Det börjar bli kallt på landet …

Vad händer med sommaren? Kom den av sig? Jag kollade precis 14dagarsprognosen på Grantorp och av 14 dagar skulle bara 3 av dem vara utan regn. Och man märker direkt det svalare vädret. Det kryper inpå mig och gör att luftrören börjar att påverkas. Jag har ingen Cocilliana kvar sedan sist jag hostade, men jag ligger liksom i drag på nätterna. Det finns en garderob i hallen där pumpen ska vara och golvet till den har rasat genom en tidigare vattenläcka, så att det blir som ett kölddrag.

Det har inte märkts tidigare under sommarens heta dagar. Men nu när jag har flyttat ned till nedervåningen för att hundarna ska slippa gå i trappor är det mer påtagligt. Jag hade kunnat haft dörren stängd till hallen och minimera problemet och flytta in en kattlåda till katterna i köket, men det är stört omöjligt då dörren till hallen öppnas utåt och både Neo och Dexter har för vana att öppna den genom att buffa upp den…

Så garderoben behöver isoleras med nytt golv och nytt isoleringsmaterial. Ekorrarna har under åren ivrigt hämtat det gula isoleringsmaterialet till sina bon. De har säkert haft mysiga varma bon. Jag eldar redan från eftermiddagen och det är mysigt, men på förmiddagen när jag vaknar känner jag att temperaturen har gått ned och jag känner direkt av det i luftrören. Behöver någon form av lås till dörren som stängs inifrån om jag ska klara av att ha en jämn temperatur i de rum jag använder på nedervåningen.

Jag måste erkänna att lite av tjusningen att bo på landet försvinner så fort temperaturen utomhus går under 22 grader.

Mina första tomater har fått färg och de var supergoda. Jag har ingen tomatnäring så bladen är lite gula, men det finns väldigt många blommor och riktiga klasar med tomater. Jättekul!

Jag försökte ta en kort promenad med båda hundarna idag, men Neo som hade stått och gnällt vid grinden och verkligen ville ut, han orkade knappt ens förbi den närmsta grannen. Han stannar och hämtar andan och bestämde sig själv för att han bestämt ville gå tillbaka hem. När jag skulle lämna viktig post i brevlådan 7 minuter bort igår trodde jag att han skulle orka följa med dit, men strax efter att han hade sett en grannes höns orkade han inte gå ända fram. Han bara tittade på mig olyckligt och då det var viktig post på väg härifrån och jag hade min arbetstid att passa fick jag helt enkelt knyta honom vid en trädstam en bit från vägen, och halvspringa till brevlådan tillsammans med Doris. Han grät när vi närmade oss trädet igen, men jag hade inget val.

Brevbäringen är fantastisk här. Jag ringde till Postnords växel och det tog 40 minuter att få kundtjänst att lägga en beställning att brevbäraren skulle hämta ett paket hos mig. Jag höll på att bli galen. Men hon lovade att brevbäraren skulle höra av sig om en upphämtningstid. Ingen ringde naturligtvis.

Så jag ringde upp kundtjänsten igen, och hamnade hos SAMMA PERSON. Denna gång tog det 20 minuter. Jag kunde inte få direktnumret till postkontoret här, men efter mycket trassel skulle jag bli uppringd.
Så fort det lokala postkontoret ringde var det ju inga problem. Min skrivare på landet ville inte fungera, men de var så oerhört hjälpsamma, och jag fick ett mobilnummer till brevbäraren så jag kunde skicka QRkoden per MMS som krävdes för att de skulle kunna skriva ut min fraktsedel. Sedan kom vi överens om att jag skulle lämna paketet i brevlådan, så kunde brevbäraren hämta upp det, klistra på fraktsedeln och skicka det vidare. Den här servicen skulle man aldrig få i Stockholm!

Jag har mailat min fantastiska veterinär för att boka en tid för Doris. Hon har tappat aptiten. Hon som alltid har varit extremt matfixerad. Hon hade kunnat äta sågspån om det serverats i en skål. Men nu har hon magproblem och hon nobbar saker som hon i vanliga fall älskar. Den elakartade cancern kan ha fått spridning, eller så är det naturligt åldrande. Hon får medicin för magen, men hon har inte blivit bättre på behandlingstiden. Så vi måste göra en checkup, och hon har dessutom fått en långsamväxande knöl. Den tidigare elaka tumören var ju snabbväxande.

Efter att vi hade lämnat Neo ensam hemma gick vi en kortare promenad då vi i princip gick i skogen strax utanför vårt staket. Men hon tyckte om egen tid med mig.

Vi har ju en bäck på marken, så hon kunde dricka och plaska lite.

Det var ren njutning att se henne ligga och rulla sig ändå. För hon är så lugn, sover, vilar, vill knappt vara ute på tomten. Ja, vad kan jag förvänta mig av en hund som fyller 12 om några månader? Men det känns så trist, för det var inte många månader sedan vi vandrade i över en mil. Varför blir hundar gamla? Det är ju därför jag begraver mig i arbetet. För hundarna sover ju nästan hela tiden.

Doris vill ha bäddat där hon ska sova, ordentligt med båda täcken och kuddar…

Undrar vad veterinären kommer föreslå. Doris kom ju till oss hösten 2014. Hon har varit vår prinsessa under 7 år. Den största hunden jag ägt, men inte största jag har haft hemma. Men garanterat den som har starkast personlighet.

Jag beställde nya vitaminer och kosttillskott ikväll hos Svenskt hälsokost.

Jag behövde påfyllning i min låda. C-vitamin 100 mg, NAC, Priorin, Glucosamin, Adrenal för binjurarna, Folsyra, Magnesium, Zink, Omega 3, Krom, B5, Selen, Järn, D-vitamin. Det är det här som krävs för att hålla mig på topp. Cvitamin tar jag 2 gånger om dagen, NAC, stöttning för binjurarna och Glucosamin 3 gånger om dagen.
Jag vill att min vanliga medicin för sköldkörteln ska komma tillbaka. Just nu provar jag en NDT ifrån Vietnamn för att se hur jag mår på den. Det är naturligt sköldkörtelhormon som jag aldrig har provat tidigare. Ingen i tullen har sagt något när jag reser och har med mig detta som handbagage! 🙂

Dexter är ute och jagar på kvällarna och nätterna när han får gå ut. Lite här och var hittar jag möss. Igår på trappan med. Men han får inte vara ute dagtid och döda ekorrar och fåglar. Det ligger i kattens natur att jaga. Chleo jagar ju inte alls.

Nu är det sent igen, men vi ska lägga oss här och sova ut. Ska inte jobba förrän 20 på kvällen, så vi har gott om tid imorgon.