende tillsammans. Att se på TV har under flera år känts som lyx. Jag brukar se antingen Lets Dance eller Idol en gång i veckan. Resten Netflix/film sängliggandes innan sömn. Så har det varit de senaste 10 åren iallafall. Jaghar svårt att sluta skriva om dessa 18 år när jag drev Hittehund, och alla möten med människor i kris. För det ska gudarna veta att de flesta behöver inte omplacera en hund utan att vara i kris……

Jag har förvärvat mig helt sjuka kunskaper;  hur Kvinnohus fungerar, vilka föreningar och härbärgen hemlösa kan bo på i Stockholm, näst intill adress och öppettider med. Har koll på de flesta rasklubbar och raser kan jag skryta med. Jag råkar nämligen vara förbannad/begåvad med fotografiskt minne. Kan prata mig igenom ett samtal med någon som gråter för att de måste men inte vill skiljas från sin hund..

Många hundägare vars hundar jag omplacerade var också väl balanserade och inte i kris. Men det är ungefär hälften som var i kris, och det innebar 5 personer av 12 som ständigt behövde mig som stöttepelare genom sin omplacering samtidigt som timmen blev sen medan vi talade om hur de skulle skaffa sig ett andrahandskontrakt då de skulle lämna sin man, eller något annat. Relationen med mannen fick jag också ta del av.

För mig har det varit självklart att även vara kognitiv beteendeterapeut samtidigt som jag omplacerar hunden. Men jag saknar ju utbildningen för det? Autodidakt är ordet man söker. Jag tror jag ska döpa om mig till Christine-Angelique ”autodidakt” Leijd. Det vore så himla träffande. 🙂

Av någon anledning anförtror sig människor till mig. Jag är en bra lyssnare och ger sedan konstruktiva konkreta förslag. Man kan sätta mig i vilket sammanhang som helst, jag bara snappar upp vad som behöver göras, sedan gör jag det, och även på bekostnad av min egen sömn eller födointag lyckas jag få människan jag har kontakt med lugn. Och det gäller i alla sammanhang.

Varför tror ni annars Hittehund hade gott rykte?

Ja fram till att min make hade en intern konflikt med en av mina bästa medarbetare. En man. Såklart. Sedan skar det sig mellan massa personer och jag orkade inte gå vidare. För det var bara inte värt det. Att se till att en hund fick en bra familj genom min unika egen utformade procedur, det var det enklaste i sammanhanget. Det var 12 sidor formulär med referenser och hembesök. Och ja, det funkade i de flesta fall.

Ett exempel på att jag bara kan sättas vart som helst med vad som helst var i våras då ett eventföretag ringde och plötsligt ville att jag nästa dag skulle jobba som demonstratör.  Det var så himla roligt! Underbetalt och ont i ryggen. Men det roligaste jag gjort på flera år. Jag har ju suttit i mitt arbetsrum och jobbat under 20 år. Som i skyddad verkstad utan kollegor. De ringde och mailade mig i månader efter mitt hastiga inhopp! 😉 Skyllde på ryggen.

Strunt samma. Jag är enormt stolt över att jag med egna händer byggde upp en väl fungerande verksamhet. För det är inte lätt att göra det när 95 % av alla hjälpare är kvinnor. Det låter helt tokigt det här, men jag tycker att män är mycket rakare och enklare att ha att göra med. Jag ”kan” dem bättre. Jag är inte feminist heller, så vet ni det med.

Hur som helst. När jag lade Hittehund i vila ersatte jag det med att gå upp i arbetstid. Jag var ju ändå van vid att hålla igång 7 dagar i veckan, varför inte liksom. Dock var det nog inte det klokaste beslut jag har tagit. Jag hade tidigare haft min mindfulness i skogen med hundarna, och samtidigt telefontid för föreningen.  Att vandra i skog och mark är det enda jag behöver för att balansera ett stressigt liv. Det absolut enda. Det har jag kommit fram till helt själv. Och gud så jag längtar efter att ha tid för en promenad. (Nu med…)

Det är ju ingen främling som man träffar som tycker man är klok när jag tar i hand och berättar att man har 4 uppdragsgivare och vill vara igång hela veckan, och att man jobbar med det man tycker är roligast för stunden. Att allt funkar bara jag får gå 8 mil i veckan, men helst 10 i skogen, varje vecka året om.
Högpresterande människor fattar det. Inte resten.

Folk börjar skruva på sig när jag glatt säger att allt funkar bara jag får röra på mig i skog och mark. Ja när jag kommer till i vilken utsträckning. Det är då de får något oroligt i blicken. Särskilt om de är hundägare själva och deras hund är överviktig…… 😉

Jag räknar mig själv till högpresterande, men ungefär var femte år brukar jag inte klara av min stresshantering fullt ut. Dock blev jag inbjuden till Personal och Chef, en mässa som går i Kista den 20-21 februari. Jag blev inbjuden för att jag har en enskild firma. Jag skummade genom inbjudan och hittade ett intressant tema. Det visar sig att det är mycket spännande föreläsningar som riktar sig till chefer och jag kommer gå dit. Dock kommer jag inte nätverka med en enda människa.

Haha. Det vore något som skulle få min bägare att rinna över… Krävs så lite..

