Loading...
Vandra med hundVardagslivYtligt

Vardagen i Stockholm måste fungera …

Det är svårt att leva och vara människa. Nu sitter jag här i min gyllene bur och tittar ned på gatan 6 våningar ned varje dag. Det är fint om helgerna för då öppnar slussen och de släpper fram alla båtar på en gång. Vi har ju en härlig utsikt.

Det är mycket folk i rörelse, de springer, går, springer med joggingbarnvagnar, cyklar, stretchar. Det är folk överallt. Många här i Hammarby Sjöstad har egna företag, många jobbar hemma just nu och det syns verkligen för många tar sig en bensträckare trots att gymmen är öppna, men med begränsat utbud.

Jag blir helt matt bara jag ser dem. Sjöstan brukar ju vara ett mecka för vältränade storstadsbor mitt uppe i karriären. Det finns flera gymkedjor här och de går mer än runt. Många här är mycket välutbildade och tar hand om sig själva. För bara några månader sedan var jag en av dem. Jisses, jag måste återfå min ork, min kondition, min figur. Jag vill dansa 4 pass i veckan igen, men jag måste göra avkall på de gym dit jag skulle behöva ta mig kollektivt.

Min man tyckte inte jag skulle åka buss (pga coronasmittan) till Södra Station där det finns ett jättebra zumbapass på söndagar. Jag känner inte att jag vill cykla dit med alla stölder som sker i stan, och han jobbar söndagar så jag kommer liksom inte riktigt dit på annat sätt än att promenera, och då tar det för mycket tid i anspråk.

UBER vill jag inte ta, förutom att det vore galet att åka UBER till gymmet. Jag har råkat göra det vid några tillfällen, men det har att göra med att Sats straffar en om man inte dyker upp till sitt pass, och spärrar en från att boka fler pass, så några dagar då tiden inte varit till min fördel och jag har planerat dåligt, har det blivit en UBER, men jag ska sluta med det för det är inte ekonomiskt någonstans. Nu har min man lovat att skjutsa mig till gym som har zumba de tre dagar i veckan han är ledig så jag ska försöka hitta zumba de dagarna så jag slipper åka kollektivt med tanke på coronan.

Jag har två par tights som jag måste träna mig i. De är jättesnygga men jag behöver gå ned 15 kg innan jag kommer i dem!

Jag har bokat en utomhuszumba imorgon, och jag får helt enkelt stå ut med att bli lila i ansiktet som ett plommon och se ut som tjockisen som ska träna för första gången. Jag har ätit upp mig sedan infektionen i mars då jag bara rasade i vikt så jag kunde inte ens resa mig ifrån skogen idag när min man kom för att hämta oss. Jag var så baktung och hade sabbat vänster fot av skogspromenaden att jag inte kom upp från klippan där jag satt. Jag gillar att träningen är utomhus, men ogillar att det är fint väder imorgon vilket innebär att det kommer finnas gott om nyfikna åskådare.

Jag är ringrostig på zumban nu och det är för en instruktör jag inte gått pass för. Men jag har i vanlig ordning gjort research på henne och jag tror att det kommer att bli toppen, bara jag accepterar min egen kropp och kan stänga av från blickar från åskådare. Kanske tittar de bara för att de önskar att de själv tog sig till gymmet? Kanske tittar de för att jag har gått upp 4 storlekar sedan jag dansade zumba i februari? Jag har inte ens en långärmad tröja som andas så jag kommer behöva använda den enda långärmade jag har i den här storleken och ha en träningströja med korta armar ovanpå eftersom den långärmade tröjan har stora fläckar som inte går bort i tvätten.

Att köpa en ny träningströja för flera hundra.. nä har ingen lust alls. Mitt mål är ju att återfå kondisen så jag kommer gå ned till min vanliga storlek med hjälp av zumban och då vill man inte köpa dyra träningskläder för tjockisar. Vad ska jag med den till sen?

