Dagen började med zumba. Jag satt uppe vid datorn sent igårkväll, och idag var det kämpigt att komma upp vid 11. Men jag klarade det och kunde i lugn och ro sätta i kontaktlinserna och hinna komma med lång tid tillgodo till gymmet. Det här har människor med andra arbetstider svårt att förstå, men för någon som brukar jobba natt mot USA och som går upp vid 11-12 i vanliga fall av eget val, är det strongt att kravla sig upp, dricka yoghurt och sedan zumba på en gång!
Nu när jag måste vara i Hammarby Sjöstad hela sommaren försöker jag anpassa mig och ta fram SjöstadsChristine. Det innefattar att jag har varit till frisören och fyllt i min utväxt. Eftersom jag är blond blir det en blond-silverfärgad utväxt. Jag har blivit tant, en sådan där tant som färgar håret i en annan färg för att man inte ska se att det är en tant med silverhår som kommer till kalaset. Sedan får jag fransförlängning jättebilligt av bästa Samira. Till en fjärdedel av det pris som det brukar kosta på salong. Jag låter intäkter från bloggen stå för mina ytliga ting.
Mina egna fransar har vuxit ut och blivit långa nu när de har fått vila från ständiga ögonfransförlängningar men jag känner att jag inte orkar använda mascara. Det är så bekvämt med fransförlängningen, att det fästs en frans på varenda av mina egna, sedan sitter de där och jag går och fyller på regelbundet. Enda nackdelen så här års är att ögondroppar för pollen innehåller ett ämne som gör att ögonfranslimmet löser upp sig, så jag skippar ögondropparna trots att jag skulle behöva dem för pollenallergin. Jag klarar mig rätt så bra ändå.
Det är så fint i Hammarby Sjöstad just nu. Jag skulle vilja gå runt en hel dag och bara fotografera alla fina planteringar som finns överallt. Men när man har två hundar i kopplet och det är ständiga hundmöten har jag inte tid. Både Doris och Neo är klockrena på sk skvallerträning, när de ser en hund rapporterar de den, de skvallrar att ”Titta matte jag ser en hund” och sedan står de med tindrande ögon och väntar på sin godis. När husse gick ut med dem imorse hade det gått åt en hel ficka med godis.
Men det finns felmarginal i skvallerträningen, och det är att Neo gillar inte att se stora muskulösa amstaffer som vi möter på nära håll, och Doris klarar inte av schäfrar pga upplevelser innan hon kom till oss. Och då får man se till att man har ett längre avstånd till de hundarna. Så som hundägare spanar man minst lika mycket som hundarna efter mötande hundar, för ibland orkar jag inte se om hundarna kommer hålla sig lugna och fokuserade, för det räcker med att en av dem börjar morra eller skälla så hakar den andra på. Och mina hundar märks, det är inte som en liten tax som skäller, utan mina hundar är som muskelpaket som slänger sig fram i kopplet när en hund av den typ de avskyr uppenbarar sig någon meter ifrån. 😉
Jag är inte alltid road av att träna hundarna, utan ibland väljer jag att undvika hundmöten istället, det är så när jag går med båda hundarna eftersom det inte går att förflytta Neo ifrån den mötande hunden, utan det är lätt hänt att han blir istadig och bara står stilla när han ser hunden, och då hinner jag inte lyfta honom i rätt riktning, och om den mötande hunden är lite utåtagerande.. ja då blir det ett dåligt möte för alla hundarna. Och folk tittar, ack så de tittar!
Det var mycket folk ute en fredagkväll i Sjöstan så det var svårt att hinna med att aktivera hundarna, med detta idoga spanande efter hundar.
Jag struntade i att aktivera hundarna ikväll, det gällde bara att ge dem en jäkla massa godis vid varje hundmöte, och att låta främmande människor stanna en och vilja mysa med hundarna, samtidigt som jag inte var helt avslappnad då jag visste att mina lugna goa hundar skulle kunna förvandlas till monster i samma sekund en schäfer skulle komma runt hörnet. 😉
Bara några minuter hemifrån finns en massa stora körsbärsträd som blommar just nu och i juli kan man plocka mogna körsbär direkt ifrån träden.
Det är så sällan jag promenerar i Hammarby Sjöstad utan att hundarna är med. Man minns mina tidigare hundar som är bortgångna nu, de som jag hade tränat sedan unghundar, som inte hade problem i ett enda hundmöte utan som kunde vara lösa överallt och var lyhörda på mig. Det var så skönt att vara hundägare med så välanpassade hundar. Men nu har jag de hundar jag har och man är aldrig avslappnad med Doris eftersom hon är så kraftfull och man alltid måste ligga steget före.
Ikväll var iallafall en kväll då jag slappnade av rätt mycket, ja tills den där stora bruna amstaffen klev av färjan och jag resolut gick i en annan riktning för att slippa ha ett hundmöte på en meters avstånd som jag inte skulle kunna undvika.
Jag gick en annan längre väg med hundarna än vad jag hade planerat för och vi stötte naturligtvis på den bruna amstaffen igen, men då var avståndet så pass stort att mina hundar inte brydde sig om något alls än om godiset som delades ut för att de skvallrade om hunden.
Sedan blev det intressant när vi träffade på en schäfer och jag backade raka vägen in på en förskolas stängda gård och stod och spanade i smyg tills schäfern hade passerat och vi kunde gå hem i samlad trupp innan kvällsmat för trollen. På hemvägen såg vi Fredrik Kempe. Det är ingen ovanlig syn eftersom han bor i Hammarby Sjöstad med sin alltid alltför långhåriga soft wheaten terrier med sin partner/man.
Fredrik är ju en låtskrivare av klass men sedan en liten incident för flera år sedan när han i panik skrek att mina äldre lugna hunddamer ABSOLUT inte fick komma i kontakt med hans hund, (hunden som stod och viftade på svansen) har jag undrat vad han är för en slags hundägare. Han kunde inte läsa sin hund alls, men det kunde jag. Jag och mitt sällskap backade förvånat bort ifrån Fredrik som stod och höll sin hund i ett krampaktigt grepp då. Därför var det skönt att se en annan sida av herr Kempe den här kvällen. Hans man sprang i förväg med en leksak till deras hund och Fredrik sprang efteråt och filmade dem. De såg så lyckliga ut. Alla tre.
Vi sjönk ihop i en hög i sängen efter promenaden, och resterande tid spenderade vi på terrassen som min man har byggt till oss. Eftersom husse jobbar torsdag-söndag är vi själva hela kvällarna men det är faktiskt rätt så skönt. Det är jag och djurfamiljen och det är lugnt och harmoniskt. Men vart tog värmen vägen?
Jag ska zumba många gånger under nästa vecka! Halt eller inte, ont eller inte. Jag måste få fortsätta dansa!