Ridning och fin väninna

I onsdags mötte jag upp min väninna Renée inne på Östermalm för vi hade varsitt besök hos min privatläkare. Jag hade tagit en hel del blodprover som jag skulle få veta resultatet på. Alla sköldkörtelprover såg helt perfekta ut och jag känner mig perfekt inställd när jag höjde det naturliga sköldkörtelhormonet med 1 grain sedan förra blodproverna. Dock så var mitt s-kortisol helt katastrofalt. 2015 låg det på 700 vilket till och med är för högt, men då var jag rätt så stressad och jag var fortfarande inte frisk då. Men nu låg det på under 15 och det är inte alls bra. Min läkare frågade ju om jag var trött, men det tycker jag inte att jag är. Men när jag åkte hem och tänkte efter så är jag ju trött, men jag kompenserar det med energidrycker. Så fort jag sitter och jobbar och känner den minsta trötthet tar jag en klunk av en energidryck. Jag behöver koffeinet. Har ju aldrig druckit kaffe i hela mitt liv. Men jag har ju aldrig haft behov av energidrycker tidigare?

Visserligen jobbar jag mer än jag borde vilket är sant, men så har det varit under många år. Jag tog därför om proverna imorse, så får jag åka tillbaka dit om någon vecka och se om det var labbet som hade gjort fel. Tidigare hade jag utmattade binjurar, sa en annan privatläkare 2015 och då fick jag äta Adrenal Cortex för att stötta binjurarna, men jag tror att jag slutade med det för något år sedan. Det är möjligt att min kropp behöver det fortfarande. Jag mår bra, men jag är inte van vid att vara trött, så naturligtvis kollar jag upp allt som ska kollas och har en snäll läkare som kommer remittera vidare till Sophiahemmet om något är oklart.

Jag saknar våra ridturer! För några år sedan kunde jag och Renée rida ut i naturreservatet vid Tyresö. Där fanns ett privatstall där man kunde hyra hästar per timme och rida ut själva i skogen. Kommunen valde tragiskt nog att tvinga hyresgästen att flytta och tjejen som drev Rundemars gård var tvungen att sälja alla sina hästar och flytta. Sedan dess har vi inte haft någonstans att rida och jag saknar det. Mycket. Vi måste hitta nya hästar i Stockholmstrakten. Att bli medryttare går inte, har ju inte tid för ett så stort engagemang.

Renée har också fått problem med sköldkörteln och mår förfärligt på levaxin som hon ätit under 3 år, lika illa som jag mådde när jag åt levaxin. Hon som alltid varit extremt smal har också gått upp i vikt extremt mycket sedan hon började med levaxin. Denna förbaskade skitmedicin som får så många att må dåligt, är så less på att ens tänka på den.

När vi hade fikat tog jag färjan Emelie hem ifrån Nybroviken. Jag var lite stressad inför det faktum att jag inte hade den nya koden till mitt Visakort som jag behövde betala resan med, men väl på plats insåg jag att det inte krävdes kod. Jag stod ute i fören i solskenet och njöt av den fina båtturen som går via Djurgården väldigt snabbt hem till Hammarby Sjöstad. Majoritet av de som bor här tycker att färjan borde ingå i SLkortet. Jag tycker inte det. För nu när den kostar pengar, vilket är ett mindre belopp,  är det ingen trängsel och man kan även få med sig cykeln gratis. De är enormt trevlig personal som arbetar på färjan med.

Apropå cykel så har jag provat cykeln jag köpte men inte mer än så. Det har ju blivit sämre väder efter den dag jag fick hem cykeln, och vem vill cykla i regn? Jag har iallafall köpt en hjälm och är förberedd med vadderade cykelbyxor den dag jag har några timmar lediga och det är sol. Jag är inte alls främmande för att ta färjan direkt till Djurgården, cykla där, och sedan ta färjan hem igen. Det är en underbar miljö som vi bor i, och det ger mig så många olika möjligheter, vilket gör att jag verkligen trivs här så bra.

Nu hoppas jag att de nya blodproverna ser bättre ut. Jag har inte tid att bli trött. Jag ska jobba mycket under hela maj, och då är det en fördel att vara vaken 😉