Det ringde en kille idag från SATS och då de inte är lyhörda överhuvudtaget kring priserna på sina medlemskap då de bara har hälften av sitt utbud, då lackade jag ur och bad om att få annullera mina PTpass. Jag kan träna med min man istället, och då de inte ville sänka sin månadsavgift såg jag till att de får betala tillbaka de PTpass jag ännu inte utnyttjat. Så det blir ingen PT för mig just nu, blev så irriterad på personen som ringde att jag valde att annullera dem istället. Jag kommer ju få tillbaka åtskilliga tusen, så konsekvensen att de retade upp mig gör ju att de som företag får blöda ännu mer.

SATS som har så otroligt många gym över hela Sverige, de har nog Sveriges sämsta kundtjänst. De går inte att nå per telefon, de svarar på mail men det tar 3 veckor att få svar, och det tar 2 veckor att få svar på Facebook. Den enda fördelen med Sats för oss är att vi har ett gym några minuters promenad från vårt hem. Annars är det bara nackdelar. Men den som ringde var inte öppen för att förhandla ned medlemspriserna, han kunde sjukt nog bara höja dem. Så då sa jag upp min PTtjänst istället. Jag kommer bli självgående och komplettera med hundpromenader och zumba, bara jag har orken. Är faktiskt rädd för att dansa imorgon då jag märker hur sjukt dåligt flås jag har efter infektionen.

Jag har med flit ätit upp mig sedan infektionen för jag var ju så trött och kraftlös, men så många veckor i en sjukhussäng har gjort att jag inte ens börjar på noll utan under noll. Men med täta mål har jag iallafall fått tillbaka lite ork, att långsamt få bygga upp konditionen, det är jag ju tvungen till iallafall, gym eller icke.

Idag gick jag och Doris ut i kuperad terräng i skogen lite över en timme, och konsekvensen blev att jag blev halt, men jag ska till sjukgymnasten imorgon och få laser.


Jag kommer få laser två gånger i veckan. Min omtänksamme man har googlat efter skor som stöttar vristen bättre, och har beställt ett par som kommer imorgon. Vi får se om de funkar eller om de behöver skickas tillbaka!

Mina odlingar går fint! Blomman för dagen har kommit upp väldigt fint och jag har nu även planterat ärtorna.

Jag försöker få det att fungera att vara i Stockholm trots att alla människor överallt gör att jag inte helt slappnar av.

När jag är på landet kan jag gå direkt ut i skogen i en smutsig tshirt och byxor jag precis spillt jord över, jag byter inte om utan kan bara lufsa ut i skogen med jyckarna. Man möter inte en människa! Här i stan är det så bekymmersamt och komplicerat. Bland alla vårfräscha storstadsmänniskor finns det ett osynligt socialt krav att man ska ha borstat håret innan man går ut och att man gärna är hel och ren. Så varje morgon när jag vaknar måste jag se till att vara representativ. Inte för att jag är värsta slusken hemma, men när man har sitt kontor hemma är det helt annorlunda än om man varje morgon går till en arbetsplats.

Jag formligen avskyr att trycka i mig kontaktlinserna för närsynheten på en gång innan frukost och möta grannar i hissen och le. Kallprata, vara trevlig. Jag är inte intresserad av det.

Det jag vill helst, det är att hitta ett naturområde där det inte är en massa människor överallt.

Det känns som om det är för många nu i tätbygden och framför allt håller de till i skogen. Jag fick gå i 35 minuter in i skogen idag tills det bara blev Doris och jag i skogen. Jag bytte till naturstigar jag känner till och dit går inte de där nyvunna friluftmänniskorna, de håller sig till civilisationen. Men på landet, ack på landet, där behöver jag inte bry mig om någonting. Men jag ska bo i Stockholm nu. Min man skulle inte lyckas att vattna mina blomster ens för en dag.

I eftermiddags såg jag en så fin sak. En yngling satt på huk och matade de tama änderna. Jag var tvungen att ta en bild.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.