Känslan när man vaknar utvilad men ändå inte går upp utan slösurfar på Facebook i sängen och plötsligt märker att det gått 45 minuter som man aldrig får igen? Det var vad jag gjorde idag. Jag insåg att vi behövde sätta lite fart om vi skulle hinna ut innan regnet skulle komma så jag speedade mig igenom påsättningen av kontaktlinserna, liten frukost och mat till djuren. Och ut kom vi! Jag hann till och med koka snabbmakaroner på spisen och krydda dem med en kattmatspåse och trycka ned det i en liten ryggsäck som jag bar. När Doris såg att det var mellanmål med i potten då gav hon sig in i leken och skulle naturligtvis med! Egentligen hade jag tänkt att Neo skulle bära deras mat men jag ändrade mig.
Hundarna fick sin stödportion av mat efter att vi först gått till viken och sedan tillbaka hela vägen och vidare till sjön. Jag serverade dem och det var borta på någon minut. Själv åt jag en medhavd Skogaholmslimpa med ost. Jag vet inte varför jag plötsligt äter gluten igen. Jag vet ju hur bra jag mår när jag avstår ifrån gluten. Det är dock enklast när jag är här att äta gluten eftersom jag inte har lust att laga mat. När jag kommer till stan på torsdag tänker jag börja äta glutenfritt igen på en gång.
Vi gick ganska snabbt idag. Jag var orolig för att jag inte skulle hinna hem innan det började att regna för himlen blev rätt snart täckt av stora mörka moln som var olycksbådande. Jag kollade på väderprognosen men regnet skulle börja först vid 16. Och det stämde inte, precis som vanligt kan jag säga!
De sista 40 minuterna av vår vandring regnade det. Det öste inte ned, men hundarna blev rätt blöta ändå. Jag hade på mig både mössa och vantar idag för första gången den här hösten så själv var jag inte så berörd av vädret. När vi kom innanför dörren gick båda hundarna med olyckliga uppsyner och ställde sig bredvid kaminen. De ville bli varma och torra. Jag tände en rejäl brasa i kaminen och så fort det var en behaglig värme i rummet slocknade de i soffan. Och när jag skriver slocknade så menar jag det bokstavligen. Jag har en förmåga att trötta ut hundar som jag förstått är ovanlig för de flesta hundägare. De låg som små kineser i flera timmar och reste sig faktiskt inte förrän det var dags att få kvällsmat klockan 20.
Själv satt jag och målade min första fågelholk. Det stora set med penslar som jag hade köpt kom inte med oss ifrån affären till bilen så det återfinns ingenstans här hemma. Jag hade därför en lite för kraftig pensel. Men jag gjorde så gott jag kunde och jag är inte klar med holken. Imorgon tänker jag ta ut bara Neo på en promenad om ca 12 km. Jag vet redan på förhand att Doris kommer totalstrejka. Men den lille han kommer glatt följa med för nu har jag fått igång honom riktigt ordentligt. Det gäller bara att han fortsätter att få gå på mjukt underlag och att han slipper gå så mycket på cement och asfalt i stan. Det måste vara underlaget som gör honom halt, för här går han många mil i veckan utan att ens bli stel.
Vi är trötta här nu. Imorgon är en ny dag. Då med mer solsken. Har bokat fransar nästa måndag och påfyllning av mina naglar på lördag. Om några dagar kommer StockholmsChristine tillbaka. Men fram till dess kan jag springa runt här med hår som egentligen skulle behöva en bra hårinpackning och en del sår ifrån flygande envisa hästflugor som attackerar mig på promenaderna och bara njuta.
