Jag visste att Doris skulle behöva vila idag då onsdagen kommer innebära en vandring längst Sörmlandsleden, så det blev en eftermiddag för bara mig och Neo. Innan vi gick lade jag in kvällens middag i ugnen. Det skulle bli klart om två timmar så vi hade gott om tid.
Jag ville ge Neo en upplevelse som inte bara handlade om fysisk motion och att söka godis, så som han fått det på senaste tiden.
Han har ju blivit så oerhört lättsam att ha med sig nu för tiden, skvallertränad som han är muckar han sällan med andra hundar. Så vi styrde stegen till Lumabryggan där färjan väntade på oss.
Neo var så lugn och duktig under färden över vattnet till Södermalm.
Där väntade Kajsas vid Kajen, ett cafe med både mat och glass, men vi nöjde oss med varsin glass.
Han kunde inte tro sina ögon som fick en hel egen bägare med mjukglass!
Egentligen är inte glass nyttigt för hundar och Neo borde begränsa kaloriintaget men vi firade en eftermiddag tillsammans, och han sa ju inte direkt nej tack till det. Jag tror att han tyckte att vår utflykt var väldigt trevlig.
Det var ett nöjt litet svansbarn som spatserade hem efter fikat. Han stod med nosen mellan spjälorna och såg färjan glida över vattnet.
Hemma väntade en middag till mig. Långkokta möra fläskkotletter med en grönsallad. Recept kommer imorgon eller när jag får tid.
Onsdagen är det Doris tur att få följa med som ensam hund. Men då blir det ingen färjetur utan flera timmars vandring längst Sörmlandsleden. Jag ska göra lite fläskfilégryta imorgon med svamp. Det tror jag blir bra det med!