Innan jag träffade min man var jag ofta på mässor och nätverkade med andra inom min gebit. Det var 20tal år sedan. Det jag ska göra på mässan är att få på en föreläsning om stresshantering samt möjligen lyssna på Per Holknekt. Han är intressant.

Jag kommer dock inte gå med sällskap på mässan utan vara så himla tunnelseende jag bara kan, för varför jag går på mässan är för att varva ned. Punkt. När jag går på en mässa brukar mitt långa hår vara blickpunkten i ett rum och sedan tittar de andra ned snabbt på min namnskylt. Jag ger inga ledtrådar utan tycker att det är skönt att springa omkring inkognito. Bland ”chefer i näringslivet”. Alla behöver vi samma vägledning oavsett bakgrund.

Jag har inga filter och känner ingen osäkerhet när jag träffar folk, utan behandlade både Christer Pettersson (palmemordet) och en högt uppsatt chef i näringslivet likadant. Som i somras då jag var på väg att omplacera en hund till någon som var högt uppsatt i fotbollsförbundet, ”den som står bredvid Zlatan i tv” som någon berättade med andakt för mig. Han fick anpassa sig efter mina tider och när jag hade tid att träffa honom. Det resulterade i att han började svamla om att Fotbollsförbundet borde sponsra Hittehund. Vilket han aldrig slutförde.

Who Cares. Hittehund är för mig ett avslutat kapitel. Nu har jag gått vidare.

Jag tycker själv det jag skriver nu saknar röd tråd. Men avslutningsvis kan jag avrunda med att min mor och allt kring detta ersatte Hittehund. Jag hade ju ett tomrum efter föreningen som jag ersatte med min mor. Jag blev nämligen mycket uppskakad när hon var nära att dö. Så nu efter ett halvår med ett självpåtaget rodda kring min mor, ja då är jag faktiskt slut.

Det har hänt 3 gånger tidigare under dessa 20 år.
Det är inte farligt att ta slut.
Man bara avskärmar sig, fokuserar och går vidare.

Framför allt prioriterar man sig själv. Och hur gör jag nu det?

Jag fixade fransar ikväll för jag såg ut som en skadeskjuten kråka. Under tiden som Samira, min franstylist, fixar fransarna lyssnade jag på en ny spellista jag hittat på Spotify som heter ”Mindfullness Meditation World”. Jag somnade av den musiken trots att jag är utvilad.

Framöver kanske bloggen kommer bli lite mer öppen om vem jag är och mina tankar. Men bara så pass öppen jag vågar vara. Jag har en mängd för mig okända bloggläsare. Jag vill inte vara alltför självutlämnande. Ni får gärna säga HEJ i kommentatorfältet om ni har orkat läsa så här långt!

Till er som mailar/messar/ringer/skickar meddelande på Instagram och på alla de sätt ser till er själva och har hittat min blogg. Jag har inte så mycket mer jag kan för stunden hjälpa er med. Jag har gjort en rad blogginlägg om hypotyreos. Ni hittar dem här.

Ni som kontaktar mig enkom för att få en webbadress där man köper NDT, naturligt sköldkörtelhormon. Det blir ett för stort ansvar för mig, att ansvara för era doseringar och medicinjusteringar. Jag får frågan 50 gånger i veckan för närvarande. Skämtar ej här. Läs istället igenom de tips jag ger på min hemsida om läkare, provtagningställen etc.

Jag vågar inte riskera att ge ut en av de få webbutiker som fortfarande existerar till ev fel person. Jag har inte tid att chatta och se om just DU är rätt person. Det här låter kanske knäppt. Men Läkemedelsverket och andra myndigheter ser nämligen till att stänga till de vägar som finns att köpa sin medicin olagligt. Den som mailar kan lika gärna vara en person som vill ha informationen av fel anledning.

När jag mår bättre, är mindre stressad, då kan jag hjälpa er mer personligt, men bara inte nu. Jag är innerligt ledsen för det. Bloggen har på ett sätt blivit ett monster för de flesta som läser den har grava problem med sin hypotyreos. Det är ju därför ni hamnat här. Eller? 😉

Min mamma är på bättringsvägen och vill nu klara sig själv vilket hon skrek till mig i telefonen idag. Jag blev inte ens stressad av det heller.

Det som gör mig stressad är att jag precis blev sjukskriven på heltid. (Stressad/utbränd) Det är förbaskat svårt för en högpresterande människa att inse det. Men jag har hittat en nyckel för det. Man lyssnar på Mindfulnessmusik på Youtube eller Spotify. Det kommer inte bli så fett att leva på att bli sjukskriven, men det får gå det med. Jag kommer troligtvis gå upp till 25 % rätt fort i arbetsförmåga för jag känner mina förmågor. No worries.

Är glad och tacksam över lite bloggsamarbeten för det enda jag hade som mål för ett år sedan, att ha en passiv inkomst i en blogg, ja det har jag ju lyckats med. Ni som köper böcker på Bokus eller gör något annat som jag med mitt hjärta rekommenderar, det är era mindre inköp som gör att den här bloggen finns kvar. För vet ni en sak? Jag har inte tid att blogga. *skratt*