Det är så roligt att gå ut med Doris i vår närmiljö. Jag tog bara henne vid lunch och gick ut i 1,5 timme med ett stopp på mammas äldreboende. Hon är så vaken, följsam, spanar efter hundar för att blixtsnabbt gå in vid sidan och få sin belöning. Om man tänker på när hon kom till oss, samma trevliga personliga hund men med alla dessa grava problem vid hundmöten.
Hon är duktig och det är kul att gå ut och skvallerträna med henne. Hon är en fin, stor hjärtegod hundflicka! Hennes enda riktigt dåliga egenskap är att hon är tokig i allt som går att äta. Hon är helt ogenerad när hon tigger och stjäl.
Nu när hon är fyllda 10 är hon piggare än någonsin och väldigt aktiv. Jag är glad för att ha henne i mitt liv.
Dreglet kommer redan när hon anar att en belöning är på väg.
Sedan blir det mer och mer och längre och längre och det gäller att akta sig så man inte får det där slemmiga dreglet på sig! Mina jackor brukar vara helt blöta på vänster sida.
Men hon är så söt och sockergod och trots att jag vet att hon skulle byta ut mig mot en extra smörgås är hon ändå min. Jag betyder mer än Martin eftersom hon alltid till varje pris ska vara i samma rum som jag är i. Annars är hon lika hanterbar för oss båda. Inte som Sascha som kunde vägra lämna lägenheten om inte jag var med.
Hon är ju långt ifrån den lundehundsvalp som jag hade tänkt mig, men hon är Doris!
Hon ställer upp på allt och är duktig på allt. Hon är grymt duktig på att balansera på nosen med!
Ikväll var hon trött för då hade hon först igår gått Sörmlandsleden och sedan vart runt med mig på dagen idag, och sedan gick vi ut en timme i rask takt med Neo på kvällen. Hon ligger som vanligt ihopsnurrad som en liten kringla på schäslongen jag köpte till henne i arbetsrummet.
Det är fint då de flesta har kvar sitt julglitter på terrasserna. Här precis utanför vårt hus.
Det är ett lugnt och rofyllt kvarter vi bor i och Hammarby Sjöstad är en av de finaste platserna i vår huvudstad.