Om jag ska vara ärlig tror jag inte att det blir så mycket av mina odlingar i år. Planterat för sent, för kallt väder, allt var fel ifrån början. Hunden Leo var sjuk i våras så jag tappade all lust att plantera, det var det som hände. Leo var i fokus och hans biverkningar av kortisonet och det påverkade mig så mycket att jag tappade lusten att göra det jag hade längtat efter för egen del. Det är så när man älskar sina djur.
Jag tänker inte bli långrandig. Jag väger noga för och nackdelar. Jag har tröttnat på Facebook, alltså rejält. I mitt flöde ser jag bara en massa inlägg ifrån olika grupper och inte så många inlägg från mina fbvänner för jag tror de flesta jag känner själva inte är så aktiva på Facebook utan folk hänger på Instagram.
Faktiskt jag med.
Jag har tyckt det har varit roligt att uppdatera hundarnas konton på Instagram med bilder och videoklipp och den fritid jag har haft har jag gärna redigerat bilder och videos för att dokumentera hundarnas och till viss del mitt eget liv. För när jag reser mig från skrivbordsstolen då är det just för att gå ut med hundarna.
Men jag saknar att skriva onödiga saker. Jag skriver ju bara nödvändiga saker som jag tjänar pengar på, men det är de onödiga raderna som är de roligaste. Att bara skriva för skrivandes skull.
Jag kommer aldrig bli någon modebloggare men idag köpte jag en klänning, och det är ingen märkesklänning, utan bara en klänning som hängde där och som jag gillade, så den och en ljusblå klänning fick följa med mig hem.
Leo mår bra och jag har halverat hans kortison men det är en lång väg att gå när det kommer till att han ska må bra fysiskt då han förlorade nästan alla muskler under sin sjukdom då det är vad kortison gör med kroppen, det bryter ned muskler och Leo var heller inte pigg. Kortisonet ger även en biverkan att han är sjukt hungrig hela tiden, till den grad att han började att tömma kattlådan i ren desperation, något han aldrig har gjort innan. Han är för närvarande överviktig, det är nog inte bara fett utan det är en uppsvullenhet ifrån kortisonet. Men han har varit bra nu länge och det tycks vara stabilt. Så det är viktigare än gurka, zuchini och blommor. Jag måste tänka så, på vad som är viktigt i livet. För vad för glädje har jag av hundra gurkor om jag inte har Leo vid min sida?
Den andra galningen är oförskämt frisk. Jag är så glad över båda hundarna.
Egentligen gick jag ut på nätet för att uppdatera en helt annan websida, men så kunde jag inte låta bli att tänka att jag ska ta mig den tiden som krävs i mitt liv för att faktiskt blogga. Jag har saknat att skriva och det är en trevlig ventil. Det är mer att jag hela tiden prioriterar bort saker, jag minns tex inte senast jag tittade på tv, jo förresten nu ljuger jag för det gör jag, det var att jag såg finalen i Eurovision, men det sjuka är att jag gjorde det samtidigt som jag jobbade. Men det måste ha vart ungefär två månader sedan. Folk undrar ofta ”men hur har du tid att ha djur när du jobbar så mycket”. Ja det är faktiskt för att jag väljer bort all form av tv och Netflix. När jag är ledig slöar jag inte framför en tv. Tv:n är nog djurs fiende nummer 1. Jag skulle vilja hävda att varenda djurägare har tid, eller skulle ha tid att både motionera eller träna sina hundar mer om de valde bort alla skärmar. Jag måste ju sitta vid en skärm, men när jag INTE måste det, när jag INTE jobbar, inte fasen går jag ifrån en skärm för att sätta mig vid en annan skärm. Det vore ju urbota korkat.
Jag har stressat runt med en massa hälsorelaterade ärenden senaste tiden, vilket ibland är nödvändigt, men jag stressar inte av framför en tv. Jag tycker att en tv bidrar till att ge mig stress, för jag kan inte fokusera utan tänker hela tiden på att det är slöseri med tid, och på alla saker jag skulle få gjorda om jag inte tittade på tv. Men själv tycker jag att jag resonerar klokt och sunt. Jag kan stressa av genom att gå ute i naturen, aktivera djur, fotografera, filma eller skriva. Jag behöver inte fler intressen än så, det duger åt mig.
Så nu gör jag ett nytt försök att få tid över för bloggen. Ja, jag är mycket på och av, men det är så. 🙂