Loading...
min mamma

Mamma: Boende 29-30 grader och hemsk mat

Stackars mamma. Nu är hon på köplats nummer 2 för att komma till Sjöstadsgården. Det är ju fruktansvärt varmt i hennes rum på Magdalenagården. Varje gång jag kommit dit har jag tagit av mig tröjan för man står inte ut. I den värmen är det alltså önskvärt att hon ska träna sig att gå med rullator och gärna komma ut på avdelningen med. Jag vill inte röra mig i den värmen mer än nödvändigt. I förra veckan köpte jag en digital termometer för att kunna mäta hur varmt det är där egentligen. 28.3 i sovrummet och 29.5 i hall och badrum. Vidrigt är ordet. Det är 17-18 grader ute men det blir inte svalare i rummet för det.

Mamma har magkatarr nu. Hon har tappat matlusten av maten som serveras där. Eftersom hon är gammal sekreterare har hon dille på att skriva upp allt i listor. Detta gör hon med lunchen och middagen med. Det är ingen större variation på menyn. Det serveras fläsk och potatis typ hela tiden. Långa fläskbitar som ligger i en rulle där allt bara består av flott och fett. Sedan är det rökt kassler, kyckling och köttbullar eller andra saker baserade på köttfärs. Prinskorvarna icke att förglömma!!! En dag var det fläsk till lunch och kassler till middag. Det är ofantligt lite grönsaker, något som mamma lider av. Tidigare var det bara gurka tomat i stark vinäger till varje mål. Nu har de köpt in amerikanska frysta grönsaker som hon får en liten sked av. De lagat maten själva på avdelningen vilket låter väldigt bra men är fasansfullt i praktiken.

Vi har lagat stödportioner åt mamma. Kommit med hemlagad potatismos, kokt skinka och min man stekte lever till henne. Vissa dagar är maten så hemsk och oätlig att hon behöver ha reservmat i kylen så hon överlever. Hon äter risgrynsgröt eller knäckebröd med leverpastej. Personalen har ingen förståelse för att hon har magkatarr och därför inte kan äta stekt eller rökt mat utan de erbjuder henne saker istället som hon redan sagt tusen gånger innan att hennes mage inte klarar av just nu. Hon börjar bli sur, stressad, och det blir en ond cirkel då med magen eftersom det påverkar. Gud så hon måste därifrån!

Sedan hon flyttade in har vi försökt berätta för personalen att hon faktiskt vill ha en fungerande spis. Jag tog dit en kastrull. Men kokplattan i hennes kyffe är avstängd. Jag tog reda på att det inte var problem att sätta på den enkom i hennes lägenhet men att det måste gå via verksamhetschefen. Som inte går att nå. Mamma känner ju behov av att kunna sköta vissa saker själv, precis som hemma. Där hon kunde koka krossat bovete eller lite välling, koka grönsaker etc. Hon avser ju inte att stå och brassa och steka en massa, bara att kunna koka något om hon behöver. Ändå känns det inte som om det framförs till verksamhetschefen. Mammas kontaktperson från Turkiet talar jättesnabbt och mamma har orimligt svårt att höra vad hon säger. Jag har själv svårt att höra vad hon säger när hon ringer mig. Och jag har inte problem med öronen som mamma.

Igår blev hon erbjuden ett rum på Danvikshem dit hon också köar. Mamma ville inte flytta dit även om det erbjöds en möjlighet att lämna det varma rummet och komma någon annanstans. Jag frågade henne varför och det var helt enkelt för att hon inte ville bo i ett stort hus där det bara var en massa andra pensionärer, där man inte såg normala människor och barn, som hon uttryckte det. Hon ville hellre komma till Hammarby Sjöstad eftersom hon har snappat upp att det är platt överallt så hon kan gå ut med rollator eller att jag lätt kan skjutsa henne i en rullstol. Kunna gå i butiker och se människor. Hon vill inte vara isolerad på ett hem för gamla. Hon har ju rätt i det. Nu är det bara en före henne i kön till Sjöstadsgården, och beroende på rummets storlek kan hon börja planera hur hon ska möblera rummet.

På Danvikshem har de tre förslag varje lunch och tre förslag varje middag. Maten är säkert fantastisk där. Vi får se hur det är i Sjöstaden, dock kommer jag bo en kort promenad ifrån och kan komma med alla möjliga vegetariska läckerheter som alternativ. Det kommer att bli bra. Hon som jobbade för Äldreförvaltningen och fördelade vårdplatserna sa att hon själv inte ville bo på något av de boenden hon förmedlade när hon blev gammal. Hon var född på 50talet och hade kommit överens med sin syster om att de skulle starta ett kooperativ med anställd personal när de blev gamla. Ja, när de som jobbar med det resonerar så, då förstår man att det blivit allt sämre för äldre idag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *