En ljuvlig dag i Nackareservatet tillsammans med hunden Sally 13 månader! Så skönt att få komma ut i solen tillsammans med en hund som har så hög motor som denna underbara blandrasflicka.
Hon var full med entusiasm inför dagens äventyr i skogen och jag hade förberett mig genom att köpa ett nytt hundförarbälte som jag knäppte fast henne vid eftersom mina är kvar på landet. Den glada hopetossan satte kursen mot skogen och hennes iver smittade av sig!
Det är faktiskt helt annorlunda att gå med en hund som är 13 månader när man är van vid att gå med hundar som är 11 och 12 år gamla.
Den här glada knasbollen stanna emellanåt för att hitta pinnar att tugga på, och jag lät henne hållas en stund innan jag uppmanade henne att fortsätta att gå…
Hon var så fantastiskt uthållig och livlig att hon var ett optimalt promenadsällskap. Hon hade bara träffat mig en gång tidigare, men ifrågasatte inte att vi var iväg på en rejäl promenad i skogen tillsammans, hon var bara glad över utflykten!
Jag passade på att fotografera henne lite och prova min nya mobil Iphone 12 Pro Max och resultatet var magnifika bilder.
Vi hade knatat en slingrande väg utmed olika stigar fram till Hellasgården där hon sjönk ned med en belåten suck med ett Dentastix medan jag åt en liten toast, sedan bar det iväg igen!
Efter att vi gått en mil var hon fortfarande rask, pigg och vital så vi tog hemvägen genom skogen igen.
Inte lika van vid att posera och sitta still som mina hundar direkt, men motivet var vackert!
Och nej, för den som undrar, jag har inte blivit med en ny hund. Mina två seniorhundar ska leva klart sina liv hos oss, men det här är den första vovven som är min nya promenadkompis. Jag blev överöst med förslag när jag erbjöd längre hundpromenader på Facebook, och den här krabaten är så optimal.
När hennes älskade matte mötte upp oss hade vi gått i 15 km, och hunden var nästan lika glad och yster som när vi gick hemifrån! Så jag knatade hem till mina egna hundar som behövde komma ut och söka godis i maklig takt utanför huset, och min egen motion blev alltså nästan 2 mil och 28 217 steg!
Men tyvärr tog det väldigt mycket på mina fötter. Både högerfoten som behöver opereras och vänsterfoten som fått kompensera så många år för högerfoten blev rätt halta, men på ett sjukt sätt tycker jag alltid att det är värt det ändå. Nu har jag kontaktat nätläkare och fått nya värktabletterna Naproxen utskrivna (3 gånger om dagen) samt Voltarengele att smörja in fötterna med. Jag kom även till skott och slängde iväg ett kort mail till en fotkirurg som jag har fått varma rekommendationer om, bara för att höra efter om han tror sig vara kompetent nog för en operation. Har fått nej på så många ställen nu, men när jag ändå hade all information samlad inför konsultationen med nätläkaren kunde jag lika gärna skicka en förfrågan till honom. Hoppas att jag får någon form av besked efter påsken!
Den här texten är inte så uppmuntrande. Jag har fått översätta den bit för bit till förstålig svenska en gång. Jag vet bara att den misslyckade operationen när jag var liten gör så himla ont idag.
