Loading...
Vardagsliv

Cykelmässa och goda måltider

Idag kom vi iväg till cykelmässan i Kista. Det var en otroligt hal isgata som inte var sandad ifrån deras bilparkering till entrén men jag lyckades halka mig fram. Jag såg framför mig hur jag skulle förlora fotfästet och ramla med huvudet före på isen vilket gjorde att jag gick långsamt. Min man muttrade att jag gick som en gammal tant. Det hade varit förträffligt att haft en rullator idag!

Det var mycket mindre tillbehör som såldes än vad jag hade förväntat mig och vi lyckades snabbt kryssa oss genom utställarna. Jag hade inte ätit frukost innan utan bara slängt i mig en banan innan vi åkte, men lyckades småknapra godis och bars ur alla montrar för att hålla uppe blodsockret. Det var en otrolig variation av olika cyklar, både elcyklar och citybikes.

Den cykel som jag åkte dit för att kika på fanns uppställd, dock i en nyare version som var 2000 kr dyrare. Jag har satt min man på att kika igenom vad det är för skillnad på dem. Jag tyckte om den turkosa färgen och av en händelse så matchade den dagens färg på naglarna med. 🙂 Jag spanade även in några rosa cyklar. Men jag har redan en treväxlad damcykel, och är på jakt efter något sportigare.

Vi var båda hungriga när vi kom därifrån efter 45 minuter och mitt Fitbitarmband berättade att jag gick nästan 3 km på mässområdet. Det blev en tur till Max i Sjöstan efteråt innan vi båda började att jobba. Jag är så trött på att äta glutenfritt bröd så idag valde jag att äta en hamburgare i en sallad istället. Det kändes fräscht och gott och var mycket saftigt. Så när vi tvingas till snabbmat ska jag nog fortsätta med det.

Martin har fortsätt med att serva mig med goda maträtter som han lagar näst intill varje dag. Vi storhandlar nyttiga fräscha råvaror en gång i veckan. Alla borde ha en egen kock hemma. Han frågar mig vad jag vill äta och sedan känner jag doften av det färdiga resultatet. Ibland kommer han in med tallriken till mig i arbetsrummet så äter jag vid skärmen. Ikväll var jag oerhört koncentrerad när jag kom hem och lämnade knappt arbetsrummet på 5,5 timme.

Nyss skulle jag i min roll som spöskrivare skriva ett blogginlägg i en blogg som handlade om en fiktiv caféägare. Syftet var att länka hennes blogg till en produkt och när jag skulle ta fram bilder till inlägget jag skrev hittade jag en jordgubbspaj. Jag dreglar fortfarande. Så gör även min man. Jag skickade en bild på bakelsen till honom på Facebook och han blev så sugen att han vill åka till macken och handla något sött. Att klockan är över midnatt tycks inte bekymra honom. 😉

Jag har inget sötsug alls för jag äter kromtabletter. Det räcker med ett glas funlight jag har på skrivbordet. Jag riktigt känner hur luften mellan rummen vibrerar när han bearbetar bilden på pajen, och snart står han i dörröppningen och stampar och försöker locka mig med en glass. Så är det när man levt länge tillsammans. Man vet. Nä jag är inte manipulativ, jag planterade inte tanken i hans huvud den här gången. 🙂 Jag tror det är dags att jag bakar lite sockerbullar eller kanelbullar till kakmonstret hemma någon dag ….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *