Idag var jag till graven. Jag var där precis innan jag åkte på semester och det sista jag gjorde var att köpa växter som jag planterade, men det är 4-5 veckor sedan jag var där sist, för sedan blev jag rejält sjuk. Jag hade tänkt åka dit mycket tidigare för jag har varit i Stockholm i mer än en vecka nu men tiden har inte funnits. Det har varit fokus på jobb hela tiden. Blev såklart ledsen när jag såg att min fina plantering nu var totalt utblommad. Jag vill inte köpa ett avtal med Skogskyrkogården om plantering för att jag tycker att det är opersonligt. Nästan alla gravar ser då likadana ut, när man går på kyrkogården ser man att nu har alla gravar isbegonior. När jag planterar gör jag det med känsla, jag vill hitta de blommor som jag tycker är de allra finaste när jag planterar. Jag vill inte köpa standardväxter helt enkelt. Om det hade funnits möjligheten att specialbeställa blommor i samråd med en trädgårdsmästare hade jag gjort det. Nu är det jag som är trädgårdsmästaren och det är inte alltid jag satsar på rätt växter. Men jag gör det jag kan.
Men när jag kom dit hade de blommat ut och perennen som jag planterade förra året hade vuxit upp istället. Jag tänker att det också är ett tecken på att den trivs på graven, så i veckan ska jag göra ett försök att hitta flera av samma sort. Jag hade köpt lökar av dubbla snödroppar på nätet, men tyvärr kom lökarna efter att det hade blivit snö och frost så jag planterade dem aldrig. I höst ska jag ha en annan framförhållning då det inte kommer några vårblommor på graven. Det är en Astilbe (Younique-Serien) jag planterade, som har vuxit upp av egen kraft igen.
Jag fick upp ett hjärta på himlen idag precis när jag tänkte på mamma. Jag tror inte på Gud så att jag tror att hon är i himlen, men ofta när jag tänker på henne ser jag hjärtformade stenar eller hjärtan på olika sätt. Mamma trodde själv att man blev till en energi när man gick bort. Jag vet inte riktigt vad jag tror. Hon sa alltid att hon inte var rädd för att dö, utan att hon mer tyckte det skulle bli intressant. Jag vet inte om jag delar den inställningen. Däremot är jag rädd för att bli väldigt sjuk och bli beroende av andra, så att man inte kan leva sitt liv fullt ut. Men hälsa kan man inte välja. Inte ohälsa heller för den delen.