Jag är glad och stolt över att en av mina samarbetspartners på nätet är Odla.nu. Jag och Odla har en lång historia tillsammans eftersom jag alltid har haft en stor passion när det kommer till just att … odla! Det finns så mycket i deras webbutik, och allt ifrån stora växthus till plastkrukor och allt däremellan. De säljer inte bara fröer utan de skickar även hela plantor. Förra hösten köpte jag två jättefina hallonbuskar från Odla och när de hade rea köpte jag en mängd olika påskliljor med dubbla blad. Den här våren har jag köpt 2 plantor klematis som ska få klättra på terrassen, och ikväll sådde jag de första fröerna. Jag köpte fröer från Odla ifrån välkända Nelson Garden. Två olika typer av tomater, Tiny Tim och busktomaten Balkonzauber.
Jag älskar ju att odla tomater. Men sedan jag läste om en tjej i Tidningen Land som hade sått alla fröer ifrån en färsk tomat och sedan skördat tomater och blivit inspirerad av henne, då får min man något vilt i blicken när jag säger ordet “tomat”. För när Christine-Angelique blir inspirerad… då stannar klockorna.
När jag hade sått mina tomatfröer fick jag nästan hundra plantor. Jag tyckte om att gå ut på terrassen och prata med mina gängliga kompisar, frågade dem varför jag fick så få tomater och varför de var så gängliga? De svarade tillbaka och jag kände mig rik när jag gick ut på terrassen och vattnade mina älskade tomatplantor. Men visst, det kanske inte var värsta inredningsdetaljen, och förmodligen är min man bättre på heminredning än vad jag är. Vad tycker ni? 😉
När man odlar känns plantorna mer eller mindre heliga, man bryr sig om dem, vattnar, pratar med dem, man vårdar dem ömt. Men min man tyckte nog bara att det såg risigt ut! Han har inte samma kärlek till att odla som jag har. Men han följer ändå lydigt med mig till trädgårdsmässor och skjutsar mig till handelsträdgårdar och Blomsterlandet, Plantagen, Hornbachs trädgårdscenter.. Jag älskar att gå i sådana butiker. Martin med. Nej nu ljuger jag. Han har inget större val.
Jag älskar att spontantköpa blommor, men bäst är nog att få så egna fröer och vattna, prata med växterna, se hur de utvecklas, växter och frodas, tills man kommer ta torkade fröer och klippa ned döda växter som sedan får nytt liv nästa säsong.
Jag såg fram emot våren för jag hade en helig Graal, en hel plastask med hundratals älskade fröer som jag såg fram emot att få sätta ned i jorden och se deras första späda blad växa fram.
Hade.
För dessvärre råkade min man, pedanten, i sin massiva storstädning slänga mina fröer. Det är ju ett helgerån, men han såg det inte på det viset. Han såg bara en plastask med tomma påsar, utan att förstå att fröerna låg i de små papperspåsarna. Sorterade dessutom som ett livets kartotek. Han såg skräp.
Jag är inte längre ledsen över att fröerna är borta. Jag har accepterat det. Funderar på att investera i ett kassaskåp med kodlås så jag kan ha tillhörigheter hemma. Fröerna är inte det första som städats bort om vi uttrycker oss försiktigt.
Men jag måste gå vidare och inte gråta över spilld mjölk. Så nu med två fröpåsar så begränsade jag mitt planterande. Jag ska nämligen plantera Blomman för Dagen , “Heavenly Blue”, med det latinska namnet Ipomoea. På ena kortsidan av terrassen ska det bli en hel vägg av Blomman för dagen. Jag hittade lite bilder på Pixabay hur det kan se ut om vi får bra väder.
Vår största terrass är ju i söderläge så den är perfekt för alla typer av odling. Den enda terrassen har morgonsol. Dock är den belamrad med cyklar och lite bråte för tillfället men om det blir ordning på den med kommer jag kunna odla och direktså där med. Jag älskar Blomman för Dagen! Jag köpte dem för 14 kr påsen och i sommar kommer jag vara glad för det!
Intresset för allt levande har alltid funnits där. När jag var 10 år sålde jag och min syster blomsterlökar. Vi knackade på hos grannarna i det villakvarter vi vuxit upp i och tog upp beställningar, sedan levererade vi när vi fick lökarna och det var en bra extrainkomst. Några år senare sålde vi Dagens Nyheter på helgerna, tror det var på söndagarna som vi knackade på i hyreshus och radhus och sålde DN. Vi blev så pass duktiga försäljare av DN att vi blev premierade med en uppblåsbar båt, (årets säljare) som vi mödosamt bar till sjön Måsnaren. Jag har svårt att se att dagens barn och ungdomar är så företagsamma. De är så curlade att det gör mig illamående. Hur ska de klara sig framåt i livet? Bli Youtubers kanske? 😉
(Fast vem är jag att kritisera. Det blev ju min mamma som efter sitt heltidsarbete som ensamstående mamma och enkel resa hem på en timme gick med en kundvagn full med direktreklam och delade ut den i hyreshusen i “vårt distrikt”. Detta att som barn få ansvar för att dela ut direktreklam…. det är en så dålig idé att det finns inte! Jag hade inget ansvarstänk i den åldern, men sedan 1988-1990 och jag arbetade för Hemmedia Reklam, ett företag som ringde och kontrollerade att reklamen blivit utdelad genom att kontakta olika slumpmässiga kontrollhushåll, då insåg jag att viss reklam faktiskt kommer fram. Fina ungar. Bra där! Jag pallade inte mer än några veckor, sedan försökte jag slänga reklambuntarna bara för att bli av med dem. )
Jag minns hur jag med min mamma planterade citronkärnor och fick se hur det växte upp till små träd och hur vi planterade avocadokärnor. Det är min mor som har fått mig intresserad av att odla från tidig ålder. Jag växte upp med en villaträdgård där jag hade förmånen att växa upp fram till att mina föräldrar skiljes och jag plötsligt abrupt blev omplanterad i en trist murrig beige hyreslägenhet. Men jag försökte skapa min egen trädgård där och började att samla på krukväxter istället för att få ha en egen trädgård. Jag sjöng I Min lilla värld av blommor, där ska alltid alltid lyckan finnas kvar.. och så blev det. Livet blev annorlunda, och det tog tid innan det blev bra.
Idag har jag en djurfamilj och en av dem är i en klass för sig. Möt bengalkatten Dexter!
Han var hett efterlängtad. Innan man skaffar en bengalkatt längtar man efter att få en sådan i sitt liv. Nu när vi har varit Dexters betjänter sedan 2013 är man van vid ett katt som är klåfingrad som en apan herr Nilsson i Pippi Långstrump. Dexter är alltid på G och han sätter sig själv i centrum oavsett vad man själv har för agenda. Nu idag när jag, ursäkta VI skulle plantera mina tomatfröer var det kaos. Jag hade inte läst ordentligt om Blomman för dagen utan möttes av informationen att fröerna ska vara blötlagda ett dygn före plantering.
Så de får jag plantera imorgon. Men jag tänkte att den här gången ska jag göra rätt från början, och inte plantera 100 tomatfröer utan begränsa mig till max tre plantor av vardera slag. Det där fungerade jättebra i praktiken, tills man öppnar båda påsarna samtidigt och råkar få alla fröer i en enda hög. Jisses! Hur dum får jag vara? Jag tyckte att en del av fröerna var ljusare än de andra, annars var de identiska, så jag bet ihop surt och planterade två frön i vardera odlingskruka, och som vanligt kommer jag alltså inte veta vilken tomatplanta som är vilken tills plantorna börjar växa på sig. Det blir en surprice!
Dexter vägrade att lämna rummet och satt istadigt kvar och skulle följa varenda rörelse. Jag visste att det var en 50/50chans att han plötsligt skulle ta ett stort språng, landa i skålen med jord, välta den, börja leka med jorden över hela golvet, och allt detta innan jag ens hade hunnit reagera med mina slöa reflexer. Detta är inte att baktala sin älskade katt, det är att känna honom så pass väl att man förbereder sig mentalt på att låt bära eller brista. För om man försöker stänga en dörr hoppar ju Dexter på den tills han kommer in, och väl där åker han som skateboard över golvet tills han landar på det man försökt undanhålla honom.
Jag som varit palettbladfrälst så länge fick ju trips på palettbladen för femteelfte gången och nu har jag gett upp. Jag slängde de sjuka plantorna och behandlade resten med Provandopinnar så de är friska nu. Men under tiden jag har varit inlagd på sjukhus har Martin köpt orchideer till vardagsrummet och han insisterar på att behålla dem. Detta trots att han inte vet hur man sköter orchideer. Bladen slokar eftersom han inte har dränkt plantorna utan bara vattnat. Men om nu min man vill ha dem får han ju läsa på om skötseln, för annars kommer hans kära orchideer dö fortare än fort och sedan finns det utrymme för palettblad igen? Nej, jag har faktiskt gett upp. Jag köpte skott både från privatpersoner i olika palettbladsgrupper, från Tradera och från Marketplace, och jag hade så otroligt fina palettblad. Men de har lätt att få trips och jag orkar inte längre behandla dem hela tiden. Så min tid som palettbladsfantast är slut. För att få plats med drivhuset med fröerna har jag fått både slänga och ge bort palettblad. Jag ska under veckan ta bort palettblad ur menyn på hemsidan med. En era är slut.
Mitt problem är att jag har för gröna fingrar. Jag har en gigantisk krukväxt nu som står i arbetsrummet och den har under växtlamporna bara frodats. Jag ger ju alla växter näring med och har växtlampor året om.
Nu är det läggdags för alla små bengalkatter. Min katt Kasper som gick bort för många år sedan, han kunde inte hantera krukväxter alls. Jag kunde köpa jätttefina stora pampiga krukväxter och under natten så rev katten av varenda blad och lämnade kvar stammen. Han gjorde det gång på gång och under hans år i mitt liv innan han gick bort i njursvikt kunde jag inte ha en enda krukväxt. Han gjorde processen kort med tulpaner med. Satt och stirrade på dem för att sedan böja sig fram och bita av stjälken precis så att bara blomman ramlade ned på bordet. Så man är förskonad med Dexter ändå. Han har inget intresse för växter, han vill bara vara i centrum och det spelar ingen roll om man planterar, sorterar tvätt, letar efter en skål i köket eller ska laga mat. Dexter är med. Han är mycket intresserad av drivhuset just nu.
Tips från coachen; Skaffa en bengalkatt om du känner dig ensam under coronakarantänen! Det kommer att kännas som om du har tio katter hemma och du känner dig aldrig mer ensam.