Innan vi åkte till Karibien 17 februari tränade jag så mycket, och det gick så bra med. Min PT (personliga tränare) Martin i Sickla hjälpte mig så enormt mycket och jag hade hittat 4 olika dansklasser som jag älskade! Jag går ju aldrig ned av att träna på gym, tvärtom gör den uteblivna motionen i skogen att jag går upp i vikt. När jag har tid att gå i skogen nästan varje dag gör jag ju det över så många timmar och med kuperad terräng i Nackareservatet får hela kroppen jobba. Men när jag började att dansa zumba, då händer det verkligen någonting i kroppen. Jag brände massor av kalorier på ett pass, och eftersom jag hade hittat tre zumbapass i veckan som passade mina tider och en dansklass gick jag plötsligt ned ett kg i veckan och var så glad över det, jag såg fram emot att dansa zumba igen!
Men sedan kom vi hem ifrån Karibien 5 mars och bara några dagar senare blev jag dundersjuk. Och jag hade en infektion med sänka på nästan 300, och med diarre blev kroppen totalt dränerad på energi. Efter en tid på sjukhus hade jag gått ned 12 kg på 14 dagar och jag var nu sjukt smal men såg ju inte sund ut, jag var så utmattad och trött att jag inte visste hur jag skulle klara av att bli återställd. Så för att få energi åt jag flera små måltider om dagen och nu har jag lyckats att gå upp 9 kg på blott en månad. Jag gjorde mig själv överviktig med flit, för att min kropp behövde energi nu när jag kunde äta utan att kräkas.
Det här känns hopplöst! Men jag ska klara det. Jag har 12-13 PTklipp kvar av de 50 jag köpte på SATS, och jag kommer nyttja dem väl. Jag ska träffa en ny PT nästa måndag, och tills dess tränar jag med Martin. Vi har kommit igång bra på SATS, och jag kör både rodd, maskiner och cyklar, zumba vet jag inte om jag klarar av ännu men jag har ett zumbapass inbokat nu imorgon (på onsdag), utomhus pga coronan, och ett pass på fredag står jag som nummer 9 på väntelistan på, samt att jag har bokat in zumba för fina Theresa på SATS Södra Station på söndag.
Varför jag tränar styrketräning nu är för att bygga upp konditionen. Nu efter min sjukdom får jag som astmatisk andning bara jag går i en liten trappa med knappt någon lutning alls.
Både min man och jag har varit så utmattade av det som kallas livet, så vi har inte skött kosten så som vi borde, men så snart jag är stark nog att jag kan dansa igen kommer det lösa sig av sig självt.
Jag är så less nu för från att ha överansträngt min fot och läkaren gett mig förhållningsorder om att vila på semestern har jag vilat foten, men den blev inte bättre, så trots sjukhusvistelse där jag varit i flera veckor i en sjukhussäng är foten galet dålig. Inte den som jag behöver operera, utan den vänstra som jag snedbelastar på. Jag var till min läkare i veckan och hon förordade stötvågsbehandling eller dylikt hos sjukgymnast, så nu ska jag börja med det 2 gånger i veckan.
Jag har varit och fått laser i foten en gång nu. Jag får laser i foten på en jättefin mottagning vi har här i Sjöstan som är ansluten till Landstinget, MåBra Hälsa, så den går på högkostnadsskyddet. Ja man tackar! Min underbara kiropraktor jobbar också med laser men det skulle ha blivit för kostsamt att betala 620 kr för 30 minuters behandling 2 gånger i veckan. Så jag valde gratis alternativ så länge som jag har frikort.
Jag ska även röntga om den fot som behöver opereras, har fått remiss till det och det får hinnas med nu på tisdag eller onsdag. Sedan skickar min läkare ut remissen på nytt till Capio för det är en operation jag behöver. Fotinläggen fungerade inte alls som Team Olmed gav mig efter mycket noggranna undersökningar och jag är så trött på att vara halt. Så jag skiter i värken, imorgon när det ska bli sol och fint tar jag en av hundarna och tar en tur i Nackareservatet istället. Jag orkar inte vila foten, för den blir snarare sämre av vila. Jag vill ut i skogen så jag klarar av resterande dag utan stress.
Jag lånade en novafon av en god väninna men den har ännu inte gett mig den effekt som jag trodde den skulle ge, men hunden Neo blir hjälpt av den iallafall. Han är halt just nu.
Jag är helt dränerad på energi, jag är helt slut i kroppen, och jag kommer avsky att inte kunna hänga med i zumban imorgon kväll, men jag ska iallafall göra ett tappert försök. Utomhus också där folk i Lumaparken kan se. Värre förutsättningar kan man väl inte få? men jag är tuff så jag bjuder på mina breda flodhästhöfter och runda rumpa. Det kommer ju snart bli bättre. När jag kan dansa igen, känna mig fri och rörlig.
Jag klagar och gnäller medan folk dör av corona världen över tänker du som läsare. Men du, jag har slutat att följa nyhetsrapporteringen om coronaviruset sedan 12 mars. Det är min copingstrategi för att överleva. Jag är sabla rädd för corona och jag gillar att det finns gott om handsprit på gymmet och att folk torkar maskinerna efter sig. Mer kan jag inte göra. Jag torkar av maskinerna innan jag säter mig och jag torkar av dem efter mig.
Alla kan få corona och min mor blev drabbad trots försiktighetsåtgärder. Jag vill inte ens beröra ämnet för det gör mig bara medveten. Jag vill inte vara medveten, för då kraschar jag igen och kan inte jobba. Så låt mig fortsätta leva i ovisshet. Jag sparar tid nu sedan jag avinstallerade alla nyhetsappar från min mobil, en massa tid.
