Var Christer Pettersson skyldig?

Christer Pettersson är sedan länge bortgången. Jag tyckte så mycket om honom. Christer Pettersson var en fin människa som jag minns med värme och respekt. Imorgon är det 32 år sedan Olof Palme sköts i Stockholm. Jag var bara 12 år när det hände men jag minns så väl den massmediala hysterin kring det. Jag visste att Olof Palme var politiker men inte så mycket mer än så. Men efter att Christer florerade i media, i tv, intervjuer och artiklar om Palmemordet så drabbade det ju honom mycket hårt resten av hans liv. Spekulationerna slutar aldrig om vem som var skyldig, och just nu så väger trenden att Christer var oskyldig till mordet, vilket många som jobbat med fallet har uttalat sig om i media att han har blivit ditsatt.

Jag studerade till Webroducent i Sollentuna runt 1997 och lärde känna Christer som på den tiden befann sig mycket i Sollentuna då han bodde där. Vi diskuterade aldrig mordet på Olof Palme och jag kan tänka mig att ämnet var rätt tjatigt för honom. Däremot så var han mycket intresserad av att jag hade en webbkamera och tekniken bakom den. Han ville veta hur man kunde börja sända ut på internet från en egen webbkamera och ställde smarta frågor kring det. Andra ämnen vi ofta talade om var UFO och sannolikheten om det fanns rymdmänniskor eller ej. Det jag minns med värme av Christer var att han hade en jäkla humor och att han var färgstark. Att han hade provat på att bli skådespelare genom Calle Flygares teaterskola det var på något vis så självklart, för han var så oerhört medveten om sin egen person och det intryck han gjorde på folk. Han spelade lite på det att han var utsedd till Sveriges värsta mördare när han spatserade i Sollentunas köpcenter. Hela tiden med självironi och med en väldigt stor medvetenhet om vilket uppseende han väckte kring människor.

Hans genomträngande blick hade jag inget svårt att möta för jag tycker om människor som har en stark personlighet, och det hade han verkligen, mördare eller icke mördare. Mig kvittar det! Jag tyckte om Christer och vi möttes sporadiskt då och då under väldigt många år och han gjorde mig aldrig rädd. Om vi någon gång inte var ense i en fråga fick jag möta en blick som blev lite mörk och som försökte skrämma mig utan att lyckas och då brast han bara upp i ett lurigt småleende istället. Den sista gången jag såg Christer var vid Fridhemsplan. Jag hade stämt möte med min mamma, men hon var försenad och jag var tidig. Då kom Christer förbi och han stannade och pratade en stund och förhörde sig om möjligheterna att förvara saker hos mig i mitt radhus i Rotebro. Han hade en massa tillhörigheter i olika svarta soppåsar som han behövde förvara. Mitt i vår diskussion kom min mamma och hon blev ju alldeles blek när hon såg att jag stod och pratade med självaste Christer Pettersson. ”Kom nu Christine, vi har bråttom…” avbröt hon gällt och började att dra i min arm bort från Christer Pettersson. En kort tid senare slog han i skallen och avled.

Ofta när jag ser hans namn i media tänker jag på hur bortslösad hans talang var. Han kunde ha blivit något helt annat, gjort något helt annat om livets vägar lagt sig annorlunda. Han var rak och direkt, egenskaper jag uppskattar hos en människa. Vila i Frid Christer. Debatten om dig har inte tystnat. Synd att det är det enda du blev erkänd som, och inte som den människa du var.