Min stackars man har en högt manlig förkylning. Det är män som blir så hemskt sjuka när de blir förkylda. Men tekniken att med öm röst fråga om han vill ha glass, varmt te eller om han har feber är mycket framgångsrik. Med bruna hundögon tittar han på mig som om jag precis har gett honom en transplantation av ett hjärta och räddat hans liv.
Idag överträffade jag mig själv och lagade en köttfärsgryta med vitlök, skivad potatis och morötter som han fick till sen lunch med varma hembakade franskor till. Risken är väl att hans sjukdom kommer att bli långvarig när jag sköter honom så bra, men jag får ta den risken. Även stora starka män måste få känna sig små ibland. 😉
Jag fortsätter med Sjöstadspromenader och delar upp hundarna varje dag så deras krafter räcker längre. Det är så fint i området och det är en njutning för själen att se svanungarna växa upp och en sen kväll i förra veckan fick jag även äran att se den högst oskygga Sjöstadsbävern som lokalbefolkningen döpt till Justin Bäver. Jag och Doris tog en sen kvällsrunda när bävern kom knatandes bara två meter ifrån oss, släpandes en stor gren med mycket löv som han hade tuggat av ifrån en häck utanför ett hus vid Sickla Kanalgata. Doris var helt blickstilla för hon blev så konfunderad över vad vi såg, och jag hann inte få upp mobilen och föreviga honom. Men det kommer bli fler chanser till bäverspaning.
Jag har nu kommit på att det finns ett helt gäng med hasselträd här i närområdet och de är fulla med hasselnötter för närvarande. Jag har plockat hasselnötter till ekorrarna, till slut fyllde jag en hel soppåse som blev så stor att den inte rymdes i ryggsäcken jag hade tagit med för ändamålet. Ikväll när jag var ute insåg jag att det växte en jätteliten ek intill vattnet vid bryggorna som var full med gröna ekollon. Jag hamstrar inför hösten.
Ikväll kokade jag upp kyckling och pasta till Doris. Hon ska få det som picknickmat imorgon då vi ska gå Sörmlandsleden. Jag har länge önskat att gå en led i sommar, men tiden har inte räckt till. Imorgon ska jag ta ryggsäcken och vandra med henne. Hennes fina klövjeväskor är kvar på landet och jag hoppas innerligt att de inte blivit uppätna av mössen eftersom de har luktat gott av allt hundgodis som burits i dem. Doris drog för övrigt omkull mig igår när hon såg en terv eller schäfer som plötsligt kom förbi oss på nära håll. Jag gick precis när det hände över några knaggliga klippor när hon exploderade och kastade sig fram mot hunden och när jag höll emot stod jag på så knaggligt underlag att jag stöp. Jag höll kopplet och fick bara ett blodigt skrapsår på ett finger.
När hon kom till oss klarade hon inte av att se en enda hund utan ställde sig på bakbenen och bara vrålade rakt ut. Nu fungerar alla andra hundar än schäfrar som hon har ett extra ont öga till. Det är första gången hon får mig att ramla, eller rättare sagt första gången en hund någonsin fått mig att tappa balansen. Hon har ju varit så extremt duktig på att skvallerträna och rapportera alla hundar hon ser och komma int ill sidan och få en belöning för det. Men shit happens. Huvudsaken är att ingen blev skadad.
Igår var vi hos mamma på kvällen, ikväll skulle vi dit eftersom vi köpt ingredienser till att göra stekt lever med lök och grönsaker och potatis, en av mammas favoriträtter. När jag ringde för att fråga vid vilken tid vi skulle komma med maten var hon besvärlig. Hon sa att hon inte visste när hon skulle äta, och att hon inte kunde äta på en gång när vi kom med mat. Allt jag bad om var en tid jag skulle leverera varm mat lagad av en köksmästare och varma bröd bakade av mig. Till slut blev jag less på henne och frågade om vi inte skulle komma alls? Då fräste hon åt mig. Får se om hon har en bättre dag imorgon?
Helle
Vad roligt att du bloggar igen!
Följde dig länge när du bodde på Grantorp.